En graf som gör mig glad!

En graf som gör mig glad!

För första gången har solkraft gått om gaskraft i Asien. Enligt Carbon Brief producerade solkraft i Asien cirka 1 727 TWh under de tolv månaderna fram till april 2026, medan gas låg på cirka 1 711 TWh. Solen är därmed Asiens tredje största elkälla efter kol och vattenkraft.

Det är stort. För Asien är inte någon randzon i klimatomställningen. Asien är där en enorm del av världens elbehov, industriproduktion och framtida energiefterfrågan finns. Och sedan 2020 har solproduktionen i regionen nästan fyrdubblats. Kina, Indien och Pakistan driver på utvecklingen, och Asien står nu för ungefär 60 procent av världens solkraftstillväxt under perioden.

Det betyder inte att jobbet är klart. Kol är fortfarande gigantiskt. Utsläppen är fortfarande alldeles för höga. Men det betyder något oerhört viktigt: den fossila framtid som gasindustrin försökte sälja in som “övergångslösning” håller redan på att köras om av något billigare, snabbare och renare.

Det här är verkligt hopp. Inte som känsla. Utan som infrastruktur. Panel för panel. Tak för tak. Land för land. Kurvan pekar uppåt och den gör det snabbt. Och ännu snabbare pekar trenden för batterier.

När någon säger att omställningen är omöjlig kan vi visa den här bilden. När någon säger att det går för långsamt kan vi svara: ja, därför måste vi öka takten, inte bromsa som Tidöligan gör. När någon säger att fossilgas behövs för framtiden kan vi konstatera att framtiden redan håller på att välja bort fossilgasen.

Det är mycket goda nyheter för hela planeten.