Jag trodde först att det här var satir. Trump kräver att Obama arresteras. Men det var inte satir.

Jag trodde först att det här var satir. Trump kräver att Obama arresteras. Men det var inte satir. Inlägget är på Trumps eget konto.

Donald J. Trump hävdar alltså att Barack Obama beordrade CIA att fabricera underrättelser om Trump. För att skriva en sån sak krävs det extraordinärt starka bevis. Det finns inga offentligt verifierade dokument som stödjer en sådan anklagelse alls. Det hade varit förstanyhet på varenda nyhetskanal. Det här är ett typexempel på ren konspiratorisk retorik. Från USAs president. Han som är dömd i domstol galet många gånger.

Att dessutom koppla detta till att arrestera Obama är inte normal politisk kritik. Det är eskalerande språkbruk som underminerar tilliten till institutioner och rättsstat. I etablerade demokratier avgörs skuld i domstol, inte via sociala medier eller politiska utspel. Jag ser egentligen bara ett skäl. Trump ämnar se till att få en tredje mandatperiod. Men då öppnar han också för Obama. Mot Obama har inte Trump en suck. Kvittar hur han fuskar i val.

Det är också viktigt att förstå mekanismen här: genom att framställa politiska motståndare som kriminella eller som fiender till staten flyttas fokus från sakpolitik till affekt bland Trumps anhängare. Det är en välkänd strategi inom populistisk mobilisering. Hög emotionell laddning ökar spridning och lojalitet, men bidrar samtidigt till polarisering och minskat förtroende för demokratiska processer.

Hur kunde det amerikanska folket välja denna man till sin president? Vi tar lite track record på Trump som nu vill arrestera Obama.

Donald J. Trump har åberopat sin rätt att tiga 97 gånger i en och samma utredning. Han har mött över 90 åtalspunkter i flera brottsmål. Han är dömd för 34 fall av bokföringsbrott kopplade till falsifierade affärshandlingar för att dölja utbetalningar inför valet 2016. Han är inte misstänkt. Inte utredd. HAN ÄR DÖMD.

Domstolar har dessutom funnit honom civilrättsligt ansvarig för sexuellt övergrepp och förtal, med skadestånd i mångmiljonklassen. I dollar. Hans stiftelse upplöstes efter rättsliga ingripanden. Trump University stängdes efter en omfattande förlikning om bedrägeri. Företagskonkurser löper genom hans affärshistoria. Två gånger har han ställts inför riksrätt.

Han förekommer i offentliga handlingar kopplade till Jeffrey Epstein. Dussintals kvinnor har anklagat honom för sexuella övergrepp eller olämpligt beteende. Samtidigt fortsätter han att beskriva rättsprocesser som politiska häxjakter när domstolar dömer emot honom.

Som president försökte han få ett val ogiltigförklarat efter att ha förlorat mot Joe Biden. Kulmen kom när hans anhängare stormade United States Capitol, en händelse som skakade själva fundamentet i den amerikanska demokratin. Människor, inklusive poliser, skadades och dog. Trump benådade de som stormade Kapitolium. Benådade polismördare.

Trump hävdar fortfarande att han vann mot Biden.

Han ifrågasätter rättsstatens legitimitet när den inte ger honom rätt. Han angriper medier, domare och valfunktionärer. Han har gjort narr av personer med funktionsnedsättning. Han har kallat klimatkrisen en överdrift och talat romantiskt om “clean coal” i direkt konflikt med vad forskningen visar.

Och ändå räckte detta inte för att diskvalificera honom.

Hur är det möjligt?

Förklaringen är obekväm men nödvändig att förstå: stark polarisering, växande misstro mot institutioner, ekonomisk frustration och en politisk logik där identitet väger tyngre än fakta. I ett sådant klimat blir normbrott inte ett hinder — de kan till och med uppfattas som bevis på styrka.

Det verkligt oroande är därför inte bara Donald Trump. Det verkligt oroande är vad hans politiska framgång säger om tillståndet i en demokrati som länge betraktats som världens stabilaste.

Demokratier kollapsar sällan med ett brak. De förskjuts gradvis, steg för steg, tills det som en gång var otänkbart plötsligt framstår som normalt.

Frågan är inte längre bara hur han kunde bli vald. Frågan är vad som händer med ett samhälle när inget längre verkar diskvalificera den som söker makten. Facit skrivs framför våra ögon.