Jaha. Då var vi där igen. Vänstern argumenterar för sina Sverigepriser. Igen.

Jaha. Då var vi där igen. Vänstern argumenterar för sina Sverigepriser. Igen. Det är så dumt att nu tänker jag ta mig tid att förklara varför detta förslag är riktigt kontraproduktivt. Vet att jag har några från vänstern som läser det jag skriver. Snälla för detta uppåt så Vänstern slutar med detta röstfiske. Genomförs det blir det väldiga problem för Sverige på sikt. Miljöpartiets längre tidshorisont leder till helt andra slutsatser. I linje med vetenskapen om el- och energisystem.

https://www.aftonbladet.se/debatt/a/Gx3MX9/elpriserna-skenar-avsatt-ebba-busch-for-guds-skull?utm_source=iosapp&utm_medium=share

Beken-modellen är kortsiktig energipolitik – och Sjöstedt och Gedinsx debattartikel i Aftonbladet illustrerar perfekt varför. Beken-modellen marknadsförs ofta som ett handlingskraftigt svar på höga elpriser, särskilt i södra Sverige. Men bakom den tilltalande ytan döljer sig ett fundamentalt problem: modellen försöker administrativt manipulera bort prissignaler i ett djupt integrerat elsystem. Det är inte långsiktig energipolitik. Det är ett försök att behandla symptom genom att förvränga systemets grundläggande funktionssätt.

Nu kräver vänstern att Ebba Busch ska avsättas med hänvisning till skenande elpriser. Artikeln målar upp bilden av att prisnivåerna i sig är ett politiskt misslyckande som snabbt kan korrigeras genom hårdare styrning, omreglering eller politiska beslut uppifrån. Problemet är att detta narrativ reducerar ett komplext systemproblem till en fråga om politisk vilja här och nu.

Vänsterpartiets resonemang utgår från en föreställning om att elpriser i stor utsträckning är ett politiskt val. Något som kan justeras genom omritade budområden, nationella särlösningar eller genom att peka ut en ansvarig minister. Det synsättet bortser från hur ett modernt, sammankopplat elsystem faktiskt fungerar, både fysiskt och marknadsmässigt.

Europa har byggt en gemensam elmarknad just för att el ska flöda dit den behövs mest och där den värderas högst. Detta är inte ett ideologiskt projekt utan ett tekniskt och ekonomiskt svar på variationer i produktion och efterfrågan. El rör sig i nätet med nära ljusets hastighet, och i ett system med hög andel variabel produktion är geografisk utjämning helt avgörande. När Sjöstedt och Gedin föreslår politiska snabblösningar som bortser från denna realitet reproducerar den exakt samma felslut som Beken-modellen: att man kan isolera bort systemeffekter med administrativa beslut.

Den långsiktiga konsekvensen av detta tänkande är regulatorisk risk. När politiken signalerar att prisbildningen kan ändras när den blir politiskt obekväm, eller för den delen att ansvar ska utkrävas för marknadsutfall, ökar osäkerheten för investerare. Kapital är extremt känsligt för just denna typ av osäkerhet hälsar doktor i ekonomi. Resultatet blir färre investeringar i ny produktion, högre finansieringskostnader och långsammare utbyggnad. Man försöker alltså pressa ned priserna genom åtgärder som gör det mindre attraktivt att bygga bort de höga priserna. Det är rent kontraproduktivt.

Argumentet som återkommer, att export av el skulle “skada den inhemska ekonomin” bygger dessutom på en grundläggande missuppfattning. Höga priser uppstår nästan alltid på grund av knapphet, inte på grund av handel i sig. Begränsar man exporten får man inte mer el. Man får sämre försörjningstrygghet, mindre import när underskott uppstår och större prisvolatilitet. Det svenska elsystemet är inte en isolerad ö, utan en nod i ett nordeuropeiskt nät som kontinuerligt balanseras av systemoperatörer som Svenska kraftnät. Att politiskt undergräva denna balans minskar robustheten, inte tvärtom. Det är så självklart.

Kritiken mot elområden följer samma mönster. Elområden skapar inte prisskillnader. Devsynliggör dem. De visar var produktionen är otillräcklig, var nätkapaciteten brister och var efterfrågan är hög. Tar man bort elområdena försvinner inte dessa problem. Man suddar bara ut signalerna och sprider kostnaderna över hela landet. Det är som att ta bort brandlarmet för att slippa höra det. Bekvämt i stunden, men direkt oansvarigt på lite sikt.

Det verkligt allvarliga med Beken-modellen, och med den typ av debatt som förs i Aftonbladets artikel, är tidshorisonten. Den prioriterar lägre priser idag framför ett robust system imorgon. Historien är tydlig: varje gång politiken försökt trycka ned energipriser artificiellt har resultatet blivit underinvesteringar och senare prischocker. Man byter framtida konkurrenskraft mot kortsiktig politisk lindring.

Ett friskt elsystem som ska klara elektrifiering, industriell omställning och klimatmål kräver tre saker: massiv ny fossilfri produktion, kraftigt utbyggda nät och extremt stabila spelregler. Det kräver inte prismanipulation. Det kräver uthållighet.

Här skiljer sig Miljöpartiets perspektiv fundamentalt från Beken-tänkandet. Ett långsiktigt systemperspektiv accepterar att höga priser är ett symptom som pekar på var investeringar behövs. Lösningen är att bygga mer, bygga snabbare och bygga där elen behövs. Inte att i panik börja ändra marknadens grundmekanik eller utkräva politiskt ansvar för marknadsutfall. Ska vi ändra något på kort sikt är det momssatsen. Den påverkar inte marknadsmekanismerna designade att styra investeringar till där de behövs mest.

I slutändan behandlar Beken-logiken symptomet och ignorerar sjukdomen. Den ser prissignaler som ett problem, när de i själva verket är en del av lösningen. Den som tänker lite längre inser att stabila, investeringsvänliga system nästan alltid slår kortsiktiga politiska ingrepp.

ACER. (2023). Electricity market design: The importance of price signals. Agency for the Cooperation of Energy Regulators.

European Commission. (2015). A Framework Strategy for a Resilient Energy Union with a Forward-Looking Climate Change Policy. COM(2015) 80 final.

European Commission. (2023). Electricity market reform: Protecting consumers and improving investment signals. Brussels.

IEA. (2022). Electricity Market Design in a High-Renewables Future. International Energy Agency.

Newbery, D., Pollitt, M., Reiner, D., & Taylor, S. (2019). Financing low-carbon generation in the UK: The hybrid RAB model. Energy Policy, 128, 300–309.

Svenska kraftnät. (2023). Systemutvecklingsplan 2024–2033. Stockholm.

Stoft, S. (2002). Power System Economics: Designing Markets for Electricity. IEEE Press.

ENTSO-E. (2022). Bidding zone review and congestion management guidelines. European Network of Transmission System Operators for Electricity.