Rapport efter rapport.

Rapport efter rapport. Vetenskaplig artikel efter vetenskaplig artikel visar hur allvarligt mänsklighetens påverkan på klimatet är. Det utsläpp vi gör nu finns kvar i 10.000-tals år. De utsläpp vi redan gjort påverkar oss nu, men vi kommer se deras fulla konsekvenser de närmaste decennierna. Vi som är bildade och pålästa inser vad detta innebär och kostar. Fossiltragiken är svindyr både i pengar och i människors välbefinnande. I Sverige finns utsläppen i tre huvudkategorier. Störst är transporternas utsläpp. Innan var det industrins. Det är Tidöligans politik som gjort att transporter nu är den största utsläpparen. Vi bara måste få ner dem. Vi måste bort ifrån diesel och bensin i första hand. Och sen alla förbränningsmotorer som har koldioxid, men oxå COx, NOx och PM som resultat av förbränningen för miljöns och människors hälsas skull.

Alla, inklusive SD, är överens om att fordonsflottan måste över på el. Men de verkar inte begripa hur bråttom det är. För inte nog med fabriksnya elbilar har sålts i för litet antal i Sverige för att få till en riktigt bra andrahandsmarknad. Vi måste kicka igång elbilsmarknaden.

Tidöregeringens förslag att få folk att köra elbil är så små och avgränsade att det är löjligt. Miljöpartiets väg är bättre, men kommer inte få omställningen att gå fort nog. Men det finns ett sätt som skulle göra det möjligt för vanligt folk att lämna fossilbilen bakom sig! Bruttoelbilen!

Tidöregeringens elbilspremie är i grunden ett snävt, behovsprövat stöd. Den riktas till hushåll i landsbygd eller områden med begränsad tillgång till kollektivtrafik, där ingen vuxen får betala statlig inkomstskatt och där hushållets samlade inkomst inte får överstiga 80 procent av medelinkomsten. Ingen i hushållet får heller ha ägt eller leasat elbil eller laddhybrid. Stödet är 1.300 kronor i månaden i högst 36 månader, alltså totalt 46.800 kronor, med ett extra starttillägg på 18.000 kronor för hushåll under 50 procent av medelinkomsten. Bilen får kosta mellan 64.800 och 450.000 kronor. Det här är alltså inte en bred omställningspolitik. Det är ett smalt stöd till en begränsad grupp. Bra för några, men på tok för litet för att på allvar ställa om fordonsflottan i den takt som krävs.

Miljöpartiets modell är betydligt starkare. I den finns en riktig ambition. En bredare och förstärkt leasingpremie för låg- och medelinkomsttagare utanför de större städerna, en köpbonus där stödet blir större ju billigare bilen är och där landsbygdsboende får extra bonus, samt förslag om billigare laddning genom sänkt elskatt och pausade effekttariffer. Jämfört med Tidös modell är det ett enormt kliv framåt. MPs politik ökar volymerna och öppna elbilsmarknaden för fler än bara de allra mest utsatta eller de redan välbeställda.

Jag hävdar att mitt förslag är effektivare än de ovan. Det därför att den angriper det verkliga hindret: finansieringen. Det största problemet är nämligen inte att elbilens drift. Den är mycket billigare än fossilbilen på några år. Problemet är att många hushåll stoppas redan innan de kommer så långt. Räntan är för hög. Kontantinsatsen saknas. Kreditprövningen faller. Månadskostnaden blir för tung, trots att bilen över tid blir mycket billigare än en fossilbil. Min tanke är att folk ska skaffa elbil genom att betala med bruttolönen. Som vi gjorde när datorerna flyttade in hos folk på 90-talet. Och inte bara löntagare utan en statligt tryggad elbilsfinansiering ska vi ha för både anställda, egenföretagare och pensionärer. Ja, alla som uppbär en inkomst från vilken skatt dras. Långt mer systemsmart än ännu ett litet bidrag ovanpå ett invecklat skattesystem.

Det är i transportsektorn svensk politik måste våga tänka större. Vi måste bort från fossilbilar. Inte så småningom. Inte när andrahandsmarknaden kanske en dag löser det. Utan nu. Inrikes transporter står för drygt en tredjedel av Sveriges klimatutsläpp och var den största utsläppssektorn 2024. Huvuddelen av dessa utsläpp kommer från vägtrafiken, där personbilar dominerar. Utsläppen från inrikes transporter med 21 procent under 2024. 21%! Det är ett brutalt kvitto på vad som händer när fossilberoendet förlängs i stället för att brytas.

Och det här handlar inte bara om klimat och miljö, även om det i sig vore skäl nog. Det handlar också om ekonomi och säkerhet. Riksbanken konstaterade i sin penningpolitiska rapport i mars 2026 att högre energipriser redan har lett till en uppreviderad inflationsprognos för 2026 och att kriget i Mellanöstern har lett till kraftigt stigande olje- och naturgaspriser. I sitt pressmeddelande skrev Riksbanken också att kriget väntas dämpa tillväxten i närtid och driva upp inflationen genom högre energipriser, som dessutom väntas slå igenom i andra priser. Med andra ord: fossilberoendet gör oss fattigare, mer sårbara och mer inflationskänsliga. Varje ny oljechock sipprar rakt in i hushållens ekonomi, företagens kostnader och hela samhällsekonomin.

Den brittiska klimatkommitténs nya kompletterande analys till den sjunde koldioxidbudgeten visar varför detta är så allvarligt. I deras modell ger en fossil prischock av den typ som sågs efter Rysslands invasion av Ukraina en ökning av hela ekonomins driftskostnader på omkring 70 procent i ett fossilberoende basscenario, men bara omkring 20 procent i en mer elektrifierad och förnybar väg. Samma rapport drar slutsatsen att nettonollomställningen, när man räknar brett på kostnader och nyttor, ger tillbaka 2,2 till 4,1 gånger det som investeras. Det är en brittisk analys, inte en svensk, men mekanismen är glasklar och högst relevant även här: ju mer ekonomin vilar på fossil energi, desto hårdare slår prischockerna. Ju mer den vilar på elektrifiering och inhemsk fossilfri energi, desto mindre blir sårbarheten.

Det är också därför fossilfrågan är en säkerhetsfråga. IEA påminner om att energisäkerhet inte bara handlar om att ha tillgång till energi, utan om att ha tillgång till energi till rimliga priser. De konstaterar också att energikrisen efter Rysslands invasion av Ukraina förde upp energisäkerheten högst upp på Europas politiska agenda och tvingade länder att minska sitt beroende av importerade fossila bränslen. Fast inte i Sverige. Här ökade Tidöligan Sveriges beroende. För den som kontrollerar energin har makten. Och så länge vi fortsätter att vara beroende av olja i transportsektorn ger vi just den makten till omvärldens producenter, transitvägar, konflikter, diktaturer samt skurk- och clownstater. Det är strategiskt oförsvarbart.

Därför är min idé så stark: den försöker inte göra fossilbilen lite billigare att köra ett tag till. Den gör det möjligt för många att lämna fossilbilen nu. Det är en avgörande skillnad. Tidöregeringen lindrar symptomen för en liten grupp. Miljöpartiet vill bredda stöden och det är klart bättre. Men mitt förslag flyger upp mot hoppet eftersom det bygger en bro över själva finansieringsklyftan. Staten ska inte i första hand kasta ut ännu fler allmänna bidrag. Staten ska använda sin kreditvärdighet för att pressa ner räntor, minska risker, möjliggöra längre avbetalningstid, ge återköpsskydd och styra stödet dit det gör mest nytta: till hushåll och småföretag och de med långa avstånd utan vettig kollektivtrafik. För vi måste underlätta för människor i landsbygd och glesbygd samt alla med små marginaler. Bilen ska inte vara en livsstilsmarkör utan en förutsättning för att livet ska fungera på lands- och glesbygden.

Detta måste dessutom självklart kopplas till laddinfrastruktur. Varje ny bil i modellen bör följas av en plan för laddning. Annars bygger man bara in nya hinder. Och reformen måste utformas så att den inte stänger ute pensionärer, sjukskrivna eller andra som inte passar i en klassisk löneväxlingsmodell. Därför är den bästa versionen av mitt förslag egentligen inte bara “elbil på bruttolönen” utan en bred statligt tryggad elbilsfinansiering med flera vägar in. Principen är det viktiga: sänk kapitalkostnaden, sänk risken, sänk tröskeln. Då kan omställningen gå snabbt.

Men då krävs också att resten av energipolitiken slutar gå åt motsatt håll. Ska Sverige på allvar bryta sig loss från fossilberoendet måste ny elproduktion behandlas teknikneutralt. Regeringen har nu öppnat för statliga enorma lån till investeringar i ny kärnkraft på flera hundra miljarder kronor och byggt en särskild riskdelningsmodell för kärnkraften i decennier. Kärnkraft garanteras minst 80 öre/kWh. Förra året kostade elen i Sverige 44öre/kWh.

Antingen måste kärnkraftens enorma räkmacka bort, eller så måste samma typ av statliga oerhörda villkor gälla för all fossilfri elproduktion. Vill staten ta risk och bygga väg för ny kärnkraft ska staten också vara beredd att bekosta stamnät på land och till havs och ge samma spelregler för vindkraft, solkraft och annan fossilfri produktion som de gett kärnkraft.

I väntan på ny kärnkraft gräver Tidöligan oss bara djupare ner i det fossila. Det duger inte. Sverige behöver inte billigare fossilberoende. Sverige behöver en klok väg ut ur fossilberoendet. Det är där den verkliga friheten finns. För klimatet. För hushållsekonomin. För säkerheten. För ett Sverige som inte längre går runt med olja som strategisk snara runt halsen. Vi måste bryta oss loss nu och ersätta fossiltragiken med grönt hopp runt den gröna vägen till framtiden.