Tidöligan vet att det går åt helvete.

Tidöligan vet att det går åt helvete. Inte som i lite motvind i opinionen eller behov av att “justera kommunikationen”, utan som i att politiken inte håller, berättelsen spricker och väljarna börjar äntligen fatta. Och vad gör de då? De gör det enda de verkar kunna: de låtsas som om inget hänt. Och lägger locket på!

När Klimatpolitiska rådet, den instans som finns för att granska regeringens klimatpolitik, ber om en öppen utfrågning i riksdagen gällande deras rapport svarar Tidöpartierna nej. De vill inte synas inför medborgarna, med ansvariga ministrar på plats. De säger inte bara nej till öppenhet, utan nej till att ens dyka upp.. Ingen statsminister. Ingen klimatminister. Ingen energiminister. Ingen finansminister. Ingen minister över huvud taget.

Det blir ett stängt utskottsmöte, bakom dörrar, utan insyn. Det när rådet själva vill det uppenbara: ha det öppet. Klimatpolitiken är av minst lika brett allmänintresse som finanspolitiken. Men där finanspolitiken redovisas öppet har Tidöligan fått för sig att klimatpolitiken tydligen hanteras med locket på.

Och det är här allt faller på plats. Moderaterna pratar ansvar medan ekonomin går isär och energipolitiken blivit ett lapptäcke. Kristdemokraterna pratar trygghet medan de driver politik som gör fossilberoendet dyrare och skyller ifrån sig när verkligheten hinner ikapp. Liberalerna har reducerat sig själva till ett överlevnadsprojekt där “frihet” i praktiken betyder att klamra sig fast över spärren.

Det är ansvar. Kavla upp ärmarna. Farlig vänstersväng. Kom inte dragandes med klimatet och Sveriges framtid.

Och Sverigedemokraterna sitter bekvämt och får igenom sin politik utan att behöva bära ansvaret. De andra kallar SD-politiken för “ansvarstagande”. Det är nästan elegant: en part låtsas leda, ett parti låtsas ha en själ kvar, ett parti låtsas vara relevant och ett parti slipper låtsas alls. Det får igenom sin politik.

Och när verkligheten tränger sig på i form av ökade kostnader, klimatmål som spricker, ett energisystem som inte utvecklas i takt med omvärlden då kommer standardreplikerna: det är den förra regeringens fel, allt hade varit värre annars. Ansvar. Kavla upp ärmarna. Farlig vänstersväng.

Samtidigt vet Tidöligan. De vet att elbilsomställningen bromsats, att fossilberoendet ökat, att klimatmålen inte längre går att nå, att kriminaliteten fortsätter samt att välfärden är underfinansierad och står inför väldiga rekryteringsproblem. De vet att de egna väljarna börjar tveka. Det är därför de inte vill ha en öppen granskning.

För det Tidöligan vill lägga locket på för är Sveriges vassaste experter på klimat som redovisar bristerna inför journalister i rummet och med följdfrågor i realtid, ansvariga ministrar som måste svara. Det är så ansvarsskyldighet i en demokrati ser ut. Och det är exakt det Tidöligan nu vägrar.

Det här är inte demokratisk styrning av Sverige. Det är damage control i slow motion. Locket ligger på, de sitter alla på det och håller om kanten med båda händerna, medan de fortsätter le och prata om ansvar, kavla upp ärmarna och farlig vänstersväng. Men det hjälper inte. För det kokar därunder. Och nu skakar det ordentligt.