Jag skriver långt, faktabaserat och med källor offentligt på sociala medier av…

Jag skriver långt, faktabaserat och med källor offentligt på sociala medier av i huvudsak en anledning: demokratin är hotad. Det enda som kan vända utvecklingen medans tid är är kunskap, vetenskap, källkritik och folkbildning. I ett land där människor inte bildar sig blir demokratin auktoritära politikers byte. Vi har sett det förut. Men då har det gått helt åt helvete först innan det vänder. Jag hoppas innerligt att det inte ska behöva gå så långt denna gång innan det vänder. Önskar att mina medmänniskor är mer bildade än att det ska behöva gå till det.

Vi lever i en tid där faktaresistens, desinformation och populism inte längre är marginalfenomen, utan centrala politiska krafter som formar samhällsutvecklingen. Som Åsa Wikforss (2020, 2021, 2023) och Widholm & Anderson (2018) visar, har det nya digitala kommunikationslandskapet radikalt förändrat våra förutsättningar för att tänka, känna och förstå världen. För tjugo år sedan, 2004, levde 51 procent av världens befolkning i demokratier. 2010 hade mänskligheten nått sin högsta nivå av demokratisering någonsin. Sedan kom sociala medier, en ny uppmärksamhetsekonomi och algoritmer som belönar känslor snarare än fakta. 2024 är andelen demokratier nere på 24 procent (V-Dem Institute, 2024). Det är den snabbaste demokratiska tillbakagången sedan mellankrigstiden. I land efter land ser vi samma mönster: först angrips yttrandefriheten, journalistiken, rättsstaten, civilsamhället, valsystemets legitimitet och den akademiska friheten (Academic Freedom Index, 2024). Därefter förskjuts spelreglerna, de demokratiska institutionerna försvagas och tilliten i samhället eroderar.

Forskningen visar att demokratiskt sönderfall inte beror på ett enda beslut eller en revolutionär handling. Det sker gradvis och ofta genom att medborgarna påverkas att tänka och känna på sätt som underminerar demokratins fundament. Desinformation urholkar tilliten till medier och institutioner; anti-pluralistiska populistiska partier sprider föreställningen att endast de representerar “folket”; och toxisk känslomässig polarisering förvandlar politiska motståndare till moraliska fiender (Iyengar & Krupenkin, 2018). Sociala medier förstärker detta eftersom plattformarnas algoritmer belönar vrede, rädsla och förenklade berättelser (Tufekci, 2015). Människors informationsintag styrs därför i allt högre grad av känslor, identitet och grupptillhörighet, snarare än av kunskap, evidens och kritisk reflektion. När grindvakterna – redaktörer, journalister, forskare – försvinner ur informationskedjan ökar mängden falsk och missvisande information dramatiskt, vilket Vosoughi, Roy & Aral (2018) visar sprids betydligt snabbare än sanningen.

I denna miljö frodas populismen. Wikforss (2021) beskriver dess kärna: föreställningen om en enhetlig folkvilja, en stark moraliserad motsättning mellan det “rena” folket och den “korrupta” eliten, och idén att endast populisterna själva är legitima makthavare. Populismen angriper demokratins själva väsen, eftersom demokratin kräver pluralism – många röster, många perspektiv, många konflikter som hanteras institutionellt och fredligt. När oenighet moraliseras – när politiska motståndare hånas, avhumaniseras eller beskrivs som förrädare – förlorar demokratin sitt syre. Faktaoenighet gör politiken ohanterlig; värdeoenighet är nödvändig, men bara om vi delar en gemensam verklighetsbeskrivning. Kunskapsmotstånd, konspirationsteorier och politiskt motiverat tänkande fungerar därför som katalysatorer för auktoritära tendenser (Wikforss, 2020).

Den samhällsförändring vi sett de senaste femton till tjugo åren sammanfaller med sociala mediers utveckling. Populismen har växt i takt med Facebooks expansion. Algoritmerna förstärker kulturkriget, där traditionella omfördelningsfrågor ersatts av konflikter om identitet, nationell kultur, migration, globalisering och värderingar. Detta har lett till en omsortering av väljare som har varit helt avgörande för populistiska partiers framväxt. Sociala medier är designade för att gynna den typen av kulturkrigsfrågor, eftersom de väcker starka känslor och skapar delning, klick och viralitet (Widholm & Anderson, 2018).

Till detta kommer de nya verktygen för propaganda. AI-genererade bilder och texter gör det möjligt att skapa fabricerade “bevis” som är mer övertygande än verkligheten. Lögnen har aldrig varit snabbare, billigare eller mer visuellt attraktiv. När människor matas med förenklade, emotionellt laddade och algoritmiskt förstärkta osanningar tillräckligt länge, säger Wikforss (2021), slutar de till slut tro på någonting alls – det hon kallar “lögnarens utdelning”. Det är det mest demokratiskt farliga tillståndet av alla.

Allt detta är skälet till att jag skriver långt. Skälet till att jag tar upp forskning. Skälet till att jag lägger tid på att förklara. Skälet till att jag länkar till källor, böcker och rapporter. Och jag hoppas att du vill hjälpa till. Dela det jag skriver. Kopiera det jag skriver. Om du vill kan du lägga till Christine Tidåsen skrev….. Förhoppningsvis slipper du hatet, hoten och invektiven. De kan riktas mot mig. Jag är van. För i ett landskap där lögnen är snabbare än sanningen måste vi kompensera genom att vräka på med kunskap. Kunskap fungerar som ett immunförsvar. Den som förstår hur demokratiska institutioner fungerar, hur propaganda sprids, hur populism manipulerar och hur fakta kan kontrolleras är inte lika lätt att förleda. Därför är folkbildning inte ett komplement till demokratin — den är ett villkor för att demokratin ska överleva.

Den avgörande frågan i vår tid är därför: Hur kan vi återuppbygga ett kunskapsbaserat demokratiskt samtal i en tid då känslostyrda algoritmer, kulturkrig och politiskt motiverat tänkande gör att fakta inte längre delas, förstås eller belönas? Det handlar om att öka kunskapens status, stärka demokratins infrastruktur (fria medier, akademisk frihet, rättsstat, civilsamhälle), motverka algoritmer som utnyttjar rädsla, bygga tillbaka tilliten till institutioner, stå emot anti-pluralism och återinföra ett samtal där respekt och rationalitet ersätter ilska och moraliserande. Kunskapen måste bli het igen: legitim, eftertraktad och belönad. För demokratin dör inte av en smäll. Den dör när människor slutar bry sig om vad som är sant. Och slutar bilda sej. Den kommer åter när det gått helt åt helvete som efter andra världskriget. Men ska vi verkligen behöva gå hela vägen till en katastrof för att folk ska inse?

Källor

Academic Freedom Index. (2024). Annual Report. V-Dem Institute.

Anderson, U., Dahlgren, P., Pettersson, K., Shehata, A., Widholm, A., Widlund, Å., & Womack, N. (2018). Fejk, filter och faktaresistens: Hotar sociala medier demokratin? Nordicom.

Iyengar, S., & Krupenkin, M. (2018). The strengthening of partisan affect. Political Psychology, 39(S1), 201–218.

Tufekci, Z. (2015). Algorithmic harms beyond Facebook and Google. Colorado Technology Law Journal, 13, 203–218.

V-Dem Institute. (2024). Democracy Report 2024: The Autocratization Surge.

Vosoughi, S., Roy, D., & Aral, S. (2018). The spread of true and false news online. Science, 359(6380), 1146–1151.

Wikforss, Å. (2020). Alternativa fakta: Om kunskapen och dess fiender. Fri Tanke.

Wikforss, Å. (2021). Därför demokrati: Om kunskapen och folkstyret. Fri Tanke.

Wikforss, Å. (2023). Filosofiska klarlägganden i en grumlig tid. Fri Tanke.