Och nu hävdar KD att politiken la ner kärnkraftverk. Igen.

Och nu hävdar KD att politiken la ner kärnkraftverk. Igen.

Och då bemöter jag det. Igen.

Gå gärna in och gilla samt påminn KD om att det finns frågor i min text för dem att svara på. Så här lyder min kommentar.

Problemet med KD-resonemanget är att det saknar tidsperspektiv och systemförståelse.

Ny kärnkraft tar inte 3–5 år. Den tar 10–15–20 år. Om den ens blir byggd. Under hela den tiden ska industrin ha el varje timme, varje dag. Och det är en industri som elektrifieras i snabb takt. Behöver mer el.

I alla seriösa scenarier (ex IEA, Energimyndigheten, EU) finns en gemensam nämnare: även med ny kärnkraft måste vind byggas massivt. Det är inte ett antingen eller. Kärnkraft kan inte ensam bära det ökade elbehovet. Det blir extremt dyrt och låser dessutom in Sverige i fission precis när fusion äntligen verkar accelererar globalt.

Verkligheten just nu är dessutom denna: Varken ny kärnkraft eller ny vind byggs i Sverige.

Så den enkla frågan är: varifrån ska elen komma de kommande fem åren? Tio åren? Innan eventuell ny kärnkraft ens finns på plats och då sannolikt för att ersätta reaktorer som når slutet av sin livslängd.

Vattenfall har varit övertydliga: mer stöd krävs.80 öre/kWh i 40 år räcker inte.Lånegarantier räcker inte.Slutförvaret kommer kosta enorma pengar.

Och Finanspolitiska rådet konstaterade så sent som i måndags att Sveriges reformutrymme i praktiken är borta. Det finns alltså inte ens statsfinansiellt utrymme för storskaliga kärnkraftssubventioner.

Samtidigt är det industrin i norr som behöver elen först. Sin egen el. Till stål, gruvor, elektrifiering och nya etableringar.

Så låt oss ställa de verkliga systemfrågorna som jag trots idogt frågande ej fått svar på.

Varifrån ska elen komma innan ny kärnkraft finns på plats? Elbehovet ökar.

Varifrån ska södra Sverige ta sin el när norra Sverige behöver mer själv?

Vad händer om vindbolag,?inklusive statliga Vattenfall, bygger i Finland, Baltikum, UK och på kontinenten där villkoren är bättre?

Kapital flyttar dit riskjusterad avkastning finns.Investeringar i elproduktion kan inte debatteras fram.

Så frågan är inte om man gillar vind eller kärnkraft mest.Frågan är var elen faktiskt ska komma ifrån de kommande 10–20 åren. Och i det svaret räcker det inte med kärnkraftsvisioner. Ny kärnkraft är inte redo att leverera el om 10 år. Där krävs investeringsvillkor som gör att elproduktion faktiskt byggs.Annars väljer kapitalet bort Sverige.

Sen det där om att politiken la ner fullt fungerande kärnkraftverk. Politiken la ner Barsebäck. Det blev dyrt. Det kommer inte göras om. Resten lades ner av den volatila marknaden. Men att hävda att sex fullt fungerande kärnkraftverk lades ner?? Då vet vi var gränsen går för att något ska vara fullt fungerande för KD. I så fall får vi dra ned på kvalitetskraven på det mesta inom välfärden. Den är ändå fullt fungerande enligt KD.

Så var vad är då fullt fungerande i KDs värld? Underhållet på exempelvis O1 bedrevs under många år som ren ”palliativ vård”. Man höll anläggningen igång så länge det gick, trots att problemen var välkända. R2:s reaktorbotten utreddes av specialister från hela världen utan att man kunde hitta en lösning som uppfyllde säkerhetskraven. O2 beskrivs som ett av Sveriges största industrihistoriska misstag. Fullt fungerande enligt Tidöligan.

Under de fem sista åren före deras avställningar låg deras genomsnittliga kapacitetsutnyttjande i storleksordningen 60% och den årliga energiproduktionen uppgick sammanlagt till cirka 22TWh per år. (Räknar helår. Ej sista 60 månaderna då jag ej har tillgång till datan.)

Fullt fungerande med en kapacitetsfaktor långt under vad som är normakt flr kärnkraft?

Ringhals 2 5,4 TWh/år - 68%Ringhals 1 4,3 TWh/år - 56%Oskarshamn 1 2,6 TWh/år - 60%Oskarshamn 2 3,8 TWh/år - 68%Barsebäck 1 2,7 TWh/år -51%Barsebäck 2 3,2 TWh/år - 59%

Vägt genomsnittlig kapacitetsfaktor 61%.

Kärnkraft behöver ha hög kapacitetsfaktor (ca 85–90%) mtp verkens pris samt drift- och underhållskostnader.

Besluten att avveckla baserades dessutom inte bara på kortsiktiga utfallsdata, inklusive effektskatt, utan på framåtblickande bedömningar av: • nödvändiga reinvesteringar i säkerhetssystem, för att • ökande revisions- och stilleståndsrisk, • åldrande komponenter utan serietillverkning, • regulatorisk osäkerhet, • samt långsiktigt negativa intäktsutsikter i ett system med fallande marginalkostnader.

Men jag ser oerhört fram emot den utlovade utredningen i Tidöavtalet om återstart av R1 och särskilt R2.

Samt en kommentar om att 20-30 TWh vind på land fått veto och 140-150TWh till havs fått nej från regeringen. Vi kunde haft mer än 22TWh från vind nu. Det är rätt mycket mer än R1 och R2s 9,7TWh säger mina kunskaper i matematik.