SD. Igen. Hur kan människor vilja företrädas av en person som SDs Ludvig Andersson?

SD. Igen. Hur kan människor vilja företrädas av en person som SDs Ludvig Andersson? Det är så många isolerade händelser i SD nu att det snarare är en övertydlig trend. SD drar till sej denna typen av människor. Händelsekedjan denna gång är nästan komisk om den inte samtidigt är så djupt allvarlig. Ludvig Andersson har suttit som nämndeman, ett uppdrag som kräver särskilt gott omdöme, integritet och laglydnad.

En nämndeman ska delta i att döma misstänkta brottslingar i svensk domstol. Den rollen bygger på förtroende. Trots detta FÖRFALSKADE han handlingar för att erhålla mer arvode än vad han hade rätt till i sin roll som nämndeman. Det är ett direkt förtroendebrott mot hela rättsstaten. Självklart döms han för grovt bedrägeri. Han fråntas sitt uppdrag som nämndeman eftersom han själv brutit mot de lagar han varit satt att upprätthålla.

Där borde historien rimligen avslutas. I stället händer något fullständigt obegripligt. Sverigedemokraterna anställer honom centralt i partiet. Han får en befordran rakt in i en rådgivande roll gentemot andra lokalpolitiker. Alltså en tjänst där hans omdöme återigen ska vara vägledande för demokratins förtroendevalda. Detta trots att just omdömet var det han fälldes för att sakna. Trodde du det slutade där? Nej, Andersson har dessutom skolkat från politiska möten i kommunen, men ändå tagit ut arvoden som om han varit där.

Kommunen kräver nu tillbaka över 170.000 kronor. Med det ligger det alltså ytterligare ett förtroendebrott på bordet, denna gång riktat mot de skattebetalare han påstod sig företräda. Och honom anställer SD för att lära upp nya politiker! Säger allt om SD. Vad kallar man en sådan historia. Bristande vandel är en mild omskrivning. Kanske handlar det snarare om en partikulturs syn på makt och moral. När någon som bevisligen missbrukat sitt uppdrag ändå belönas med en ny och högre position blir frågan ofrånkomlig: spelar etik ingen roll längre.

Det som borde vara en självklar gräns blir i stället en karriärväg. Det är ett demokratiskt problem av största dignitet. Väljare förtjänar företrädare som går att lita på och som förstår det ansvar som är förbundet med att representera folket. Här är det tvärtom. Ju större sveket mot förtroendet har varit, desto större blir uppdraget.