Bad Chat göra ett diagram över mandatfördelningen i Riksdagen. Tidöpartierna (och NyDemokrati) är blå, centern är gul.

Bad Chat göra ett diagram över mandatfördelningen i Riksdagen. Tidöpartierna (och NyDemokrati) är blå, centern är gul. MP är grön och S och V röda. Man ser direkt att vi har haft borgerligt majoritet i Riksdagen i 20 år. Det är helt självklart att det påverkar vad Sverige har blivit.

Riksdagen och regeringen är inte samma sak. Det låter självklart, men i den politiska debatten blandas de allt för ofta ihop. Det är Riksdagen som bestämmer. Regeringen verkställer. Men det fås att tror att det är Regeringen som sätter riktningen för Sverige. Det är fel.

Riksdagen är Sveriges högsta beslutande organ. Det är riksdagen som stiftar lagar, beslutar om statsbudgeten, bestämmer skatter och avgifter och ytterst avgör vilken regering som kan sitta kvar. En regering kan vilja mycket, men den kan inte regera mot/strunta i riksdagens majoritet.

Regeringen styr landet inom de ramar riksdagen ger. Den lägger propositioner, leder myndigheter, genomför beslut och företräder Sverige internationellt. Men den politiska huvudriktningen sätts i riksdagen. Där avgörs makten. Där avgörs budgeten. Där avgörs vilka reformer som får stöd och vilka som stoppas.

Därför är bilden Chat tog fram så viktig.

Tittar man på riksdagen val för val blir det tydligt: Sverige har haft en borgerlig majoritet i riksdagen sedan 2006. Alliansen vann då egen majoritet. Efter det har högerblocket fortsatt dominera riksdagsmatematiken, först med SD utanför regeringsunderlaget men ändå till höger, och sedan fullt ut som del av Tidöligan.

Och räknar man Miljöpartiet som det parti MP faktiskt bildades för att vara, ett parti som inte självklart hör hemma på den gamla vänster–högerskalan, utan som uppstod i opposition mot blockpolitiken, då ser man något ännu tydligare: redan från 1998 saknade S+V egen majoritet. MP:s idé var inte att vara ett bihang till något block, utan att bra idéer ska kunna genomföras var de än kommer ifrån.

Det betyder att Sveriges utveckling det senaste kvartseklet inte kan skyllas bort på någon diffus “vänsterdominans”. Riksdagen har under lång, lång tid dragit landet åt höger. Marknadisering, skattesänkningar, privatiseringar, vinstjakt i välfärden, urholkade trygghetssystem, hårdare migrationspolitik, svagare klimatpolitik och en alltmer blåbrun samhällsanalys har inte uppstått ur tomma intet. Det är resultatet av politiska majoriteten i Riksdagen. Tidö har inte haft makten i fyra år utan i 20!

Klart det märks på landet.

När Moderaterna nu säger att de behöver fyra år till för att “få ordning på Sverige” bör man påminna dem om en enkel sak: de har redan haft riksdagsmajoriteten med sig under väldigt lång tid. Sedan 2006 har Sverige haft en borgerlig tyngdpunkt i riksdagen. Sedan 2022 har den dessutom blivit brunblå på riktigt.

Så om man inte gillar vart Sverige är på väg och konstaterar växande klyftor, pressad välfärd, dyrare att leva, ökade utsläpp, hårdare samhällston, mer misstänkliggörande och en regering som hellre jagar symbolfrågor än löser människors vardag då finns en mycket enkel slutsats:

Rösta bort högerriksdagen.

Mycket hellre rödgrön röra än brunblå sörja!