Ännu en studie visar det som är en självklarhet.

Ännu en studie visar det som är en självklarhet.

Men inte för Tidöligan.

De gör som vanligt - tvärtom. Och Jimmie Åkesson sa dessutom att SD tittar på Miljöpartiet och gör sedan tvärtom! Bara det Miljöpartiet utgår från forskning, fakta och systemförståelse. Då blir SD:s metod helt galen. För om SD automatiskt gör tvärtom mot det parti som följer kunskapsläget, då hamnar SD på helt fel sida av verkligheten.

Den här gången handlar det om hur man får fart på ekonomin. Jag har precis läst en rapport som finns på Finanspolitiska rådets hemsida. Den visar det som varje människa med minsta kontakt med vanlig vardagsekonomi redan borde förstå: vill vi få igång konsumtionen ska de med små marginaler få mer att spendera. Är så självklart. Tar ett exempel. Vi kan inte ge två procent till alla och sedan låtsas att det är rättvist, neutralt eller smart.

Två procent av en låg inkomst är lite pengar.

Två procent av en hög inkomst är mycket pengar.

Det betyder att generella procentpåslag i kronor räknat ger mest till dem som redan har det bäst. Då ökar klyftorna. Och det är dessutom usel konjunkturpolitik om målet är att pengarna ska åter ut i ekonomin för att få igång den.

Hushåll med små marginaler konsumerar i princip hela sin inkomstökning. Det är inte konstigt. Har man ont om pengar blir nästa tusenlapp till mat, hyra, vinterjacka, elräkning, tandvård, busskort eller något annat som redan saknas.

Har man gott om pengar blir nästa tusenlapp sparande, amortering, värdepapper eller kanske ännu en utlandsresa. Trevligt för den som får pengarna, absolut. Men inte särskilt träffsäkert om syftet är att snabbt få fart på svensk ekonomi.

Så nej. Det mest effektiva är inte att strössla procent lika över alla inkomster. Och det är definitivt inte smart att ge oss med höga inkomster ännu större skattelättnader och sedan låtsas att det är samhällsekonomisk magi.

Det mest effektiva är att ge fler faktiska kronor till dem som har små marginaler.

Då går pengarna rakt ut i ekonomin. Till butiker, hyror, tjänster, mat, barn, vård, kollektivtrafik, vinterkläder, tandläkare, vardag och verklighet.

Vill vi ha fart på ekonomin ska vi inte börja i toppen och hoppas att pengarna sipprar ner. Den teorin har prövats. Igen och igen. Den fungerar ungefär lika bra som att vattna en blomma inomhus genom att hälla vatten på taket!

Vi ska börja där varje extra krona faktiskt används. Och sedan borde vi göra något mer: möta ungdomsarbetslösheten. Jag föreslår att vi gör det genom att låta kommuner anställa arbetslösa unga som assistenter inom LSS och SOL.

Det vore konjunkturpolitik, arbetsmarknadspolitik och välfärdspolitik på samma gång.

Unga får jobb. Lönerna är låga vilket gör att pengarna i huvudsak går raka vägen tillbaka till ekonomin. Människor som behöver stöd får en bättre vardag. Kommunerna får händer där behoven redan finns. Och staten ska naturligtvis bekosta reformen.

För om staten kan tala om 1.000 miljarder kronor till ny kärnkraft, då kan staten också finansiera en bättre vardag för människor som behöver stöd här och nu. Och samtidigt minska arbetslösheten.

Det som har hänt med LSS gör mig bedrövad. LSS var en frihetsreform. En rättighetsreform. En reform som skulle ge människor möjlighet att leva, inte bara överleva.

Den måste återupprättas.

Gör LSS till det som var tänkt från början.

Och ta bort åldersgränsen. Behöver en människa stöd, så behöver hon stöd. Det behovet upphör inte för att staten råkar ha dragit ett streck vid en viss födelsedag.

Det här är politikens kärna: använd pengarna där de gör mest nytta, där de stärker ekonomin, där de stärker människors frihet och där de faktiskt förändrar vardagen.

Länk till rapporten finns i kommentar.