Nyss hemkommen från vad som har varit det mest ansvarsfyllda jag någonsin har gjort.

Nyss hemkommen från vad som har varit det mest ansvarsfyllda jag någonsin har gjort. I fyra timmar har individutskottet i nämnden för arbete och välfärd gått igenom ärende efter ärende och fattat beslut efter beslut. Om människors liv. Vuxna, ungdomar och barn.

Självfallet kan jag inte yppa någonting alls om vad vi har behandlat. Däremot tänker jag framföra en sak:

VI VUXNA MÅSTE SE PÅ BARNEN VI KOMMER I KONTAKT MED SOM ALLAS VÅRA UNGAR!

Det ligger väldigt mycket i talessättet:

”It takes a village to raise a child!”

Visa att du tillhör byn! Våga ingripa. Tidigt. Ytterligare ett talessätt är på sin plats:

”Better safe than sorry!”

Vi borde alla vuxna tillsammans arbeta förebyggande för att så få barn och ungdomar som möjligt hamnar i individutskotten runt om i detta land.

BARNEN ÄR ALLAS VÅRA UNGAR. SVERIGES FRAMTID.

Hjälp till i praktisk handling. Stå inte vid sidlinjen och ha synpunkter på allt och alla. Gör något. Efter dagens möte vet jag en sak säkert och det är att vi behöver bli många fler som finns där till stöd och hjälp. För gränssättning, struktur i vardagen, kunskapsinlärning och sociala sammanhang. Och att visa att ungarna är hjärtinnerligt älskade.

Engagera dej. Bli ledare i en ideell förening så barn ges möjlighet till bra fritidssysselsättning. Bli kontaktperson; ex gå och fika eller gå på bio med en person som behöver fler vuxna omkring sej. Öppna upp ditt hem för barn vars familjer behöver avlastning en gång i månaden. Eller bli familjehem till ett barn som just nu, eller kanske under hela sin uppväxt, av olika skäl inte kan bo med sina föräldrar.

Det är brist på familjehem. Särskilt på familjehem som tar emot syskon. Speciellt de som öppnar sitt hem för tre eller fler syskon.

PS: jag har en ny förebild. Ordföranden i individutskottet. Vilken fantastisk människa!