Går det inte så går det inte sa finansminister.

Går det inte så går det inte sa finansminister.

Nu går riktigt, riktigt tunga namn mot henne och regeringen. Det är anmärkningsvärt att de gör det i en offentlig debattartikel. Det är ändå det Klimatpolitiska rådet som skriver. Rådet är en myndighet som bildades 2018. De är satta att utvärdera om och hur regeringens politik är förenlig med de klimatmål som riksdagen har beslutat om. De som sitter i rådet är:

Cecilia Hermansson, ordförande i Klimatpolitiska rådet, docent i företagsekonomi, Kungliga Tekniska högskolanBjörn Sandén, vice ordförande, professor i innovation och hållbarhet, Chalmers tekniska högskolaErik Kjellström, professor i klimatologi, SMHI Rossby CentreElin Lerum Boasson, professor i statsvetenskap, universitetet i OsloAnnika Nordlund, docent i psykologi, Umeå universitetHenrik Smith, professor i zooekologi, Lunds universitetPatrik Söderholm, professor i nationalekonomi, Luleå tekniska universitetVictoria Wibeck, professor vid Tema miljöförändring, Linköpings universitet

Det är så tragiskt att klimatet har blivit en politisk fråga. Klimatet är en vetenskaplig fråga. Det kvittar vilka lagar politiker i olika länder stiftar. De skiter Tellus i. Tellus följer naturlagarna. Det är alltså politiker som ska följa vetenskapen. Inte tvärtom som Tidölaget verkar anse.

Politiker från SD och M, men även från KD och L struntar i vetenskapens rön när vetenskapens rön inte är de som deras populistiska magkänsla vill att det ska vara.

Vetenskapen vilar på en metod som bygger på att vi ständigt arbetar med vår förförståelse. Den får inte hindra oss från att komma fram till det vi verkligen inte vill komma fram till. Tellus följer naturlagarna. Det är de mänskligheten måste följa.

Texten låg öppen när jag läste den. Nedan finns texten i sin helhet. Den är oerhört vass i sin kritik mot tidölagets politik på klimatområdet.

DN Debatt 221209 ”Klimatlagen kräver att regeringen ändrar politik”

Nästa år ska regeringen enligt klimatlagen presentera en handlingsplan för hur Sverige ska nå klimatmålen. Minst ett dussin myndigheter har bidragit med underlag. Men inte ens om samtliga förslag i dessa rapporter genomförs kommer det att räcka för att fylla det gap som har uppstått med den nya regeringens politik, skriver Klimatpolitiska rådet.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.

De förändringar i politiken som den nya regeringen hittills presenterat leder till ökade utsläpp av växthusgaser, samtidigt som vi vet att utsläppen måste minska snabbt för att nå svenska och internationella klimatmål. Regeringen har själv konstaterat att med nuvarande politik når vi inte klimatmålen för år 2030. Det behövs fler åtgärder. Och dessa kan inte dröja.

Klimatlagen ställer krav på varje svensk regering att året efter ett riksdagsval presentera en klimatpolitisk handlingsplan för den nya mandat­perioden. En rad myndigheter har under mer än ett års tid arbetat med förslag till åtgärder i den kommande handlingsplanen, vilka nu är ute på remiss. Klimatpolitiska rådet har gått igenom samtliga förslag och konstaterar i dag i vårt remissvar till regeringen att de sammantaget är otillräckliga.

Detta är inte överraskande. Myndig­heterna utgick i sina analyser från redan existerande styrmedel. Enligt Naturvårdsverkets scenarier från i mars i år var den då gällande politiken tillräcklig för att Sveriges klimatmål till 2030 skulle kunna nås, även om dessa scenarier innehåller osäkerheter. Flertalet av myndigheternas förslag är därmed inriktade på hur Sverige ska nå de mer långsiktiga klimatmålen.

Nästa klimatpolitiska handlingsplan kommer att presenteras först år 2027, bara tre år innan 2030-målen ska vara uppnådda.

Den politik som den nya regeringen aviserat har förändrat förutsättningarna.

Regeringen har presenterat ett antal förslag som förväntas bidra till ökade utsläpp av växthusgaser från transporter och arbetsmaskiner: sänkta nivåer i reduktionsplikten, avskaffande av klimatbonusen för fordon med låga utsläpp, tillfälligt sänkt energiskatt på bensin och diesel, stopp för det nya mer klimatsmarta reseavdraget, ökade avdrag för tjänsteresor och hemresor med egen bil eller förmånsbil, samt sänkt skatt på diesel inom jord- och skogsbruket. Sammantaget kan dessa förslag förväntas leda till att utsläppen blir flera miljoner ton högre år 2030 jämfört med den politik som tidigare var beslutad.

Klimatlagen kräver att den kommande handlingsplanen beskriver vilka ytterligare åtgärder som behövs för att nå klimatmålen. Klimatpolitiska rådet menar därför att regeringen snarast behöver ta fram ytterligare underlag med förslag som sammantaget har förutsättningar att uppnå 2030-målen. Det kräver nya styrmedel eller förändringar i det som regeringen hittills har presenterat.De svenska klimatmålen har beslutats i bred enighet av sju av åtta partier i Sveriges riksdag. Ett huvudsyfte med det klimatpolitiska ramverket är att behålla en stabil färdriktning över mandat­perioder och regeringsskiften.

Att kraftfullt minska utsläppen redan till år 2030 ingår dessutom i Sveriges förpliktelser som medlem av Euro­peiska unionen. I november enades EU:s medlemsländer, parlamentet och kommissionen om hur EU:s gemensamma mål skulle fördelas mellan medlemsländerna. Sveriges beting är att minska de utsläpp som inte ingår i EU:s handel med utsläppsrätter med 50 procent till år 2030 jämfört med 2010. Det ligger väl i linje med vårt eget nationella mål som riksdagen fastställde redan 2017 och som innebär en utsläppsminskning på minst 52 procent under samma period.

Utöver de specifika utsläppsmålen ställer det svenska ramverket, och i ännu högre grad EU, krav på att mer koldioxid ska bindas i skog och mark eller till viss del genom så kallad bio-CCS där koldioxid fångas in i samband med förbränning av biobränslen för att därefter lagras. Sådana åtgärder har stor potential att bidra till minskad klimatpåverkan, men de kan inte ersätta kraven på att minst halvera utsläppen till 2030.

Det kommer att finnas vissa möjligheter att handla med utsläppsminskningar mellan EU:s medlemsländer. Men det vore en riskfylld och potentiellt kostsam strategi att redan nu planera för att Sverige inte ska uppnå sina klimatmål utan vara beroende av att köpa andra länders eventuella överprestationer. Det ligger knappast heller i linje med riksdagens, och svenskt näringslivs, ambitioner om att vara ledande i klimatomställningen.

Den klimatpolitiska handlings­planen behöver naturligtvis innehålla strategiska insatser som skapar förutsättningar att uppnå den långsiktiga målsättningen om fossilfrihet och noll nettoutsläpp år 2045. Men vare sig klimatförändringarna, Sveriges klimatlag eller EU:s regelverk lämnar något utrymme för att bortse från de mest närliggande målen och skjuta alla utsläppsminskningar på framtiden.

Nästa klimatpolitiska handlingsplan kommer att presenteras först år 2027, bara tre år innan 2030-målen ska vara uppnådda. Därför är det 2023 års klimatpolitiska handlingsplan som i allt väsentligt behöver innehålla den politik som ska leda till att Sverige uppnår 2030-målen.

Regeringen behöver agera skyndsamt för att leva upp till klimatlagens krav, men också för att upprätthålla tilltron till det klimatpolitiska ramverket. Det breda stödet för klimatmålen och ramverket, i riksdagen, näringslivet och samhället i övrigt, är en av Sveriges största tillgångar i den pågående klimat­omställningen.

Den osäkerhet som på kort tid uppstått om Sveriges väg mot klimatmålen är därför olycklig. Det gäller inte minst för näringslivet som förväntas och vill göra stora, långsiktiga investeringar för en fossilfri framtid. Men också för kommuner och regioner med höga ambitioner och vilja att bidra till klimat­omställningen, liksom för medborgarna i allmänhet.Regeringen behöver så snart som möjligt skingra den osäkerhet som uppstått om hur de mest närliggande klimatmålen ska kunna nås.

Fakta. Klimatpolitiska rådetBildades 2018 efter att riksdagen fattat beslut om ett klimatpolitiskt ramverk för Sverige med klimatmål och klimatlag.Rådet är en myndighet i form av ett oberoende tvärvetenskapligt expertorgan, som ska utvärdera hur regeringens politik är förenlig med de klimatmål som regering och riksdagen har beslutat.

Cecilia Hermansson, ordförande i Klimatpolitiska rådet, docent i företagsekonomi, Kungliga Tekniska högskolanBjörn Sandén, vice ordförande, professor i innovation och hållbarhet, Chalmers tekniska högskolaErik Kjellström, professor i klimatologi, SMHI Rossby CentreElin Lerum Boasson, professor i statsvetenskap, universitetet i OsloAnnika Nordlund, docent i psykologi, Umeå universitetHenrik Smith, professor i zooekologi, Lunds universitetPatrik Söderholm, professor i nationalekonomi, Luleå tekniska universitetVictoria Wibeck, professor vid Tema miljöförändring, Linköpings universitet

dn.se/debatt/klimatlagen-kraver-att-regeringen-andrar-politik/