Det här Eurostat-inlägget är på många sätt ett koncentrat av det som är så frustrerande med svensk energipolitik just nu.

Det här Eurostat-inlägget är på många sätt ett koncentrat av det som är så frustrerande med svensk energipolitik just nu. Sverige ligger fortfarande extremt högt i EU. 88,1% ren el. Det är tack vare historiska investeringar i vattenkraft och den mycket stora vindkraftsutbyggnaden under 2010- och fram till tidigt 2020-tal. Det är viktigt att vara tydlig med att detta inte är ett resultat av dagens politik, utan av beslut som fattades långt tidigare, under helt andra styrsignaler och investeringsvillkor.

Det som däremot är allvarligt är riktningen framåt. Samtidigt som EU som helhet ökar andelen förnybar el till nästan 50% och vindkraft nu är den största enskilda förnybara källan, har Sverige i praktiken stannat upp. Nya vindkraftsinvesteringar har uteblivit helt tack vare Tidöligan. Det är här Tidöpolitikens effekt blir synlig: inte i dagens staplar, utan i morgondagens. Det betyder att Sverige riskerar att: • tappa sin ledarposition när andra länder fortsätter bygga, • få sämre förutsättningar för elektrifiering av industri och transporter, • låsa fast sig i ett narrativ där man pratar om framtida kärnkraft i stället för att realisera den billigaste och snabbaste elen som faktiskt finns tillgänglig nu.

Och naturligtvis finns det kommentarer i tråden om Tyskland och landets nedläggning av kärnkraft. Den flyttar fokus från vad siffrorna faktiskt visar till en ideologisk sidodebatt. Eurostats data visar inte ”drama”, utan ett strukturellt skifte: förnybart, framför allt vind och sol, är redan nu ryggraden i Europas elsystem. Kärnkraftens roll i enskilda länder förändrar inte den övergripande trenden. Det verkliga dramat är snarare detta: Sverige sitter på perfekta naturgivna förutsättningar, ett redan stabilt elsystem och ett enormt industriellt elbehov, men väljer politiskt att skapa osäkerhet, stoppa projekt och skrämma bort kapital.

Fortsätter denna energipolitik går Sverige från att vara etta till att halka efter. Tidöligan lär först upptäcka det när det är för sent. Vi andra har insett det, iom den fakta som finns, länge. Kort sagt: Eurostat visar hur starkt Sveriges utgångsläge är. Tidöpolitiken visar hur snabbt ett försprång kan slarvas bort.