Halterna av koldioxid i atmosfären har nu nått de högsta nivåer som någonsin uppmätts i mänsklighetens historia.

Halterna av koldioxid i atmosfären har nu nått de högsta nivåer som någonsin uppmätts i mänsklighetens historia. Löpande mätningar från Mauna Loa-observatoriet på Hawaii visar att koldioxidhalten under delar av 2025 har överstigit 430 miljondelar (du vet det där ppm), en nivå som saknar motstycke under hela den tid då mänskliga samhällen existerat. Mänsklig civilisation har inte existerat tidigare när koldioxiden varit så hög i atmosfären som nu.

Denna negativa milstolpe är resultatet av en långvarig och obeveklig uppåtgående trend, driven av mänskliga aktiviteter sedan den industriella revolutionen. Förbränning av fossila bränslen för elproduktion, transporter och industri, i kombination med avskogning och förändrad markanvändning, frigör enorma mängder koldioxid. Koldioxid försvinner inte ur atmosfären. Vi fyller på koldioxid i atmosfären hela tiden eftersom koldioxid är en väldig stabil molekyl. Professor Christian Azar, Chalmers, skriver: ”Hur lång tid tar det innan den extra koldioxiden försvinner från atmosfären? Efter hundra år är motsvarande cirka 40 procent av vårt initiala utsläpp kvar. Efter tusen år handlar det om cirka 20 procent. - - - De återstående cirka 20 procenten försvinner sedan ytterst långsamt via olika geologiska processer. Nu talar vi om förlopp som tar flera tiotusentals år.”

https://www.svd.se/klimatpaverkan-finns-kvar-i-tusentals-ar

Naturliga kolsänkor som hav och ekosystem på land tar upp en betydande del av utsläppen, men inte tillräckligt snabbt för att förhindra att koldioxid ansamlas i atmosfären.

Den så kallade Keelingkurvan, som visar kontinuerliga mätningar av atmosfärisk koldioxid sedan 1958, avslöjar inte bara en stadig ökning utan också en tydlig acceleration. Under de senaste decennierna har den årliga ökningen ofta överstigit 2–3 ppm, och vissa år har uppvisat rekordstora ökningar. Detta beror dels på fortsatt höga utsläpp, men också på klimatrelaterade återkopplingar såsom omfattande skogsbränder, värmeböljor och torka, vilka minskar ekosystemens förmåga att ta upp koldioxid. Ja, vi är där nu. Precis det som klimatvetenskapen sa skulle hända om vi inte minskar förbränningen av fossilt.

Före industrialiseringen låg koldioxidhalten i atmosfären på omkring 280 ppm och var anmärkningsvärt stabil under tusentals år. Denna stabilitet utgjorde grunden för jordbrukets utveckling, urbanisering och framväxten av komplexa samhällen. Dagens nivåer är mer än 50 procent högre och förstärker växthuseffekten genom att fånga in mer värme i klimatsystemet. En gång till; en avgörande egenskap hos koldioxid är dess mycket långa livslängd: en betydande andel av varje utsläppt ton finns kvar i atmosfären i sekel till årtusenden. Det innebär att dagens utsläpp påverkar klimatet långt, långt bortom vår egen livstid. Hade invånarna i Eufrat och Tigris förbränt fossilt hade det fortfarande värmt jorden.

En parameter som många inte verkar känna till, men som är helt central i utvecklingen är atmosfäriska aerosoler. Vid förbränning av fossila bränslen och i industriella processer släpps inte bara växthusgaser ut, utan även aerosoler, exempelvis sulfatpartiklar. Dessa partiklar reflekterar en del av inkommande solljus och bidrar till att kyla klimatet. Under decennier har dessa fossila aerosoler delvis maskerat den fulla uppvärmning som orsakas av växthusgaserna.

Till skillnad från koldioxid är aerosoler extremt kortlivade. De stannar i atmosfären i dagar till veckor innan de tvättas ur av nederbörd eller sedimenterar. Det innebär att deras kylande effekt försvinner nästan omedelbart när utsläppen minskar. Men försvinner gör inte koldioxiden.

När luftföroreningar nu reduceras i många delar av världen, till följd av skärpt miljölagstiftning och teknisk utveckling, försvinner därför snabbt en del av denna tillfälliga nedkylning. Resultatet blir en kortsiktig temperaturökning: när aerosolerna försvinner slår den fulla uppvärmningseffekten från den ackumulerade koldioxiden igenom. Detta sker innan någon långsiktig avkylning kan uppnås.

Samtidigt är minskade aerosolutsläpp en entydig folkhälsoframgång. Renare luft innebär färre luftvägs- och hjärt-kärlsjukdomar och miljontals undvikna förtida dödsfall globalt. Det är alltså inte ett val mellan hälsa och klimat, utan ett tidsproblem: förbättrad luftkvalitet ger omedelbara hälsovinster men avslöjar samtidigt den verkliga klimatpåverkan från tidigare och pågående koldioxidutsläpp.

Detta illustrerar ett av klimatpolitikens mest missförstådda dilemman. När aerosoler försvinner blir det först varmare. Det är oundvikligt. Temperaturen börjar först minska igen om och när koldioxidutsläppen snabbt och kraftfullt reduceras, eftersom koldioxid annars fortsätter att ackumuleras i atmosfären under mycket lång tid.

Den enda långsiktigt hållbara vägen framåt är därför en snabb och djup minskning av växthusgasutsläppen genom omställning till fossilfri energiproduktion, elektrifiering, energieffektivisering, förändrad markanvändning samt skydd och återställande av naturliga ekosystem. Utan detta kommer bortfallet av aerosoler att leda till fortsatt uppvärmning, inte till stabilisering, när koldioxidutsläppen minskar.

De rekordhöga koldioxidhalterna i atmosfären är därmed en tydlig signal om att nuvarande åtgärder är otillräckliga. Utan beslutsamma och samordnade globala insatser kommer koncentrationerna att fortsätta öka, vilket låser in världen i högre temperaturer och ökande klimatrisker under generationer framåt. Mätningarna lämnar inget utrymme för tvivel: att värna både mänsklig hälsa och planetär stabilitet kräver omedelbar, vetenskapsbaserad och kraftfull handling i en skala och takt som saknar historiskt motstycke.

Men vet ni vad. Enligt IPCC, dvs sammanfattningen av state of the art har mänskligheten all behövd kunskap för att vända detta. Vi har all behövd teknologi. Vad vi inte har är människornas beteende och politikernas vilja att fatta beslut i linje med det som klimatforskningen mycket tydligt säger. Det effektivaste sättet? En kolskatt. Vi som använder fossilt måste betala för vad kolet ställer till med när det reagerar med syre. Om vi gör en oerhört snabb sammanfattning av kolskatter:

Den samlade forskningen visar att kolskatter är ett av de mest kostnadseffektiva, om inte det bästa, styrmedlen för att förändra beteenden, särskilt när de är: • tillräckligt höga, • förutsägbara över tid, • bredbaserade, • och kombineras med återföring till hushåll eller sänkta andra skatter, vilket ökar politisk acceptans. Tänk att det ska vara så svårt att få till. Det gäller liksom det lilla området mänskligheten framtid.

KällorVi börjar med kolskatt. NB! Kan ha kommit fler. Ett tag sedan jag sökte efter artiklar.

Andersson, J. J. (2019). Carbon taxes and CO₂ emissions: Sweden as a case study. American Economic Journal: Economic Policy, 11(4), 1–30.

Best, R., Burke, P. J., & Jotzo, F. (2020). Carbon pricing efficacy: Cross-country evidence. Environmental and Resource Economics, 77(1), 69–94.

Carattini, S., Carvalho, M., & Fankhauser, S. (2018). Overcoming public resistance to carbon taxes. Wiley Interdisciplinary Reviews: Climate Change, 9(5), e531.

Carattini, S., Kallbekken, S., & Orlov, A. (2019). How to win public support for a global carbon tax. Nature, 565(7739), 289–291.

D’Haultfœuille, X., Givord, P., & Boutin, X. (2014). The environmental effect of green taxation: The case of the French “bonus–malus”. Economic Journal, 124(578), F444–F480.

Goulder, L. H., & Schein, A. R. (2013). Carbon taxes versus cap and trade: A critical review. Climate Change Economics, 4(3), 1350010.

Hassler, J., Krusell, P., & Olovsson, C. (2012). Energy-saving technical change. NBER Working Paper Series, No. 18456.

High-Level Commission on Carbon Prices. (2017). Report of the High-Level Commission on Carbon Prices. World Bank.

Kallbekken, S., & Aasen, M. (2010). The demand for earmarking: Results from a focus group study. Ecological Economics, 69(11), 2183–2190.

Klenert, D., Mattauch, L., Combet, E., Edenhofer, O., Hepburn, C., Rafaty, R., & Stern, N. (2018). Making carbon pricing work for citizens. Nature Climate Change, 8(8), 669–677.

Lin, B., & Li, X. (2011). The effect of carbon tax on per capita CO₂ emissions. Energy Policy, 39(9), 5137–5146.

Metcalf, G. E. (2009). Designing a carbon tax to reduce U.S. greenhouse gas emissions. Review of Environmental Economics and Policy, 3(1), 63–83.

Metcalf, G. E., & Stock, J. H. (2020). Measuring the macroeconomic impact of carbon taxes. American Economic Review Papers & Proceedings, 110, 101–106.

Nordhaus, W. D. (2017). Revisiting the social cost of carbon. Proceedings of the National Academy of Sciences, 114(7), 1518–1523.

OECD. (2018). Effective carbon rates 2018: Pricing carbon emissions through taxes and emissions trading. OECD Publishing.

Pizer, W. A., et al. (2014). Modeling economy-wide impacts of climate policy. Energy Economics, 46, 453–465.

Rivers, N., & Schaufele, B. (2015). Salience of carbon taxes in the gasoline market. Journal of Environmental Economics and Management, 74, 23–36.

Sterner, T. (2007). Fuel taxes: An important instrument for climate policy. Energy Policy, 35(6), 3194–3202.

Sterner, T., & Coria, J. (2012). Policy instruments for environmental and natural resource management. RFF Press.

World Bank. (2023). State and trends of carbon pricing 2023. World Bank.

Om det andra.

Anderson, T. L., Charlson, R. J., Schwartz, S. E., Knutti, R., Boucher, O., Rodhe, H., & Heintzenberg, J. (2003). Climate forcing by aerosols — A hazy picture. Science, 300(5622), 1103–1104.

Boucher, O., Randall, D., Artaxo, P., Bretherton, C., Feingold, G., Forster, P., … Zhang, X. Y. (2013). Clouds and aerosols. In T. F. Stocker et al. (Eds.), Climate Change 2013: The Physical Science Basis (pp. 571–657). Cambridge University Press.

Charlson, R. J., Schwartz, S. E., Hales, J. M., Cess, R. D., Coakley, J. A., Hansen, J. E., & Hofmann, D. J. (1992). Climate forcing by anthropogenic aerosols. Science, 255(5043), 423–430.

Friedlingstein, P., O’Sullivan, M., Jones, M. W., Andrew, R. M., Hauck, J., Olsen, A., … Peters, G. P. (2023). Global Carbon Budget 2023. Earth System Science Data, 15, 5301–5369.

Forster, P. M., Richardson, T., Maycock, A. C., Smith, C. J., Samset, B. H., Myhre, G., … Watson-Parris, D. (2020). Current and future global climate impacts resulting from COVID-19 related emission reductions. Nature Climate Change, 10(10), 913–919.

Hansen, J., Sato, M., Ruedy, R., Lacis, A., & Oinas, V. (2000). Global warming in the twenty-first century: An alternative scenario. Proceedings of the National Academy of Sciences, 97(18), 9875–9880.

Hansen, J., Nazarenko, L., Ruedy, R., Sato, M., Willis, J., Del Genio, A., … Lo, K. (2005). Earth’s energy imbalance: Confirmation and implications. Science, 308(5727), 1431–1435.

Intergovernmental Panel on Climate Change. (2021). Climate Change 2021: The Physical Science Basis. Cambridge University Press.

Intergovernmental Panel on Climate Change. (2022). Climate Change 2022: Mitigation of Climate Change. Cambridge University Press.

Intergovernmental Panel on Climate Change. (2023). Climate Change 2023: Synthesis Report. Cambridge University Press.

Jacobson, M. Z. (2001). Global direct radiative forcing due to multicomponent anthropogenic and natural aerosols. Journal of Geophysical Research: Atmospheres, 106(D2), 1551–1568.

Keeling, C. D., Bacastow, R. B., Bainbridge, A. E., Ekdahl, C. A., Guenther, P. R., Waterman, L. S., & Chin, J. F. S. (1976). Atmospheric carbon dioxide variations at Mauna Loa Observatory, Hawaii. Tellus, 28(6), 538–551.

Keeling, C. D., & Whorf, T. P. (2005). Atmospheric CO₂ records from sites in the SIO air sampling network. In Trends: A Compendium of Data on Global Change. Carbon Dioxide Information Analysis Center.

Lelieveld, J., Evans, J. S., Fnais, M., Giannadaki, D., & Pozzer, A. (2015). The contribution of outdoor air pollution sources to premature mortality on a global scale. Nature, 525(7569), 367–371.

Matthews, H. D., & Solomon, S. (2013). Irreversible does not mean unavoidable. Science, 340(6131), 438–439.

Myhre, G., Shindell, D., Bréon, F.-M., Collins, W., Fuglestvedt, J., Huang, J., … Zhang, H. (2013). Anthropogenic and natural radiative forcing. In T. F. Stocker et al. (Eds.), Climate Change 2013: The Physical Science Basis (pp. 659–740). Cambridge University Press.

National Oceanic and Atmospheric Administration. (2025). Trends in atmospheric carbon dioxide. Global Monitoring Laboratory.

Penner, J. E., Dickinson, R. E., & O’Neill, C. A. (1992). Effects of aerosol from biomass burning on the global radiation budget. Science, 256(5062), 1432–1434.

Ramanathan, V., & Feng, Y. (2009). Air pollution, greenhouse gases and climate change: Global and regional perspectives. Atmospheric Environment, 43(1), 37–50.

Samset, B. H., Sand, M., Smith, C. J., Bauer, S. E., Forster, P. M., Fuglestvedt, J. S., … Schleussner, C.-F. (2018). Climate impacts from a removal of anthropogenic aerosol emissions. Geophysical Research Letters, 45(2), 1020–1029.

Schneider, S. H. (1997). Integrated assessment modeling of global climate change: Transparent rational tool for policy making or opaque screen hiding value-laden assumptions? Environmental Modeling & Assessment, 2, 229–249.

Shindell, D., Smith, C. J., Lamarque, J.-F., Polvani, L., Voulgarakis, A., Szopa, S., … Zeng, G. (2018). Quantified, localized health benefits of accelerated carbon dioxide emissions reductions. Nature Climate Change, 8(4), 291–295.

Solomon, S., Plattner, G.-K., Knutti, R., & Friedlingstein, P. (2009). Irreversible climate change due to carbon dioxide emissions. Proceedings of the National Academy of Sciences, 106(6), 1704–1709.

Stocker, T. F. (2013). The closing door of climate targets. Science, 339(6117), 280–282.

Szopa, S., Naik, V., Adhikary, B., Artaxo, P., Berntsen, T., Collins, W. J., … Zeng, G. (2021). Short-lived climate forcers. In Climate Change 2021: The Physical Science Basis. Cambridge University Press.

World Health Organization. (2021). WHO global air quality guidelines. WHO.

World Health Organization. (2023). Air pollution and health. WHO.