Regeringen och Sverigedemokraterna är nu beredda att låna ut över 200 miljarder…

Regeringen och Sverigedemokraterna är nu beredda att låna ut över 200 miljarder kronor till företag som vill bygga ny kärnkraft. Utöver detta vill regeringen dessutom lägga till en så kallad riskreserv på 290 miljarder kronor, för att säkerställa att projekten verkligen kan färdigställas. Det handlar alltså om statliga åtaganden på närmare 500 miljarder kronor – en astronomisk summa för ett energislag som redan enligt forskningen är både långsamt, dyrt och ineffektivt jämfört med alternativen.

Pengarna ska enligt regeringen räcka till reaktorer som kan producera upp till 2.500 megawatt ((det kan inte vara MWh som står i artikeln) motsvarande några få större reaktorer). Men kostnaden per installerad megawatt blir enorm. Om man räknar på 200 miljarder för 2.500MW landar kapitalkostnaden på 80 miljoner kronor per megawatt. Läggs riskreserven till blir siffran nästan 200 miljoner kronor per megawatt. Det är ett fullständigt orimligt belopp jämfört med vind- och solkraft, som i dag kan byggas för bara några få miljoner kronor per megawatt.

Nu har regeringen insett att det inte räcker med statliga kreditgarantier. Först skulle det räcka med att ändra i lagar. Några skattepengar var det inte tal om. Sen blev det tokräkmacka och efter det kreditgarantier parat med ett fast pris i 40 år. Och nu öppnar Regeringen även upp för rena lån. Sedan tidigare är det klart att staten tillsammans med Vattenfall ich industrin bildat ett kärnkraftsbolag. Det innebär att skattebetalarna tar en ännu större risk, i ett projekt som enligt alla internationella erfarenheter riskerar att dra ut på tiden och bli ännu dyrare än planerat. Att det behövs en riskreserv på 220 miljarder kronor (först gick man ut med 290 miljarder men det var fel siffra) är ett erkännande av att staten räknar med enorma förseningar och budgetöverskridanden.

Forskningen visar dessutom att ny kärnkraft inte ens är nödvändig. En ny rapport från Chalmers visar precis samma sak som så många rapporter tidigare. Ett helt förnybart elsystem baserat på vind, sol, vattenkraft och olika flexibilitetslösningar fungerar ypperligt utan kärnkraft. Tvärtom blir systemen med ny kärnkraft mycket dyrare för samhället. I analysen jämfördes tre olika framtida elsystem, och kostnaden för ett scenario med sex nya reaktorer blev 770–1600 miljoner euro per år högre än ett helt förnybart system. I 60 år….

Med andra ord: Tidölaget är nu beredda att binda upp svindlande summor i lån och riskreserver för ett energislag som inte bara är dyrare än alternativen, utan också riskerar att hämma utbyggnaden av billig vindkraft i södra Sverige. Samtidigt kan vi bygga ett robust, helt förnybart energisystem till en bråkdel av kostnaden. Och utan att lämna notan till skattebetalarna.

Jag gjorde en sammanfattning av rapporten ”Tre elsystem som kan möta omställningen av industri- och transportsektorerna” från Chalmers (2025). Följ gärna länken och läs den själv.

Rapporten analyserar tre möjliga framtida elsystem i Sverige som ska kunna möta den ökade efterfrågan på el, värme och vätgas från industri och transporter. Elsystemen som jämförs är både med och utan ny kärnkraft. Syftet är att genomföra en tekno-ekonomisk kostnadsanalys för att identifiera de lösningar som minimerar samhällets totala kostnader under övergången.

Analysen visar tydliga kostnadsskillnader mellan scenarierna. Ett elsystem med 6GW ny kärnkraft har en årskostnad som är mellan 770 och 1600 miljoner euro HÖGRE än ett system utan kärnkraft, sett till hela energisystemet för el, värme och vätgas. En del av denna merkostnad beror på behovet av ökad flexibilitet och utbyggd överföringskapacitet. I ett scenario utan ny kärnkraft krävs däremot större investeringar i batterikapacitet och gasturbiner för att klara situationer med extrem effektbrist, snabba variationer i väderberoende elproduktion och felfall i nätet. Dessa kostnader uppgår till cirka 95 miljoner euro per år. Till detta tillkommer ytterligare utgifter för nätstyrka och hantering av reaktiv effekt, exempelvis genom synkronkompensatorer, uppskattade till 10–20 miljoner euro per år. Jämför siffrorna!

När det gäller elpriser och marknadsdynamik förväntas variationer oavsett om ny kärnkraft byggs eller inte, eftersom Sverige är tätt sammankopplat med det nordeuropeiska elsystemet där utbyggnaden av vindkraft är omfattande. Om ny kärnkraft introduceras beräknas de första tio åren präglas av färre högpristimmar och lägre medelelpriser än i ett scenario utan kärnkraft, till följd av ett tillfälligt överskott av elproduktion. Men efter ungefär tio år blir skillnaderna i medelelpriser små, då överskottet hämmar investeringsviljan i vindkraft och andra kraftslag.

Men

Rapporten pekar också på att ny kärnkraft riskerar att konkurrera ut investeringar i vindkraft, särskilt i elområde SE3 efter 2040, samtidigt som intäkterna för både vattenkraft och befintlig kärnkraft minskar när nya reaktorer tillfälligt skapar ett överskott. Om ny kärnkraft däremot byggs i ett tidsperspektiv där den ersätter befintliga reaktorer snarare än att adderas till systemet, kan merkostnaderna minska, eftersom man då undviker dubbel kapacitet och minskar undanträngningseffekterna på andra kraftslag.

Den sammanfattande bedömningen är att ny kärnkraft kan bidra med vissa fördelar, till exempel fler stabila perioder med låga elpriser i samband med introduktionen. Samtidigt medför den betydande kostnader och påverkar både befintlig kraftproduktion och investeringsincitamenten för förnybar energi. I scenarier utan ny kärnkraft krävs stora investeringar i flexibilitet och reservkapacitet för att hantera effekttoppar, variationer och säkerhetskrav. De ekonomiska skillnaderna mellan valen är långt ifrån obetydliga och avgör hur Sverige måste investera i elnät, kraftproduktion och systemtjänster som reaktiv effekt och nätstyrka.

https://sverigesradio.se/play/artikel/9051435

https://research.chalmers.se/publication/546563