Vad säger Alf Svensson och Göran Hägglund? KD är ju nu helt galet populistiska!

Vad säger Alf Svensson och Göran Hägglund? KD är ju nu helt galet populistiska! KD målar nu upp islam som ett existentiellt hot mot Sverige. Det har gjorts innan. I Tyskland för 100 år sedan, men då mot judar. Undra när KD går all in och likt SD vrålar om “folkutbyte”. Det en konspirationsteori med rötter i högerextrema miljöer. Folkutbyte saknar helt empiriskt stöd. Sveriges demografi förändras, ja, precis som i alla öppna ekonomier med migration, urbanisering och global rörlighet.

Men att tolka detta som en planerad ersättning av befolkningen kräver att man ignorerar allt vi vet från demografi, sociologi och historia. Samt hur kulturer beter sig. Migration styrs av krig, arbetsmarknad, utbildning och nätverkseffekter inte av hemliga projekt. Det är därför seriösa forskare konsekvent avfärdar begreppet som ideologiskt, inte analytiskt. Samtidigt har en annan förskjutning skett: från att bekämpa extremism till att kollektivisera misstänksamhet mot religion. Islamism är ett reellt problem.

Men det är också högerextremism och andra våldsbejakande ideologier. Men att glida från att bekämpa extremism till att tala om “islam” som civilisatoriskt hot är inte säkerhetspolitik. Det är retorik som suddar ut gränsen mellan ideologi och tro, mellan brottsbekämpning och identitetspolitik. När partier som historiskt talat om människovärde och civilsamhälle börjar använda samma problemformuleringar, samma ordval och samma konfliktram som Sverigedemokraterna, då handlar det inte längre om enstaka utspel.

Då handlar det om strategisk positionering. Vill man ta extremism på allvar finns en mer vuxen linje: stärk underrättelseförmågan, följ pengarna, slå mot våldsbejakande nätverk oavsett ideologisk färg, investera i förebyggande arbete och håll fast vid rättsstatens principer. Det är mindre slagkraftigt i sociala medier. Men betydligt mer effektivt i verkligheten. Kristdemokraterna har legat och pendlat runt spärren länge. I det läget blir incitamenten tydliga: mobilisera stödröster.

Skärp tonen. Ligg nära SD i sak, men försök behålla en egen etikett. Problemet är bara att väljarna inte är dumma. Om problembeskrivningen, fiendebilden och lösningsramen är densamma, varför välja kopian? Så om strategin nu är att närma sig SD för att rädda mandat och Kristdemokraters välbetalda jobb inom politiken, varför inte gå hela vägen? Gå ihop med SD. Slå samman varumärkena. För just nu framstår det mest som att två partier försöker bebo samma politiska yta, med samma berättelse om hotet, samma språk och allt mer överlappande politik.

Och då infinner sig den obekväma frågan: när KD suddar ut skillnaderna, vad är poängen med att låtsas om att KD och SD skiljer sig åt? Tänk på så många KD-politiker som skulle få toppositioner runt om i Sverige med tanke på SDs alla tomma stolar och bristande vandel och kunskaper om KD gick upp i SD. SDK är ju KDS baklänges!