Miljö

Hökmarks text luktar moderat valpanik lång väg. Och att de märkt att väljare lämnar M för MP.

Publicerat: 28.07.2026
AI-Sammanfattning Debattartikeln kritiserar Gunnar Hökmarks påståenden om Miljöpartiet och Moderaternas roll i Sveriges klimatpolitik, och hävdar att Hökmark visar tecken på valpanik. Författaren menar att Moderaterna har övergett liberalismen och blivit beroende av Sverigedemokraterna, vilket har lett till att väljare lämnar partiet för Miljöpartiet. Artikeln betonar att Sveriges framgångar inom klimatpolitik är resultatet av insatser från många aktörer över tid, snarare än att kunna tillskrivas ett enda parti.

Hökmarks text luktar moderat valpanik lång väg. Och att de märkt att väljare lämnar M för MP. Det märker jag också i de privata meddelanden jag får. 💙🌏💚

Det är tydligen inte bara jag som har lämnat Moderaterna för Miljöpartiet. Vi är många som inte längre känner igen ett parti som har övergett liberalismen, gjort sig beroende av Sverigedemokraterna och ersatt saklig klimatpolitik med kulturkrig och historieförvabskning och ibland ren falskning.

Och fler lär vi bli när moderata företrädare publicerar så här desperata debattartiklar.

Gunnar Hökmark anser att Miljöpartiet borde fråntas rätten till sitt namn. Argumentationen är ungefär lika seriös som rubriken. I stället för att diskutera dagens klimatpolitik ägnar han stora delar av texten åt planer som diskuterades under 1980-talet och låtsas att de beskriver Miljöpartiets politik 2026.

Det är inte analys. Det är politisk arkeologi driven av skär valpanik.

Sveriges framgångar tillhör inte Moderaterna, men Hökmark har rätt om en sak: Sverige har mycket låga utsläpp jämfört med andra EU-länder. Men han försöker därefter göra flera generationers svenska energi- och klimatpolitik till moderat privategendom.

Sveriges position har byggts under lång tid genom vattenkraft, kärnkraft, fjärrvärme, bioenergi, energieffektivisering, elektrifiering, koldioxidskatt, EU:s utsläppshandel, miljölagstiftning och en successivt allt större produktion av vind- och solkraft.

Detta har skapats av företag, kommuner, forskare, ingenjörer, fackförbund och regeringar av flera olika färger. Ingen seriös människa kan tillskriva ett enda parti hela resultatet som Hökmark gör.

Och definitivt inte dagens Moderater. Dessutom låtsas han liksom så många i sitt parti inte om att de känner till att kol har olika kolcykler. Att slå ihop fossil kolcykel med biogen är som att räkna frukt och slå ihop äpplen med stekpannor! Det går bara inte. Det vet Moderaterna. Men fortsätter ändå i hopp om att väljare inte vet.

Under den rödgröna regeringen infördes det klimatpolitiska ramverket och klimatlagen. Klimatklivet startades. Industriklivet infördes. Reduktionsplikten byggdes upp. Investeringarna i laddinfrastruktur, förnybar energi och industrins klimatomställning ökade.

Det är ganska märkliga insatser från ett parti som enligt Hökmark skulle ”motarbeta” all teknisk utveckling och klimatomställning.

Och så för femtioelfteåttisjundebiljonte gången!

Fyra reaktorer stängdes inte genom ett beslut av Miljöpartiet. Förvisso var de denna gång fyra. För andta moderater var de sex.

Besluten att avveckla dem fattades av kraftbolagens ägare 2015 av företagsekonomiska skäl. Vattenfall anger självt låga elpriser som de främsta orsaken till beslutet om Ringhals. Uniper beskriver stängningen i Oskarshamn som en konsekvens av låga marknadspriser.

Effektskatten är en faktor. Så också den ökade kostnaden för förvar. Men den var inte ensam förklaring. Reaktorerna var gamla, elpriserna mycket låga och omfattande investeringar och säkerhetsmoderniseringar behövdes. Alternativkostnaden under kvarvarande livstid glöms alltid bort av Modersterna. Ekonomi är alltså inte deras huvudgren längre. Oskarshamn 2 hade redan varit avstängd sedan 2013 för en omfattande modernisering och återstartades aldrig.

Det var bolagens ägare som räknade på intäkter, kostnader och risker och fattade besluten.

Dessutom deltog Miljöpartiet 2016 i den blocköverskridande energiöverenskommelsen tillsammans med bland andra Moderaterna. Genom överenskommelsen avskaffades effektskatten, fortsatt drift av befintliga reaktorer möjliggjordes och nya reaktorer kunde byggas som ersättning på befintliga kärnkraftstomter.

Moderaterna beskrev då själva uppgörelsen som en framgång för kärnkraften. Nu låtsas partiet att samma överenskommelse var ett avvecklingsbeslut!

Det är inte bara motsägelsefullt. Det är ohederligt.

Hökmark hävdar också att Sveriges utsläpp hade kunnat vara omkring en fjärdedel lägre om de fyra reaktorerna varit kvar.

Var finns beräkningen?

Vilken modell har använts? Vilken alternativ elproduktion antas? Vilka priser, överföringsbegränsningar, exportflöden och undanträngningseffekter ingår? Räknar han med att varje kilowattimme från de stängda reaktorerna automatiskt ersattes av svensk olje- eller gaskraft? Så många frågor. Fram tills de besvaras har han skitigt med näsan!

Sverige har även efter reaktorstängningarna haft ett mycket stort elöverskott och varit en betydande nettoexportör av el. Bi har gått från importör till exportör. Det går därför inte att ta reaktorernas tidigare produktion, multiplicera den med utsläppen från ett fossilt kraftverk och sedan presentera resultatet som Sveriges faktiska utsläppsökning. Helt enornt galet om.han har gjort det.

Elsystem fungerar inte så.

Det är ett sammankopplat nordiskt och europeiskt system där produktion, efterfrågan, överföringskapacitet, export, import och priser varierar timme för timme. Ett seriöst kontrafaktiskt påstående kräver en energisystemmodell, inte ett slagord.

Hökmark presenterar ingen sådan analys. Han bara kastar ur sig en uppseendeväckande siffra och hoppas att ingen ska fråga hur den räknats fram.

Jag frågar!

Hökmark skriver dessutom i presens att Miljöpartiet vill avveckla kärnkraften, men utelämnar vad partiet faktiskt säger i dag.

Miljöpartiet driver inte att de befintliga reaktorerna ska snabbavvecklas genom politiska beslut. De kan fortsätta producera så länge de uppfyller säkerhetskraven och ägarna bedömer att fortsatt drift är ekonomiskt rimlig.

Det jag och många andra miljöpartister motsätter oss är att staten ska lägga hundratals miljarder kronor och merparten av den ekonomiska risken på skattebetalarna för att bygga ny kärnkraft som marknaden inte vill finansiera själv.

Det är inte kärnkraftshat. Det är ekonomiskt ansvarstagande. Det som brukade vara moderat politik. Numera lånar de till valfläsk. Ekonomiskt oansvarstagande är Moderaternas nya melodi.

När regeringens egen kärnkraftsutredning konstaterar att investeringar i ny kärnkraft i praktiken inte blir av på kommersiella villkor, borde en gammal moderat åtminstone förstå frågan. Är ett kraftslag konkurrenskraftigt när staten måste ordna billiga lån, kreditgarantier, prisgarantier och bära stora delar av risken i flera årtionden? Vi talar över 1.000mdkr.

Eller gäller Moderaternas kärlek till marknaden bara när marknaden fattar beslut som Moderaterna gillar?

Vem motarbetar klimatomställningen i dag?

Hökmark vill diskutera hypotetiska beslut från 1980-talet. Jag diskuterar hellre vad som faktiskt händer nu.

När Tidöregeringen kraftigt sänkte reduktionsplikten ökade Sveriges klimatutsläpp med sju procent under 2024. Det var den största ökningen på många år och berodde framför allt på ökad användning av fossil diesel.

Utsläppen minskade visserligen något under 2025, men Naturvårdsverket konstaterar samtidigt att avståndet till klimatmålen ökar och att regeringens nuvarande styrmedel inte räcker. Klimatpolitiska rådet bedömer att mandatperiodens politik har varit otillräcklig och att utrymmet för att skjuta besluten framför sig är uttömt.

Det är alltså inte Miljöpartiet som just nu för Sverige längre från klimatmålen.

Det är regeringen som leds av Moderaterna.

Samtidigt har regeringen stoppat eller försvårat stora mängder ny vindkraft och koncentrerat nästan hela energidebatten till kärnkraft som, även med enorma statliga stöd, inte hinner bidra med någon större elproduktion under de år då industrin säger sig behöva den.

Det är svårt att hitta ett tydligare exempel på ett parti som motarbetar den praktiska omställningen här och nu.

SCB:s partisympatiundersökning från maj 2026 visar att Moderaterna ligger statistiskt säkerställt under sitt valresultat från 2022, medan Miljöpartiet ligger statistiskt säkerställt över vårt.

Statistiken säger inte exakt hur många som har gått direkt från M till MP. Men jag vet att jag inte är ensam. Jag möter allt fler tidigare borgerliga väljare som fortfarande tror på företagande, forskning, individuell frihet och ekonomiskt ansvar? men som inte längre accepterar klimatförnekande populism, SD-anpassning och ett fullständigt ensidigt kärnkraftsfokus.

Vi har inte övergett våra värderingar.

Moderaterna har övergett sina.

Gunnar Hökmark Moderaterna är numera ett parti som behöver skriva om historien, hitta på motståndarnas politik och kräva att politiska konkurrenter fråntas sina namn.

Det signalerar inte direkt självförtroende.

Det signalerar panik.

MP står fortfarande för Miljöpartiet.

Men efter Hökmarks debattartikel ligger det närmare till hands att fråga vad M numera står för:

Mytbildningspartiet? Missmodspartiet?

Eller kanske bara ett Moderaterna som börjar förstå att väljare lämnar dem för Miljöpartiet de gröna och att fler lär följa efter. Ni är hjärtligt välkomna till oss. 💚🌏💚

https://www.gp.se/debatt/miljopartiet-borde-forlora-ratten-till-sitt-namn.dc7849b7-d9c7-4ec9-b756-cf3fb969b31a?fbclid=IwdGRjcATVmgxwZG9mBWV4dG4DYWVtAjExAHNydGMGYXBwX2lkDDM1MDY4NTUzMTcyOAABHlC9O2Xd0cakogyE_QU4_nz2dsLJZvlnUKpIqYk0Au2vjP3jdvZUqOGsx7rE_aem_Q1_dKGodV7v3QPJXqjj4ug

Visa originalinlägg på Facebook →
← Tillbaka till Miljö

Kommentarer

💬

Inga kommentarer ännu. Var den första!

Lämna en kommentar

0/1000

Din e-postadress publiceras inte. Kommentarer granskas innan publicering.