Idag tog Sverige ett steg in i angiverisamhället.

Idag tog Sverige ett steg in i angiverisamhället.

Bertrand Russell beskrev hur auktoritära rörelser växer genom att piska upp känslor, locka de lättledda och tysta dem som tänker kritiskt. Man behöver inte påstå att Sverige redan är en fascistisk stat för att känna igen varningssignalerna: människor delas upp i värdiga och ovärdiga, misstänksamhet görs till dygd och myndigheterna får allt fler uppgifter som handlar om kontroll snarare än hjälp.

Från och med den 13 juli gäller Tidöligans nya informationsplikt. Sex statliga myndigheter ska på eget initiativ lämna uppgifter till polisen när det finns anledning att anta att en människa saknar rätt att vistas i Sverige: Arbetsförmedlingen,

Försäkringskassan,

Kriminalvården,

Kronofogden,

Pensionsmyndigheten och

Skatteverket.

Låt oss kalla det vad det är: angiveri har blivit en uttrycklig del av den svenska statsförvaltningen.

Det handlar inte bara om vilka uppgifter som lämnas i dag. Det handlar om vilket samhälle som byggs för morgondagen. Ett samhälle där människor börjar undra om kontakten med en myndighet kan leda till att familjen splittras. Där den som utnyttjas på en arbetsplats kanske inte vågar söka hjälp. Där tilliten mellan människor och det offentliga ersätts av rädsla.

Men det är viktigt att vara helt korrekt: lärare, läkare, sjuksköterskor och socialsekreterare omfattas inte av den nya informationsplikten. Än. Ännu har skola, sjukvård och socialtjänst undantagits. Plikten gäller de sex utpekade statliga myndigheterna och uppgifter som de redan har tillgång till, de ska inte bedriva egna efterforskningar.

Det gör inte lagen oskyldig. Det visar bara att det massiva motståndet från lärare, vårdpersonal, fackförbund och civilsamhälle faktiskt pressade regeringen att backa från den angiverilag som först diskuterades.

Idag passerades ändå en gräns. Staten har gjort misstänksamheten till myndighetsuppgift och angiveriet till förvaltningsprincip. Myndighetspersoner ska agera poliser. Och historien lär oss att sådana gränser sällan flyttas tillbaka av sig själva. De måste försvaras av människor som vägrar vänja sig. Av såna som mig. Och jag hoppas såna som dig. 💚