SD hade ett inlägg som jag svarade så här på.

SD hade ett inlägg som jag svarade så här på. ”Varför utvisas människor som arbetar, försörjer sig själva och fyller kritiska funktioner i vårt samhälle? Vem utför deras arbetsuppgifter när de försvinner. I ex äldreomsorgen har sjukvårdsbiträden och undersköterskor redan utvisats trots att bemanningen sedan länge är ansträngd. Det vore rimligt att de politiker vars beslut lett till dessa utvisningar, samt de väljare som aktivt stöttat politiken, nu själva träder in och täcker de luckor i scheman som uppstår runt om i Sverige.

Under pandemin hjälptes verksamheter åt för att klara personalbristen. De letade med ljus och lykta efter fler medarbetare. Efter två introduktionspass förväntades ny personal hantera allt från intim omvårdnad och medicinering till städning, matning och dokumentation i journalsystem. Hur jag vet? Jag var en av dem som gjorde dessa arbetsuppgifter under pandemin. Ingen utbildning för det. Ingen bakgrund inom det. Den situationen i scheman som var under pandemin upprepas nu på grund av politiska beslut om att avvisa människor som redan arbetar här.

De som skapat problemet får nu också lösa det kan jag tycka. Jag tänker inte jobba 150% igen pga idiotisk politik. Samtidigt försvinner kompetens från andra sektorer. Högutbildade kollegor till mig inom universitetsvärlden lämnar exempelvis nu landet. Deras arbetsmarknad är global och deras beslut grundas på att de inte vill att deras barn ska växa upp i ett samhälle där de känner sig utsatta för rasism. Dessa personer är doktorander, doktorer, docenter och professorer.

Vilka ska ersätta dem? Den tidigare rekryteringsbasen av internationella studenter har redan försvagats galet. Sveriges lärosäten är nu mindre attraktiva. Högspecialiserad kompetens ersätts inte enkelt genom inhemsk rekrytering. För få läser teknik, fysik, biologi, kemi och matematik på gymnasiet. Det har blivit tydligt att ursprung väger tyngre än kompetens. Resultatet blir att kvalificerade personer med ambition och utbildning aktivt väljer bort Sverige. En avslutande reflektion: Det vanligaste ursprungslandet för invandrade personer i Sverige är Indien.

All statistik om invandring är offentligt tillgänglig hos Migrationsverket och SCB. Frågan kvarstår hur många som uttrycker kraftiga åsikter i migrationsdebatten som faktiskt tar sig tiden och tar del av dessa grundläggande siffror. Vi lärde oss i skolan hur man gör.” Och som om det inte vore nog; Det SD framför i sitt inlägg är ett medvetet försök att delegitimera (heter det så?!) kommuner som utövar sin i grundlagen skyddade rätt till självstyre.

Kommunalt självstyre är fastslaget i Regeringsformen och vidare reglerat i Kommunallagen. Kommunerna är självständiga demokratiska organ med egna beslutsmandat, inte underordnade filialer till regeringen. Att Jokkmokk Arvika Berg Boden Degerfors Falkenberg Habo Halmstad Jokkmokk Kalix Kalmar Karlstad Kiruna Lessebo Ljusnarsberg Luleå Malmö Norrtälje Pajala Skellefteå Sorsele Strömsund Växjö Håbo Bräcke Gällivare Härjedalen Örebro Östersund Överkalix (och antagligen fler som anslutit sej eftersom även de behöver ha kvar sina medborgare i kommunerna) väljer att avstå från att delta i regeringens opinionsbildande kampanj om ”frivillig återvandring” är därför ett helt legitimt uttryck för denna konstitutionella ordning.

SD visar med inlägget att de inte vet hus Sverige fungerar. Eller så vet de, men utnyttjar cyniskt de väljare som inte vet. SDs antydan om att staten ska dra in ekonomiska bidrag till kommuner som inte lyder regeringslinjen innebär ett direkt hot mot principen om likvärdig välfärd, en grundläggande förutsättning för att alla medborgare ska ha rätt till likvärdig vård, skola och omsorg oavsett bostadsort. Statliga bidrag får enligt såväl kommunalrättsliga principer som Regeringsformens krav inte användas som belöningssystem för politisk lydnad eller som bestraffningsmekanism mot avvikande ståndpunkter.

Det skiter SD i. Den ordningen SD vill ha strider mot demokratins idé om maktdelning, kommunal autonomi och sakligt rättssäker styrning av gemensamma resurser. Kommunalt självstyre är inte en teknikalitet i statsorganisationen. Det utgör en av de bärande grundpelarna i svensk demokrati, just för att motverka maktkoncentration och möjliggöra lokalt ansvarstagande. Regeringen äger ingen rätt att kräva att kommuner deltar i politiska eller opinionsbildande kampanjer. När Sverigedemokraterna beskriver Jokkmokks (och då övriga kommuners) beslut som ”osvenskt” illustreras därför en retorik som syftar till att misstänkliggöra oliktänkande i stället för att föra en saklig diskussion om demokratiska mandat och juridiska befogenheter.

SD har en syn på statlig makt som vilar på kontroll, lydnad och repressiva påtryckningar. Den som ännu inte uppfattar vart en sådan politisk hållning leder bortser medvetet från de konsekvenser den får för Sveriges konstitutionella ordning och demokratiska grundvalar. Tvi vale!