Energi

BRA MED HAVSVIND MEN KALLA INTE TIDÖPOLITIKEN TEKNIKNEUTRAL SNARARE KAOS DÅ SD REDAN SAGT NEJ TILL DAGENS JA.

Publicerat: 16.07.2026
AI-Sammanfattning Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna vill förbättra förutsättningarna för havsbaserad vindkraft, men Sverigedemokraterna motsätter sig detta och har stoppat finansiering för nya projekt. SD:s Tobias Andersson kritiserar regeringens beslut att bevilja tillstånd utan samordning och menar att det är osannolikt att vindkraftsparkerna kommer att byggas utan statsstöd. Det råder en tydlig spricka inom regeringsunderlaget, där partierna har olika mål och strategier för svensk energipolitik.

BRA MED HAVSVIND MEN KALLA INTE TIDÖPOLITIKEN TEKNIKNEUTRAL SNARARE KAOS DÅ SD REDAN SAGT NEJ TILL DAGENS JA. SÅ ÖVERENS ÄR DE ALLTSÅ PÅ DEN BRUNBLÅ SIDAN.

Men det är bra att Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna nu vill förbättra förutsättningarna för havsbaserad vindkraft. Men det mest avslöjande är nästan vilka som inte står bakom utspelet: Sverigedemokraterna.

SD:s Tobias Andersson, ordförande i riksdagens näringsutskott, skriver öppet att regeringen har beviljat tillstånden utan att samordna sig med SD. Han påstår att vindkraftsparkerna aldrig kommer att byggas utan omfattande statsstöd och framhåller stolt att SD har stoppat sådant stöd under mandatperioden.

Han kallar tillstånden för en ”symbolisk men cynisk handling” och skriver att regeringen antingen försöker övertala SD att ”ösa miljarder över havsvind”. vilket han själv bedömer som högst osannolikt. eller vill göra det lättare för Miljöpartiet att få igenom havsvind efter en eventuell valförlust för Tidöpartierna.

Tydligare kan sprickan knappast bli.

Regeringspartierna säger att de vill möjliggöra ny havsbaserad vindkraft. Regeringsunderlagets största parti skryter samtidigt om att ha stoppat finansieringen och arbetar för att projekten aldrig ska bli verklighet. SD vill inte bara stoppa ny vindkraft. Ledande företrädare har talat om att på sikt avveckla även den befintliga vindkraften. Alltså slå undan ett kraftslag som står för omkring en tredjedel av Sveriges elproduktion.

Och detta parti har Ulf Kristersson gjort helt avgörande för svensk energipolitik.

”På min sida är vi överens”, brukar statsministern säga. Överens om vad? M, KD och L beviljar tillstånd. SD lovar att hindra parkerna från att byggas. Regeringen talar om elektrifiering, medan dess samarbetsparti vill montera ned en stor del av den elproduktion vi redan har.

Det är inte en sammanhållen energipolitik. Det är fyra partier som drar åt olika håll medan investeringar, arbetstillfällen och ny elproduktion fastnar i osäkerhet.

Och nej, Tidöligan är inte teknikneutral. Den är så långt från teknikneutralitet man kan komma. Staten har valt ut kärnkraften som politiskt favoritkraftslag och erbjuder statliga lån, prisgarantier, riskdelning och direkt statligt ägande. Samtidigt har vindkraften mötts av indragna stöd, kommunala veton, osäkra anslutningsvillkor och ett regeringsunderlag där SD aktivt stoppar att parker byggs.

Det är inte teknikneutralitet. Det är kärnkraftspolitisk planekonomi.

Ett elsystem behöver framför allt olika förmågor: tillräcklig energi, effekt när efterfrågan är hög, frekvensreglering, spänningshållning, reserver, nätstyrka och balans mellan produktion och användning. Kärnkraft kan bidra med flera sådana förmågor, men kärnkraften har inget monopol på dem.

Vattenkraft, kraftvärme, batterier, efterfrågeflexibilitet, lagring, förstärkta elnät, synkronkompensatorer, kraftelektronik och bättre överföringskapacitet etc kan tillsammans leverera de förmågor som systemet behöver. Ett helt förnybart elsystem är fullt möjligt, men det kräver att staten planerar för hela systemet i stället för att stirra sig blind på ett enda kraftslag.

Framför allt går dessa lösningar att bygga snabbare och billigare än ny kärnkraft.

Ny kärnkraft tar mycket lång tid att planera, tillståndspröva, finansiera och bygga. Även regeringens optimistiska planer ligger många år framåt. Så varifrån ska elen och de nödvändiga systemförmågorna komma fram till dess?

Industrin kan inte vänta till mitten eller slutet av 2030-talet. Nya bostäder, transporter, företag och datacenter kan inte drivas med pressmeddelanden om framtida reaktorer. Sverige behöver ny elproduktion, effektivisering, nätkapacitet, lagring och flexibilitet nu.

Därför är det bra att förutsättningarna för havsbaserad vindkraft förändras. Men staten måste också ta ansvar för infrastrukturen. Transmissionsnätet till havs bör planeras, bekostas och kontrolleras av staten och Svenska kraftnät.

Ledningar till svenska öar går redan genom havet. Det finns inget märkligt i att också anslutningarna från mycket stora produktionsanläggningar till havs betraktas som en del av den nationella infrastrukturen. Kablarna ska inte enbart styras av ett enskilt bolags affärsintressen.

Utan ett tydligt svenskt ansvar finns en uppenbar risk att elen från parker utanför Sveriges kust i första hand leds till det land som erbjuder bäst betalt eller bäst anslutningsvillkor. Sverige måste säkerställa att havsvindkraften kan anslutas där den gör störst nytta för det svenska elsystemet.

Genomför sedan samma reform på land.

De kommunala vetona är förödande. Företag kan lägga flera år och enorma summor på projektering, mätningar, samråd och miljöprövning innan ett projekt stoppas genom ett politiskt beslut som inte ens behöver motiveras sakligt. Det fördyrar hela elsystemet och skrämmer bort investeringar.

Staten bör tillsammans med kommuner, regioner, Försvarsmakten och andra myndigheter först peka ut lämpliga områden. När en plats har valts efter en ordentlig prövning ska den också användas.

Men då måste lokalsamhället få ordentligt betalt. Kommuner och regioner som upplåter mark och tar ansvar för en stor del av Sveriges elproduktion bör få en betydligt större och permanent ekonomisk återbäring. Statliga skatter och avgifter från vindkraftsparker bör delas med den berörda kommunen och regionen. Därutöver bör det finnas ersättning till närboende och lokalsamhällen.

Det skulle på riktigt kunna förbättra förutsättningarna för skolor, vårdcentraler, kollektivtrafik, vägar och äldreomsorg på de platser som bidrar till Sveriges energiförsörjning. Då blir vindkraften inte något som staten och elbolagen tjänar på medan bygden får bära konsekvenserna. Den blir en konkret investering i lokal och regional välfärd.

Ja till havsbaserad vindkraft. Ja till ett statligt havsnät. Ja till snabbare och rättssäkrare processer på land. Ja till ordentlig ekonomisk återbäring till kommuner, regioner och närboende.

Men sluta tala om Tidöpartiernas teknikneutralitet. Och att de är överens. Tre regeringspartier säger ja till tillstånd samtidigt som SD skryter om att ha stoppat förutsättningarna för att parkerna ska kunna byggas.

Det är inte teknikneutralitet.

Det är energipolitiskt kaos.

https://www.expressen.se/debatt/debatt-regeringen-sager-ja-till-ny-vindkraft-till-havs/

Visa originalinlägg på Facebook →
← Tillbaka till Energi

Kommentarer

💬

Inga kommentarer ännu. Var den första!

Lämna en kommentar

0/1000

Din e-postadress publiceras inte. Kommentarer granskas innan publicering.