En riktigt bra chef märks inte bara i budgetar, organisationsscheman och strategidokument.

En riktigt bra chef märks inte bara i budgetar, organisationsscheman och strategidokument. En riktigt bra chef märks i människor. I hur de växer. I hur de vågar. I hur de utvecklas över tid.

Katarina Zambrell har varit en sådan chef. Och idag gick hon i pension.

Katarina har förmågan att kombinera professionalitet med värme. Att ställa krav utan att skapa press. Att ge ansvar utan att släppa taget. Att lyssna. På riktigt. Och kanske viktigast av allt: att fatta beslut som inte alltid var de mest självklara, men som byggde verksamhet långsiktigt.

Det kräver mod att vara chef. Mod att stå stadigt när andra tycker annorlunda. Mod att lita på sin bedömning. Mod att se potential snarare än bara färdiga meriter. Katarina har visat att ledarskap inte handlar om att följa minsta motståndets lag, utan om att göra det som är rätt för organisationen och för människorna i den.

Katarina har byggt mer än en arbetsplats. Hon har byggt tillit. Hon har byggt självförtroende hos andra. Hon har skapat en miljö där det gick att pröva, utveckla och ibland misslyckas. Utan att tappa ansiktet.

När hon nu går i pension lämnar hon ett arv av klokskap, integritet och omtanke. Det är sådant som lever kvar långt efter attt namnskyltar plockats ner från dörrar.

Tack för ledarskapet. Och varmt lycka till i nästa fas, den är välförtjänt. Men skaffa dig en ryggplatta!

PS. Katarina berättade en anekdot om när jag anställdes på högskolan i Kalmar 2009. Hon och andra i anställningsnämnden anställde en ännu ej disputerad Tidåsen istället för disputerade sökande. Det var inte det självklara valet. Men det var modigt. Och det visade att hon såg till mer än titlar.

Idag berättade hon att en annan av mina favoriter Lasse Andersson (dåvarande prefekt på Ekonomihögskolan på Växjö universitet) inte blev alls glad när det nådde honom att jag sökt jobb i Kalmar. Han hade tydligen skällt rejält på Katarina att man inte tar de som precis ska doktorera. Vi var alla överens om att anställa just dig har Katarina berättat innan för mig. Nu sa hon att de blev väldigt säkra på att det var rätt beslut när Lasse lät dem veta vad han tyckte om det hela. Lasse. Det var länge sen jag såg honom. Alltid tyckt väldigt bra om Lasse. Och Katarina. De båda är mina två favoritchefer!