När ännu en kvinna tvingas bort från politiken av hat och hot, väljer SD:s första reaktion att vara… ett skämt.
När ännu en kvinna tvingas bort från politiken av hat och hot, väljer SD:s första reaktion att vara… ett skämt. Man kunde hoppas på en gnutta självreflektion, men empati, kunskap och insikt verkar vara lika sällsynt där som i klimatpolitiken. Jimmie Åkessons inlägg några timmar senare behandlar hat och hot mot politiker. Han önskar Anna-Karin Hatt lycka till. Fint. På ytan. Men inte en gnutta självrannsakan. Inte ett ord om SD:s egen trollfabrik, deras mediekanaler eller om den SD-svans som dagligen spyr ut just det hat och de hot som fått ännu en kompetent partiledare att lämna sitt uppdrag.
När samma parti samma dag publicerar kampanjer om “tvångsblandning” – ett språkbruk med obehagliga historiska ekon – blir det Jimmie skrev ihåligt. SD matar elden och Jimmie låtsas vara brandsoldat. Så ja, Jimmie, hat och hot mot politiker är ett stort problem. Men SD är en stor del av det problemet. Och om du undrar, nej, jag vill inte bo granne med någon som tycker att “tvångsblandning” är ett rimligt ord i ett demokratiskt samtal.
Tvång eller inte kvittar. Vill inte att SDs värdegrund ska möta mina nära och kära.
Inga kommentarer ännu. Var den första!