Jag läste just något som nästan låter som en saga. En saga jag inte kände till.

Jag läste just något som nästan låter som en saga. En saga jag inte kände till. Tydligen har Sverige skogar med magiska krafter jämfört med andra länders skogar!

Enligt de siffror Sverige rapporterar till FN suger vår skogsmark upp tre gånger mer koldioxid än Finlands. Samma klimat, samma typ av skog, samma geografi, men så fort man kliver över riksgränsen verkar marken plötsligt bli tre gånger sämre på att lagra kol!

Det låter nästan som ett naturens mirakel. Eller som något som borde få oss alla att höja på ögonbrynen.

Flera forskare gör just det. De beskriver skillnaden som anmärkningsvärd och menar att den borde granskas ordentligt. För det är svårt att förstå hur två nästan identiska skogslandskap kan ge så dramatiskt olika klimatresultat.

Så frågan uppstår:Har Sverige verkligen skogar med extraordinära klimatkrafter?

Eller handlar det om något betydligt mindre mystiskt, nämligen hur vi räknar?

När klimatpolitiken blir allt mer beroende av modeller, statistik och rapporteringssystem blir själva metoden avgörande. Ibland kan skillnader i antaganden, mätningar och modeller ge resultat som ser ut som naturens mirakel trots att det egentligen bara är matematik.

Om Sveriges skogar verkligen är tre gånger bättre än Finlands på att lagra kol borde det vara en global sensation. Då borde forskare från hela världen vallfärda hit för att studera fenomenet. Det gör de inte.

För om det istället handlar om hur siffrorna räknas fram, då är det kanske något helt annat vi behöver diskutera.

Inte magiska skogar.

Utan magiska modeller som vi borde byta ut.

Edit 260312Kom ett meddelande. Från SLU. Det lyder

Hej! Läste ditt inlägg om kolinlagring i mark. Bra att du har en kritisk hållning. Jag har kommenterat artikeln på såväl LinkedIn och Facebook. "När kolinnehåll och inlagring i marken ska beräknas och rapporteras internationellt använder sig olika länder av olika typer av indata och analysmetoder vilket är helt i linje med riktlinjerna för rapporteringen. Därmed är det inte någon nyhet att resultaten skiljer sig åt och att statistiken även har en viss osäkerhet.

En viktig skillnad mellan Sverige och Finland är att vi i Sverige baserar våra beräkningar om kolinnehåll i marken på Markinventeringen, där markprover tas i fält vart tionde år på ett urval av Riksskogstaxeringens permanenta provytor. De flesta länder saknar liknande fältinventeringar. Läs mer om Markinventeringen som SLU - Sveriges lantbruksuniversitet genomför på uppdrag av Naturvårdsverket. Bästa hälsningar Anna-Lena Axelsson, SLU