❤️ Thyra och Filip. ❤️

❤️ Thyra och Filip. ❤️

Mitt andra föräldrapar. Deras kärlekssaga är fantastisk. Hon från Sibbhult, Skåne. Han från Lycksele, Lappland. De var alltid så kära och goa mot varandra. Min sinnesbild av sann kärlek.

Idag är värsta dagen på året. Det som borde vara en glädjens dag då det är min giftasmorbror Filips 101-årsdag idag är fruktansvärd och jobbig. Känslorna avlöser varann. Kärlek. Glädje. Tacksamhet. Sorg. Hat. Ursinnig vrede.

Idag är det 25 år, ett kvarts sekel, sedan en full och psykiskt sjuk man, tillhörande white trash, gick in genom min moster Thyras öppna dörr när hon vädrade inför natten. Han försökte våldta henne. När hon gjorde motstånd mördade han henne på det mest bestialiska sätt du kan föreställa dej. Dagen efter hittade jag henne. Jag kan i detalj återge precis allting än idag. Det jag såg. Hörde. Lukten. Det har etsat sej fast i mitt inre. Men sedan många år har jag kontroll över filmen som spelas upp av min hjärna. Men i många år plågade mej filmen förfärligt. Jag besegrade den. Besegrade mördarens ondska. Han har fortfarande inte bett om ursäkt. Inte sagt förlåt.

Mördarens försvar var att alla kvinnor var mot honom. Frun slängt ut honom. Älskarinnan gjort slut. Thyra råkade komma i hans väg.

Än idag hatar jag denne vedervärdige man för vad han gjorde. Är oxå upprörd över att jag fick efterskänka skadeståndet till honom då Sveriges politiker tycker att skadestånd efter ett mord ska gå att skuldsaneras bort. Politiker står på mördares sida ekonomiskt då de anser att brottsoffer ska efterskänka skadestånd till brottslingar. Jag har lidit ekonomisk skada pga en mördare. Det är inte klokt.

Idag är jag liten på jorden. Blir nog bättre imon.

PS: fotot är från min konfirmation 1985. Filip är 64 år, Thyra är 62 år, pappa är 57 år och mamma är 54 år. Jag är 14!