Kvinnan är präst. Jag är uppvuxen i ett kristet hem.

Kvinnan är präst. Jag är uppvuxen i ett kristet hem. Hur kan ett Guds sändebud hamna i tvivelaktiga sammanhang gång på gång och hela tiden?

Det är den där prästdetaljen som gör hela den här historien ännu mer motbjudande. För här har vi alltså statsministerns hustru, Birgitta Ed, präst i Svenska kyrkan, som är inblandad i en verksamhet där volontärer enligt Aftonbladets granskning arbetar gratis med att rusta en fastighet som hon själv äger del av, samtidigt som de lockas med nätverk, kontakter, Sagerska palatset och närheten till hennes man statsministern och makten.

Smaka på det.

Statsministerämbetet. Sagerska palatset. Näringslivstoppar. Kyrkliga kontakter. Donationer. Volontärarbete. En privat fastighet. En stiftelse. Fakturering. Nätverkande. Jobb. Utnämningar.

Det är inte en liten olycklig miss i kanten. Det är en hel tjock katalog över sådant som aldrig borde blandas ihop.

I andra länder kallas sånt här ren och skär korruption. Helhetsbilden som sjaskig. Institutet Mot Mutor varnar för att höga befattningshavare måste undvika att ämbetet används som verktyg för privata åtaganden.

Och ändå står vi här. Igen.

För det märkliga med statsministerparet är att de hela tiden tycks råka hamna i exakt den sorts situationer där offentligt uppdrag, privata nätverk, personliga fördelar och ekonomiska intressen flyter ihop till en enda gråbrun sörja.

Det är alltid ”olyckligt”.

Det är alltid ”missförstånd”.

Det är alltid ”privat”.

Det är alltid ”inget att se här”.

Det är "visste inte jag".

Men mönstret är svårt att missa. Men de har dessutom en stab av människor till hjälp.

När människor arbetar gratis med att rusta upp en verksamhet kopplad till statsministerns hustru, samtidigt som de erbjuds nätverk och tillgång till miljöer som följer av statsministerämbetet, då är det inte bara olämpligt. Det är maktmissbruk. Och när en person som deltar i detta nätverkande senare får jobb på regeringskansliet, och en annan volontär senare utses till generaldirektör av regeringen, då måste varje människa med fungerande omdöme förstå hur det ser ut.

”Hjälp oss med vårt projekt, så öppnas dörrar.”

Det är exakt den typen av vänskapskorruption, nätverkskapital och sammanblandning som äter sönder förtroendet för demokratin inifrån.

Och ja: Birgitta Ed är präst.

Kragen borde betyda något.

En prästkrage är inte ett smycke att bära när det passar varumärket. Prästämbetet bygger på förtroende, integritet, ansvar och moralisk trovärdighet. Då kan man inte samtidigt röra sig i gränslandet mellan privat vinning, politisk makt och kyrkliga nätverk och låtsas som om allt är fromt, fint och oskyldigt.

Det här borde prövas av Svenska kyrkan.

För om en präst använder sin ställning, sina kyrkliga kontakter och sitt förtroendekapital i en verksamhet där den egna privata ekonomin och statsministerämbetets prestige blandas in, då är det inte bara politiskt anmärkningsvärt. Då är det kyrkligt anmärkningsvärt.

Prästkragen borde åtminstone darra.

För det här handlar inte om att någon råkat bjuda fel person på kaffe.Det handlar om Sveriges statsministerpar. Det handlar om statens högsta ämbete. Det handlar om offentliga lokaler, privata projekt, gratisarbete, donationer, nätverk och människor med makt.

Och det handlar om en präst som borde veta bättre.

Ingen kan längre låtsas att detta är enskilda incidenter. Det är ett mönster. Ett mycket fult mönster. Statsministerämbetet ska inte vara ett verktyg för privata projekt. Sagerska palatset ska inte vara ett lockbete i nätverksbyggande. Kyrkliga kontakter ska inte användas som hävstång för privata upplägg. Och volontärer ska inte behöva undra om gratisarbete åt makthavarnas kretsar är inträdesbiljetten till framtida karriärmöjligheter.

Det här stinker.

Och det stinker mer för att det bär prästkrage. Ed borde anmälas till Svenska kyrkans domkapitel. Det är domkapitlet som har tillsyn över präster och kan pröva om en präst följer sina vigningslöften och granskar hur präster och diakoner utövar sina uppdrag

Länkar i kommentar.