Det här är fullständigt vansinnigt.På riktigt. Helt galet.

Det här är fullständigt vansinnigt.På riktigt. Helt galet. Socialdemokraterna säger nej till ett förslag från Miljöpartiet och Vänsterpartiet, med stöd från Centerpartiet, som syftar till att förhindra att unga vuxna som vuxit upp i Sverige utvisas när de fyller 18 år. Förslaget handlar om att undanta denna grupp från automatiska utvisningar och ge dem större möjligheter att stanna i landet, särskilt eftersom de har vuxit upp här och etablerat såväl sociala som språkliga band.

Socialdemokraternas migrationspolitiska talesperson Ida Karkiainen säger att partiet ser behovet av en stram migrationspolitik för att hantera Sveriges integrationsutmaningar. Hon menar alltså att barn som vuxit upp i Sverige inte talar svenska och inte är integrerade? Inse vilket underbetyg hon gav till svensk förskola och skola.

Min mamma var socialdemokrat hela sitt liv. Hon var sosse med stolthet. För henne var socialdemokratin rörelsen som lyfte Sverige ur fattigdom, som byggde välfärden, som satte arbete, bildning och solidaritet först. Det var inte en abstrakt idé för henne. Det var ett moraliskt projekt. Något att vara stolt över.

Jag är tacksam att hon slipper uppleva den politik som Socialdemokraterna i dag ställer sig bakom i migrationsfrågan. Den är inte bara inhuman. Den är också djupt skadlig för Sveriges ekonomi, för välfärden och för framtiden. Den hade fått min mamma att sluta rösta på sitt parti. Det är jag helt övertygad om.

Hur vet jag det?Därför att hon hade gjorde det på riksplan. I det sista riksdagsval hon deltog i röstade hon på Miljöpartiet. Inte av lättvindighet. Inte av protest. Utan för sina barnbarns skull. För framtiden. För att hon såg vart utvecklingen var på väg och inte kunde stå bakom den.

Hon hade aldrig accepterat en politik som utvisar människor som arbetar, försörjer sig och bär upp välfärden. Aldrig accepterat att ursprung väger tyngre än samhällsnytta. Aldrig accepterat att Sverige, med öppna ögon, väljer kompetensbrist och mänskligt lidande framför förnuft och solidaritet.

Det som sker nu är inte socialdemokratins arv. Det är ett rakt avsteg från det. Och det är just därför så många som en gång bar rörelsen i hjärtat nu vänder sig bort. Inte för att de slutat bry sig om Sverige. Utan för att de bryr sig för mycket för att acceptera detta.

Sverige utvisar i dag människor vi själva har utbildat, integrerat och gjort till en del av vårt samhälle. Människor som kan språket. Som arbetar. Som försörjer sig själva. Som betalar skatt. Som är redo för ett helt arbetsliv i Sveriges tjänst. Och vi gör det samtidigt som vi skriker om kompetensbrist, demografisk kris och en åldrande befolkning.

Jag får inte ihop det. Och jag förstår verkligen inte hur Socialdemokraterna kan ansluta till detta vansinne. De enda förklaringarna jag har är att sossarna krattar för en S och M-regering eller att de försöler ta röster från SD.

Det här handlar inte om retorik. Inte om symbolpolitik. Inte om ”signaler”. Det handlar om faktiska människor som packar sina liv och lämnar Sverige därför att politiken säger: du är inte önskvärd, trots att vi behöver dig. Du är pack i vice statsministerns ordbruk.

Socialdemokraterna säger offentligt att de står för ordning och reda, för arbete, för välfärdens behov och för jämlikhet. Men i riksdagen röstar partiet, gång på gång, tillsammans med Tidöpartierna i migrationsfrågor som leder till att just dessa människor tvingas bort.

Det är inte en tillfällighet.Det är ett mönster.

Preskription av utvisningsbeslut i praktiken på livstid.Avskaffat spårbyte från asyl till arbete.Avslag på humanitära lättnader för barn.Avståenden som släpper igenom angiveriliknande system.Och nu detta. Kicka ut ungdomar som vuxit upp i Sverige när de fyllt 18.

Svart på vitt i votering efter votering.

Det som gör detta ännu mer obegripligt är konsekvenserna i verkligheten. För de är brutala.

Inom äldreomsorgen utvisas undersköterskor och vårdbiträden trots akut personalbrist. Inom vården saknas sjuksköterskor, läkare och stödpersonal. Inom skolan är bristen på lärare välkänd. SKR bedömer att äldreomsorgen behöver cirka 66.000 nya medarbetare fram till 2033. Redan i dag går verksamheter på knäna.

Vem är det tänkt ska ta över deras pass?Vem fyller luckorna i scheman när människor deporteras?

Jag vet exakt hur det ser ut. Under pandemin arbetade jag själv extra i äldreomsorgen i Växjö för att hjälpa. Efter två introduktionspass förväntades personal hantera intim omvårdnad, medicinering, dokumentation och städning. Scheman sprack. Människor slet tills de gick sönder. Det var en krissituation.

Nu upprepas samma sak.Inte på grund av en pandemi.Utan på grund av politiska beslut.

Det här är dessutom ett gigantiskt resursslöseri. Sverige har investerat i utbildning, språkutbildning, introduktion och integration. När människor sedan är etablerade och bidrar – då kastar vi bort allt. Bokstavligen. Med människors liv som insats.

Och det slutar inte i välfärden.

Inom universitetsvärlden lämnar nu högutbildade forskare, doktorander och lärare Sverige. Inte för att de inte får jobb. Utan för att de inte vill låta sina barn växa upp i ett samhälle där ursprung väger tyngre än kompetens och där rasism normaliseras i politiken.

Akademins arbetsmarknad är global. Talangerna har val. När Sverige blir mindre attraktivt, väljer de bort oss. Det går snabbt. Och det tar decennier att reparera.

Samtidigt är nativiteten låg. Väldigt låg. Men Sverige behöver dessutom arbetskraft nu. Inte om tjugo år. Inte efter nya utbildningsreformer. Nu.

Att då säga nej till spårbyte, nej till regularisering av arbetande människor och ja till en politik som sparkar ut ungdomar på 18-årsdagen och i praktiken uppmanar folk att lämna Sverige med skattepengar i fickan är inte bara cyniskt. Det är samhällsekonomiskt självskadebeteende.

Så jag frågar ärligt:Hur ser kommun- och regionpolitiker inom Socialdemokraterna på detta?Hur reagerar S-väljare som engagerar sig för välfärden lokalt?Hur motiverar partiet nationellt att man driver en linje som så tydligt går på tvärs mot det engagemang partiet tidigare byggt sin legitimitet på?

Vad har hänt med Sveriges största parti?

För mig är det uppenbart att Socialdemokraterna i dag, i migrationspolitiken, inte är vad de en gång var. När MP, C och V föreslår mer humana, rationella och samhällsnyttiga lösningar står S på andra sidan. Och säger nej tillsammans med Tidölaget.

Sverige behöver en migrationspolitik som utgår från verkligheten. Från arbete, kompetens, välfärd och människovärde. Inte från rädsla, signalpolitik och anpassning till SD:s problemformuleringar.

Så ni besvikna sossar, välkomma till Miljöpartiet. Hos MP finns solidaritet en politik som ser människor som en tillgång.Inte som ett problem att göra sig av med.

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/s-sager-nej-till-forslag-om-tonarsutvisningar