Kör SD! Rent lysande SD-Tobbe!

Kör SD! Rent lysande SD-Tobbe!

https://www.tn.se/article/31297/sd-vill-ha-statligt-karnkraftsbolag/

Detta magplask kommer att kosta oss skattebetalare miljarders miljarder innan det läggs ned eftersom det inte klarar konkurrensen. Lycka till med finansieringen. Lär bli allas våra skattepengar till välfärden som ryker. Eller ska det finansieras genom en frivillig extraskatt i deklarationen?

Bättre än perfekt att SD bara vill ha kärnkraft i bolaget. Då blir det svart på vitt hur illa det går ekonomiskt för kärnkraft på en global volatil marginalprissatt elmarknad!

Denna galenskap kommer blottlägga SDs inkompetens om energisystem. Det lär smitta av sej på andra områden. Men att bygga kärnkraft i ett nytt statligt kärnkraftbolag är ett väldigt dyrt sätt av låta SD sänka sej själva på. De miljardernas miljarder kunde använts i välfärden. Elen tar marknaden hand om. Utan planekonomi.

PS: Lycka till med finansieringen. Jan-Olof Jacke, vd för Svenskt Näringsliv, hävdar att det finns investerare i kö då kärnkraft ska ta betalt för sina systemtjänster. Han glömmer två saker:1. ska kärnkraft ha betalt för sina systemnyttor ska kärnkraft också betala för vad deras oplanerade stopp kostar. 2. Finns andra tekniker som gör de systemnyttor kärnkraft gör, men till en mycket mindre peng. 3. Att näringslivet bygger det som de tjänar mest pengar på.

Kåberger hade en debattartikel i Sydsvenskan 230904. Gällande elsystem litar jag 100 gånger mer på Kåberger än på Jan-Olof Jacke. Jag litar 1.000.000.000.000.000.000 mer på Kåberger gällande elsystem än jag gör på SD-Tobbe.

https://www.sydsvenskan.se/2023-09-04/klimatkrisen-ar-inte-ett-tekniskt-problem

Eftersom texten låg öppen när jag läste den, delar jag den i sin helhet.

”Klimatkrisen är inte ett tekniskt problem.”4 september 2023 06:05

Den politiska stil som blivit ett signum för Sveriges senare regeringar är ett hot mot vårt framtida välstånd, skriver Tomas Kåberger, professor i industriell energipolicy vid Chalmers.

Den internationella energimyndigheten, IEA, skriver att den framtida tillväxten av elproduktion kommer att täckas av förnybar energi, skriver artikelförfattaren.Sedan några år är förnybar elproduktion billigare än annan ny elproduktion i nästan hela världen. Totala kostnaden för ny sol- och vind-el är ibland lägre än kostnaden för att fortsätta producera el i gamla kärnkraftverk och kolkraftverk. Inte bara det: den totala kostnaden för sol- och vind-el är ofta lägre än priset på råolja. Därför kan all världens bilar nu elektrifieras.

Klimatkrisen är inte ett tekniskt problem. Inga mirakel eller teknikgenombrott är nödvändiga. Det är bara att tillåta dem som vill investera att investera i det som de tror blir mest lönsamt. Det går snabbare om stater tar bort subventioner på fossila bränslen och ännu snabbare om de inför koldioxidskatter.

Den internationella energimyndigheten, IEA, skriver att den framtida tillväxten av elproduktion kommer att täckas av förnybar energi. IEA förutser att kapaciteten för elproduktion med solel passerar kärnkraft, vattenkraft, gas- och sist kolkraftverk senast år 2027.

Enligt det amerikanska energidepartementet, DoE, kan vindkraften öka med 250 GW (gigawatt) och sol-elen med 475 GW till år 2030. Det gör det möjligt att halvera USA:s oljeimport och därmed kan kostnaderna minska för hushållen samtidigt som utsläpp minskar.

Att det fossila minskar och det förnybara ökar är ingen ny trend. Mellan 2010 och 2022 minskade kolkraften i USA med drygt 1 000 TWh (terawattimmar), något som kompenserades med drygt 500 TWh förnybar el och 700 TWh gas medan kärnkraftens produktion minskade.

I Kina byggdes 78 GW ny solel första halvåret i år, dubbelt så mycket som ny bränsleeldad produktion och 65 gånger mer än ny kärnkraft. I EU är solelen nu så stor att solenergi första halvåret 2023 gav mer el än både sten- och brunkol, medan vindkraft på land växte om fossilgasen.

Men utvecklingen bromsas av att ekonomiska intressen utmanas. Stora fossilföretag liksom Ryssland och andra fossilexporterande länder hotas och därför finansierar de motkampanjer. Sverige och Tyskland tycks särskilt utsatta.

Förra hösten ledde en oplanerad och oönskad förlust av drygt 80 TWh fransk kärnkraft och 60 TWh vattenkraft i södra Europa till ökad elproduktion med kol och gas. Samtidigt ströp Ryssland sina leveranser. Sverige och Tyskland kunde då exportera mer el och hjälpa sina grannländer i EU att minska beroendet av Ryssland.

Att Sverige lyckades bli Europas största exportör av el i fjol är ett framsteg. På 00-talet importerade Sverige mer el än som exporterades. Så sent som 2003 importerade Sverige el nästan 8 000 av årets 8 760 timmar. Att Tyskland i fjol var EU:s näst största exportör av el trots att Ryssland strypt gasen var också en bedrift.

Angrepp på Sveriges energipolitik och påkostad spridning av oriktiga argument har lyckats bromsa den industriella utvecklingen när det gäller nya investeringar.

Ett exempel är det felaktiga påståendet att ett kraftsystem måste ha stora, tunga generatorer som finns i kärnkraftverk för att fungera. Detta påstående har skapat oro hos många i Sverige när det gäller satsningar på billig, förnybar el.

Påståendet motsägs av elkraftprofessorn Lennart Söder som i ett par sakliga föreläsningar på nätet förklarar varför sådan stabiliserande energi behövs, men inte kräver stora tunga generatorer.

Allt fler länder använder till exempel batterier och kraftelektronik. Den mängd energi det gäller beskrivs av Svenska kraftnät som 120-280 GWs i hela Norden, vilket är detsamma som 34-78 MWh. Den energin motsvarar mindre än en procent av batterikapaciteten i Sveriges elbilar.

Andra argument om strömavbrott när det inte blåser har bemötts i en forskningsrapport av mina Chalmerskollegor Lisa Göransson och Filip Johnsson, och på ett seminarium där den berörda industrin förklarar hur den tänkt hantera sådana utmaningar.

Den svenska energipolitiken har sedan 1970-talet utgått från grundliga utredningar och forskning. Efter något år har de resulterat i utredningsrapporter på hundratals sidor av noggrant granskade analyser. Men den socialdemokratiska regeringens januariavtal liksom dagens Tidöavtal kortsluter beslutsprocessen. Besluten dokumenteras i efterhand i korta departementspromemorior utan rimliga analyser.

Sveriges internationella rykte skadas. Från att ha varit ett land där investerare såg små politiska risker och kunde lita på att gällande lagar och regler kommer att fortsätta gälla, har Sverige blivit ett land där investeringsriskerna är högre.

De som investerat i att utveckla vindkraftsprojekt, fossilfria drivmedel, batterifabriker och fossilfritt stål ser hur förutsättningarna snabbt förändras utan saklig grund.

Många tror att sådana projekt är något extra, som inte är nödvändiga för Sverige. Men utan dem byggs modern ståltillverkning, elproduktion, drivmedelsproduktion, kemiindustri och fordonsindustri någon annanstans. Därför är den politiska stil som blivit ett signum för Sveriges senare regeringar ett hot mot vårt framtida välstånd. Resten av världen väntar inte.

SKRIBENTENTomas Kåberger, professor i industriell energipolicy vid Chalmers