Och varför är folk förvånade?

Och varför är folk förvånade?

https://www.expressen.se/nyheter/vader/antons-hus-riskerar-att-rasa-i-vattnet-enorma-mangder/

https://www.nyteknik.se/fordon/tag-lastat-med-ammunition-sparade-ur-paverkad-trafik-i-veckor/4389560?fbclid=IwQ0xDSwMruOZleHRuA2FlbQExAAEerYB8aqESrI3-SnKCfjxTlvCU9j5KddkPK3-BWoFK451E8XN2rmvuEwL0yYg_aem_jdnLDS0oRtnP6Bia2BkLyQ

Det kommer att vara så här. Oftare och värre. Forskningen är mycket tydlig i det övergripande budskapet: ett varmare klimat ger kraftigare skyfall, längre och oftare torkperioder, och större variation mellan vått och torrt, i Sverige och globalt. Vi kan inte säga exakt när och var varje extrem inträffar, men sannolikheterna och intensiteterna är redan förändrade och fortsätter att öka så länge uppvärmningen fortsätter.

I en varmare värld förändras regnmönstren på sätt som forskningen entydigt visar. Den grundläggande fysiken är enkel: varm luft kan hålla mer vattenånga. För varje grads uppvärmning ökar atmosfärens kapacitet att bära fukt med ungefär sju procent, enligt Clausius–Clapeyrons relation. Det betyder att molnen blir mer “laddade” och att regn, när det väl faller, riskerar att bli betydligt mer intensivt.

Det handlar inte bara om hur mycket vatten luften kan bära, utan om hela vattnets kretslopp som sätts på turbo. En varmare värld ökar avdunstningen från hav, sjöar, jord och vegetation. Resultatet blir en hydrologi som blir mer extrem: våtare blir ännu våtare, med kraftiga skyfall och översvämningar, medan torrare blir torrare, med längre torkperioder. Vi får ett mer ryckigt, oförutsägbart och instabilt system.

Till detta kommer förändringar i den storskaliga atmosfärdynamiken. Ett varmare Arktis minskar temperaturskillnaden mellan pol och ekvator, vilket försvagar jetströmmen. Det gör att vädersystem kan bli långsammare och mer stillastående. Långvariga regn, översvämningar och sega högtryck med torka blir följden. Vädret “låser sig” snarare än att röra sig snabbt vidare.

Mark–atmosfär-återkopplingar förstärker ytterligare. När marken torkar ut minskar avdunstningen (den naturliga kylningen) vilket får temperaturen att stiga ännu mer. Detta hämmar molnbildning och förlänger torkan: torka föder mer torka. På samma sätt kan en våt mark driva konvektion som ger korta men mycket intensiva regnskurar.

Samtidigt förstärks de storskaliga transportbanden av fukt. Varmare hav gör atmosfäriska floder. De år långa, smala stråk av intensiv vattenånga och vätmen gör dem starkare. När dessa når land och tvingas upp över terräng kan de ge extrema nederbördsdygn med stora översvämningar som följd.

Detta är inte bara något som gäller tropikerna eller andra delar av världen. Det gäller också Sverige. Det märker vi. Vi vet redan att kortvariga intensiva regn ökar i styrka, särskilt under sommarhalvåret. Kraftiga regndygn blir vanligare och somrarnas torra perioder blir längre, särskilt i södra Sverige. Samtidigt ökar den totala årsnederbörden i många delar av landet, och vårfloden förskjuts när snösäsongen blir kortare. Det vi inte vet är exakt när och var ett skyfall eller en torkperiod inträffar. Men vi vet att sannolikheten och intensiteten ökar med varje tiondels grads global uppvärmning. Det är eyy robust resultat som bekräftas både i observationer och i modeller.

Regnmönstren är bara en del av bilden. I en varmare värld påverkas Sverige av fler och extremare värmeböljor, vilket får konsekvenser för dödlighet, arbetsmiljö och energibehov för kylning. Risken för översvämningar ökar, både på grund av skyfall och stigande havsnivåer. Skogsbrandsrisken växer när bränslet blir torrare och brandsäsongen längre. Jord- och skogsbruk drabbas av torkstress, nya skadegörare och sjukdomar, även om en längre växtsäsong kan ge vissa fördelar. Vattenkvaliteten försämras av algblomningar och bräddningar vid extremregn. Infrastruktur sätts under press: dagvattennät, broar och järnvägar måste dimensioneras om, och försäkringspremier och självrisker höjs. Ekosystemen påverkas också, med förskjutna årstider, artförändringar, invasiva arter och fler zoonoser.

Vi kan inte peka ut exakt var och när nästa skyfall eller nästa torka drabbar, men forskningen är entydig: i en varmare värld blir skyfallen kraftigare, torkperioderna längre, och vädret mer extremt. Sverige är inget undantag. Så rösta därefter.

Källor. Vetenskapen vet.

Allan, R. P., & Soden, B. J. (2008). Atmospheric warming and the amplification of precipitation extremes. Science, 321(5895), 1481–1484.Berg, A., Lintner, B. R., Findell, K., et al. (2013). Soil moisture–atmosphere interactions: a review. J. Adv. Model. Earth Syst., 5(3), 1–27.Donat, M. G., Lowry, A. L., Alexander, L. V., et al. (2016). More extreme precipitation in the world’s dry and wet regions. Nature Climate Change, 6, 508–513.Dore, M. H. I. (2005). Climate change and changes in global precipitation patterns. Environment International, 31(8), 1167–1181.EASAC. (2018). Extreme weather events in Europe: preparing for climate change adaptation.

European Academies’ Science Advisory Council.Fischer, E. M., & Knutti, R. (2016). Observed heavy precipitation increase confirms theory and early models. Nature Climate Change, 6, 986–991.Held, I. M., & Soden, B. J. (2006). Robust responses of the hydrological cycle to global warming. J. Climate, 19(21), 5686–5699.IPCC. (2021). Climate Change 2021: The Physical Science Basis (AR6 WG I). Cambridge University Press.IPCC. (2022). Climate Change 2022: Impacts, Adaptation and Vulnerability (AR6 WG II, Europe-kapitlet och Atlas). Cambridge University Press.IPCC. (2023). Synthesis Report of the IPCC Sixth Assessment Report (AR6).Kjellström, E., Nikulin, G., Strandberg, G., et al.

(2018). European climate change at regional scale: the Rossby Centre regional climate models. Tellus A, 70(1), 1–27.Miralles, D. G., Teuling, A. J., van Heerwaarden, C. C., & de Arellano, J. V.-G. (2014). Mega-droughts in observations and models: a review. WIRES Climate Change, 5(6), 597–614.O’Gorman, P. A. (2015). Precipitation extremes under climate change. Current Climate Change Reports, 1(2), 49–59.O’Gorman, P. A., & Muller, C. (2010). How closely do changes in surface and column water vapor follow Clausius–Clapeyron scaling? Environmental Research Letters, 5(2), 025207.Otto, F. E. L., van Oldenborgh, G.

J., et al. (2018). Attributing extreme events to climate change. Annual Review of Environment and Resources, 43, 1–26.Pendergrass, A. G., & Hartmann, D. L. (2014). The atmospheric energy constraint on global-mean precipitation change. J. Climate, 27(2), 757–768.Pendergrass, A. G. (2018). What precipitation is extreme? Science, 360(6393), 1072–1073.Pfahl, S., O’Gorman, P. A., & Fischer, E. M. (2017). Understanding the regional pattern of projected future changes in extreme precipitation. Nature Climate Change, 7, 423–427.Seneviratne, S. I., Nicholls, N., Easterling, D., et al. (2012). Changes in climate extremes and their impacts on the natural physical environment.

In IPCC SREX.Sillmann, J., Kharin, V. V., Zwiers, F. W., Zhang, X., & Bronaugh, D. (2013). Climate extremes indices in CMIP5. J. Geophysical Research: Atmospheres, 118(4), 1716–1733.SMHI. (2021). Klimat i Sverige – Nu och i framtiden (sammanställning av observationer och scenarier). Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut.SMHI. (2023). Klimatscenarier för Sverige: nederbörd, skyfall och översvämning (rapportserie/kunskapsbank).Trenberth, K. E. (2011). Changes in precipitation with climate change. Climate Research, 47(1–2), 123–138.Westra, S., Alexander, L. V., & Zwiers, F. W. (2014). Global increasing trends in annual maximum daily precipitation.

J. Climate, 26(11), 3904–3918.Zappa, G., Shaffrey, L. C., & Hodges, K. I. (2013). The ability of CMIP5 models to simulate North Atlantic extratropical cyclones. J. Climate, 26(15), 5379–5396.