Ständigt möts jag av påståendet att det var bättre förr. Var det verkligen bättre förr?Nej. Verkligen inte.

Ständigt möts jag av påståendet att det var bättre förr. Var det verkligen bättre förr?Nej. Verkligen inte.

För mig ligger det bara en generation bort. Jag har hört berättelserna.

Min mor Hanna, som vuxen bytte namn till Lilian, föddes 1931 i Hylta i Skåne. Min far Yngve 1928 utanför Älmhult i Småland. Min moster Thyra 1923 och min morbror Filip 1921 i Lycksele. Deras livsberättelser handlar om svår fattigdom, men också om kärlek, disciplin, bildningshunger och en okuvlig framtidstro.

De var begåvade människor. De fick fem eller sex år i skolan. Jag har sexton. Tjugo om man räknar in doktorandtiden. Två helt olika världar. En generation mellan.

När de växte upp var Sverige fortfarande ett fattigt land mitt i omvandlingen från jordbrukssamhälle till industrination. Jag har sett husen. Utedassen. Vedspisarna. Trångboddheten.

Arbetarfamiljer kunde bo fem personer i ett rum och kök. Sängar delades. Vatten hämtades på gården. Vintern var kall. Även inomhus. På landsbygden var vedspisen hemmets centrum. Den gav värme, varmvatten och mat. Elektricitet var långt ifrån självklar.

Arbetslivet var hårt. Sågverk, gruvor, textilfabriker. Långa dagar. Små marginaler. Sex dagar i veckan. Ett brutet ben eller en sjukdom kunde slå undan hela försörjningen. Barnarbete förekom. Tuberkulos skördade liv. Barnadödligheten var hög.

Detta var Sverige när mina älskade växte upp.

Samtidigt hände något avgörande.1921 infördes allmän och lika rösträtt. Idéerna om folkhemmet tog form. En politisk rörelse började systematiskt bygga ett mer jämlikt samhälle.

Det var Socialdemokraterna.

Under större delen av 1900-talet lade de grunden för den svenska välfärdsmodellen: allmän sjukförsäkring, pensioner, bostadsprogram, utbildningsreformer, arbetsrätt, utbyggd högre utbildning. De investerade i människor. De gjorde klassresor möjliga. De byggde institutioner som skapade stabilitet, produktivitet och tillit.

Det moderna Sverige uppstod inte av en slump. Det var resultatet av medvetna politiska vägval. Av socialdemokraterna.

Jag blir skogstokig när obildade idag kallar socialdemokrater för ”sozzar”. Det är inte bara plumpt. Det är historielöst. Det är en förolämpning mot generationer som med hårt arbete och politiskt mod tog Sverige från fattigdom till ett av världens mest välfungerande välfärdssamhällen.

Vi står nu inför ett lika genomgripande skifte som det mina föräldrar levde mitt i. Då handlade det om industrialisering. Nu handlar det om att lämna fossilberoendet, bryta linjära slit-och-släng-strukturer och bygga ett hållbart, cirkulärt samhälle inom planetens gränser.

Det är inte en justering i marginalen.Det är en systemomställning.

Energisystemen, transportsystemen, materialflödena, stadsplaneringen, livsmedelsproduktionen. Allt måste ställas om. Klimatförändringar, biologisk mångfald, resursutarmning och ökande ojämlikhet kräver politiskt ledarskap av samma kaliber som under folkhemmets uppbyggnad.

Frågan är: vilket parti bär den framtidsvisionen i dag?

Den rörelse som tydligast formulerar vägen in i det hållbara, cirkulära och långsiktigt resilienta samhället är den gröna.

Det är därför jag valde Miljöpartiet de gröna.

Vi behöver ett parti som förstår att ekonomi är inbäddad i ekologi.Som ser att konkurrenskraft i 2000-talet inte handlar om att försvara det gamla, utan om att leda omställningen.Som kopplar samman klimat, näringsliv, social rättvisa och demokrati i ett sammanhängande projekt.

Folkhemmet byggdes för ett industrisamhälle.Nu behöver vi bygga ett hållbarhetshem för ett post-fossilt samhälle.

Det är vår och kommande generations uppgift.

Väljare måste förstå att klimatpolitik är inte ett särintresse vid sidan av ekonomi, jobb, välfärd, trygghet, säkerhet och allt annat. Klimatområdet måste genomsyra precis allt. Utan ett stabilt klimat finns ingen långsiktigt fungerande ekonomi. Utan fungerande ekosystem finns ingen livsmedelsförsörjning. Utan kontroll på klimatförändringarna ökar migration, konflikter och säkerhetshot. Utan klimatanpassning kollapsar infrastruktur, bostäder och försäkringssystem. Därför måste alla inse att klimatet inte kan ”vägas mot” andra politikområden. Alla andra politikområden är helt beroende av hur vi hanterar klimatet. Utsläppen måste ner. Ekosystemen måste ges möjlighet att göra sitt jobb för mänskligheten.

Miljöpartiet väger in klimatet i precis alla centrala politikområden. Därför uppfattas Miljöpartiet som trovärdigt: • i ekonomisk politikeftersom klimatkrisen är den största systemrisken för tillväxt, investeringar, försäkringsmarknader och offentliga finanser • i energipolitikeftersom tillgång till fossilfri, stabil och prisvärd energi är grunden för elektrifiering, industriell konkurrenskraft och hushållens ekonomi • i näringspolitikeftersom framtidens jobb, exportintäkter och innovationsförmåga finns i klimatsmarta och resurseffektiva lösningar • i regionalpolitikeftersom klimatomställningen ser olika ut i stad och land, och måste stärka hela landet – inte öka klyftorna • i socialpolitikeftersom klimatförändringar slår hårdast mot de mest utsatta, både globalt och i Sverige • i arbetsmarknadspolitikeftersom omställningen kräver trygghet, kompetensutveckling och nya jobb – inte otrygghet • i utbildningspolitikeneftersom framtidens arbetsmarknad kräver klimatkunskap, systemförståelse och teknisk kompetens • i bostadspolitikeneftersom energieffektiva, klimatanpassade bostäder avgör både boendekostnader och motståndskraft mot extremväder • i transportpolitikeneftersom transporter länge varit en av de största utsläppskällorna, och efter sänkningen av reduktionsplikten den största i Sverige, och samtidigt avgörande för människors vardag och företags logistik • i jordbruks- och livsmedelspolitikeneftersom matproduktion är direkt beroende av ett stabilt klimat och friska ekosystem • i skogs- och naturresurspolitikeneftersom kolsänkor, biologisk mångfald och långsiktig resiliens hänger ihop • i folkhälsopolitikeneftersom värmeböljor, luftföroreningar och nya sjukdomsmönster är klimatrelaterade risker • i säkerhets- och försvarspolitikeneftersom klimatförändringar är en erkänd hotmultiplikator som ökar konflikter, migration och instabilitet • i kulturpolitikeneftersom kultur formar värderingar, berättelser och framtidsbilder – och är avgörande för hur samhällen förstår, bearbetar och mobiliserar inför klimatförändringarna.

Kultur skapar mening, hopp och handlingskraft i omställningen, stärker demokratin och ger människor språk för både oro och framtidstro. • i bistånds- och utrikespolitikeneftersom klimatkrisen är global och påverkar Sveriges säkerhet, handel och internationella relationer • i demokratipolitikeneftersom klimatkrisen riskerar att urholka tilliten, öka polariseringen och stärka auktoritära krafter om den hanteras ojämlikt • i rättspolitikeneftersom miljöbrott, illegal exploatering av naturresurser och klimatrelaterade konflikter kräver ett starkt rättssamhälle • i migrationspolitikeneftersom klimatförändringar redan driver migration och kommer att göra det i ökande omfattning • i jämställdhetspolitikeneftersom kvinnor och barn globalt drabbas hårdast av klimatförändringar och brist på resurser • i barn- och ungdomspolitikeneftersom dagens beslut avgör kommande generationers livsvillkor, trygghet och framtidstro • i funktionsrättspolitikeneftersom kriser, extremväder och samhällsstörningar slår extra hårt mot personer med funktionsnedsättning • i äldrepolitikeneftersom värmeböljor, luftföroreningar och energikostnader direkt påverkar äldres hälsa och ekonomi • i konsumentpolitikeneftersom hållbar konsumtion, produktkrav och cirkulära flöden är avgörande för att minska resursuttag och utsläpp • i handelspolitikeneftersom globala handelsflöden påverkar utsläpp, arbetsvillkor och resursanvändning • i digitaliseringspolitikeneftersom datacenter, AI och digital infrastruktur både är en klimatutmaning och ett verktyg för effektivisering • i innovations- och forskningspolitikeneftersom klimatomställningen kräver snabb teknikutveckling, systeminnovation och tillämpad forskning • i krisberedskap och civilförsvareftersom klimatrelaterade extremhändelser redan är en av de största belastningarna på samhällets motståndskraft • i stadsplanering och samhällsbyggnadeftersom hur vi bygger städer, vägar och offentliga rum avgör utsläpp, hälsa och klimatanpassning i decennier framåt

Och återigen, den sammanhållande principen så ingen missar: Klimatet är inte ett politikområde vid sidan av andra. Det är ramen inom vilken all hållbar politik måste fungera.

Och ändå gäller samma grundprincip genom allt detta:

Människan kommer först.

Att ta klimatet på allvar är inte att bortse från människors behov. Det är att säkra jobb, trygghet, hälsa och välfärd i en värld som förändras snabbt.

Det är därför klimatpolitik inte kan vara en nisch. Den bara måste vara integrerad, sammanhängande och konsekvent. Det är exakt därför väljarna kopplar ambitiös klimatpolitik till Miljöpartiet.

Klimatpolitik handlar inte om att offra människor som vissa verkar tro, utan om att skydda människors liv, hälsa, trygghet och framtid. Det handlar om löner som går att leva på även när världen förändras. Om el som är både fossilfri och rimligt prissatt. Om att barn ska kunna växa upp i ett samhälle som inte ständigt är i kris.

Det är just därför klimatet måste vara integrerat i allt. Inte isolerat i ett hörn. Det enda parti som arbetar därefter är mitt parti. Miljöpartiet de gröna.