Det är svårt att inte se den totala dissonansen. Och den urusla timingen.

Det är svårt att inte se den totala dissonansen. Och den urusla timingen. Samtidigt som USA trappar upp ett krig mot Iran, samtidigt som utbildningsanslag skärs ned på hemmaplan och biståndet stryps sitter Melania Trump ordförande i FN och talar om ”peace through education”. Hon talade om empati, tolerans och vikten av att inte begränsa tanken. Orden i sig är helt okontroversiella. De är helt självklara i varje demokrati. Bara det, landet hon bor i rör sig i motsatt riktning.

Och det hela leds av hennes egen man. Han driver konfrontation utrikespolitiskt, stramar åt migrationspolitiken, ifrågasätter akademiska institutioner, vänder forskning, vetenskap och fakta ryggen och minskar federala utbildningssatsningar då klingar fruns ord om ”education” och ”human dignity” ihåligt. Det blir skrattretande retorik. Kontrasten blir nästan symbolisk: ena maken talar säkerhet genom militär styrka och geopolitisk dominans. Den andra talar fred genom utbildning och empati. Två helt olika narrativ om hur samhällen byggs starka.

Det ena betonar hård makt, det andra mjuk makt. ”When a nation restricts thought, it restricts its own future”, sa hon. Det är ett principiellt korrekt påstående. Men det kräver konsekvens. Att värna fri tanke innebär att stärka utbildning, akademisk frihet och internationellt samarbete. Inte att undergräva dem som Trump gör. Det är denna diametrala spänning som gör situationen så politiskt laddad. Inte för att orden är fel.

Utan för att hon säger fem i ett sammanhang där handling och retorik drar åt motsatta håll. Maga borde nu gå mot Melania som de tidigare gått mot så många. Hon är ju WOKE!