Vill svenskarna verkligen ha det så här? DN har gjort enkät som besvarades av 212 forskare inom klimatvetenskapen.

Vill svenskarna verkligen ha det så här? DN har gjort enkät som besvarades av 212 forskare inom klimatvetenskapen. Mer än 1/3 av forskarna skriver SPONTANT i sina svar att det i Sverige finns politiker som ignorerar eller t.om. ifrågasätter etablerad vetenskap. Det innebär att vetenskap och fakta inte ligger till grund för beslut. Det är synnerligen allvarligt.

Ska dessa politiker oxå sluta gå till doktorn? Medicin är i likhet med klimatvetenskap naturvetenskap. Man kan inte lita på den ena och skita i den andra! Rätt bra - kortare vårdköer för oss andra!

DN har oxå intervjuat ett antal. Eftersom texterna, skrivna av Lisa Röstlund och Erik Abel låg öppna delar jag dem i sin helhet. Om inte detta får gemene man att ifrågasätta vad vissa politiker pysslar med samt tänker till runt det som de läser på nätet - då kommer inte detta sluta på ett bra sätt för svenskarna.

https://www.dn.se/sverige/miljoforskarnas-oro-varfor-ska-vi-finnas-om-ingen-bryr-sig-om-oss/

https://www.dn.se/sverige/elva-forskare-om-synen-pa-klimat-och-miljovetenskap/

UMEÅ. Majoriteten av forskarna känner oro över hur synen på vetenskap om miljö och klimat förändras, i DN:s enkät.Många har upplevt sig utsatta.– Utvecklingen är skrämmande, säger Jon Moen, prefekt vid Umeå universitet – som samlat forskare för att stötta varandra.

För att rädda oss själva och planetens andra arter måste vi vara överens om vad som är fakta, skriver FN:s generalsekreterare António Guterres i rapporten ”Our common agenda” 2021. Han vädjar: ”Kriget mot vetenskapen måste upphöra. Beslut bör stödjas av vetenskap och expertis”.

I en enkät som DN skickat ut till alla svenska universitet, och som besvarats av 212 forskare inom ämnen som rör miljö och klimat, svarar över hälften att de upplever att tilltron till vetenskap minskat under de senaste fem åren.

Drygt en fjärdedel uppger att de upplevt sig ansatta av omgivningen på grund av sin forskning eller hur de uttalat sig i media.

Många av de svarande har känslan av att situationen förvärras av att såväl mediekonsumtionen som samhällsdebatten ofta bedrivs på sociala medier – på algoritmstyrda plattformar där användarnas färdiga uppfattningar förstärks. Det bidrar, anser flera, till en polarisering som kan övergå till aggressiva tongångar.”Jag har upplevt många, många, många röster som ofredar, hetsar, häcklar, förföljer, och även hotar. Det kommer främst från enskilda i näringsliv, politik och allmänhet, men emellanåt även från civilsamhället och kollegor”, svarar en forskare vid Uppsala universitet.

Flera drar paralleller till utvecklingen i länder som USA och Storbritannien. Amerikanska ex-presidenten Trump och hans lögner som beskrevs som ”alternativa fakta”, samtidigt som han kallade verifierade fakta för ”fake news”. Den brittiska Brexit-kampanjen som omgärdades av falska påståenden.

Över en tredjedel av forskarna lyfter spontant i sina svar att även vissa svenska politiker ignorerar eller ifrågasätter etablerad vetenskap.

Ur enkäten”När den medvetna lögnen blir en accepterad politisk taktik är det inte längre möjligt att föra någon meningsfull samhällsdebatt. Resultatet blir ökad polarisering och minskad tillit.”Forskare, Stockholms universitet

Åsa Berglund, som forskar vid Umeå universitet på hur metaller påverkar ekosystem, resonerade tidigare att så länge forskningsresultat kommer fram till dem som behöver den, så kan man bortse från dem som inte vill lyssna.– Det är allvarligare när de som är med att styra landet också påvisar de här tendenserna till faktaresistens. Vad gör man då?

Hon deltar på en temadag som hålls för alla anställda vid institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap på Umeå universitet i mitten av januari. Med kaffe, frallor, seminarier och gruppsamtal ska forskarna få möjlighet att stötta varandra.Många av dem är – likt sina kollegor i DN:s enkät – bekymrade.

Det otäcka, anser flera av forskarna, är att den hårda jargongen och osakligheten som många möter upplevs spilla över även till högt uppsatta näringsföreträdare och till och med forskarkollegor.

Doktoranden Hanna Axén och professor Daniel Metcalfe vid institutionen, bedriver ett forskningsprojekt där de mäter kolbalansen i äldre barrskogar.

– Skogens roll i klimatet är en aktuell fråga där många har starka åsikter. Att man riskerar att bli uthängd på sociala medier när man jobbar med det här är inte en lockande del av arbetet och jag funderar en del på hur forskare ska kommunicera med allmänheten, säger Hanna Axén.– Det är en sak om någon kritiserar ditt urval eller din metod. Det går ju att bemöta med att visa upp rådata eller analyser. Påhopp som riktar sig mot dig som person går inte att svara på utan att gå ifrån din roll som forskare. Och det här är något som blivit vanligare, säger Daniel Metcalfe.

När han tillsammans med kollegor i fjol publicerade en studie i en vetenskaplig tidskrift som visade att gamla svenska skogar avverkas i hög takt var det flera företrädare för industrin som bland annat ifrågasatte att underlaget inte granskats längre än elva dagar av tidskriften.

Men ska inte forskning och forskare kunna tåla kritik och ifrågasättande?– Absolut så är det så. Men för mig går det över gränsen när högt uppsatta personer inom industri, politik, vetenskap ifrågasätter hela giltigheten av den vetenskapliga processen och akademin, säger Daniel Metcalfe.

På temadagen vid Umeå universitet efterlyser flera av forskarna strategier från institutions- och universitetsledningen för hur de ska agera. Är det bäst att ge sig in i diskussioner på nätet med vetenskapsförnekare för att inte låta dem härja fritt med sina budskap – eller drabbar det ens trovärdighet, om man ”sänker sig” till trollens nivå?

Ur enkäten”Jag är orolig för att fakta nu har blivit en åsikt och inte en gemensam grund på vilken vi alla står. Jag är orolig för mina barns framtid.”Forskare, Uppsala universitet

Vissa drar sig undan från den offentliga debatten, framkommer i diskussionerna. Framför allt unga forskare, som måste bekymra sig över att slå sig fram i hård konkurrens för att bli etablerade.

Jon Moen, prefekt vid institutionen i Umeå, rundar av diskussionen vid temadagen om faktaresistens med att konstatera att det råder ett uppenbart behov av att lyfta den här diskussionen.– Sverige har haft en hög svansföring om att vi har evidensbaserad sjukvård och allt möjligt. Nu börjar vi ignorera evidens och det är en antidemokratisk verksamhet. Det får mig att oroas över universitetens roll. Och jag tycker kanske att vi inom universiteten varit lite väl mycket i våra egna kristalltorn och levt på som om den här samhällsförändringen inte sker. Men varför ska vi finnas om ingen bryr sig om oss? Varför ska vi då finansieras av skattebetalarnas pengar? frågar sig Jon Moen och fortsätter:– Vi inom akademin – kanske inte den enskilda forskaren, men kanske att en sammanslutning av universitet – borde höja rösten.Många oroar sig över synen på vetenskap

Enkäten från DN riktade sig till forskare inom ämnen som rör miljö och klimat, på samtliga svenska universitet. Den besvarades under 12 december 2022–15 januari 2023 av 212 forskare.

Många oroar sig över synen på vetenskap:

Upplever du att tilltron till vetenskap om miljö och klimat har förändrats under de senaste åren?Den har minskat, 56 procent (119 svar)Den har ökat, 21 procent (44 svar)Oförändrat, 23 procent (49 svar)Känner du oro över utvecklingen i synen på miljö- och klimatvetenskap?Ja, 85 procent (180 svar)Nej, 15 procent (32 svar)Har du upplevt dig ansatt på grund av din forskning?Ja, 28 procent (59 svar)Nej, 72 procent (153 svar)

Bakgrund: Enkäten från DN riktade sig till forskare inom ämnen som rör miljö och klimat, på samtliga svenska universitet. Den besvarades under 12 december 2022 – 15 januari 2023 av 212 forskare.

I en enkät från DN till miljö- och klimatforskare vid svenska universitet, har 212 svarat. Majoriteten upplever en oro över hur synen på vetenskap utvecklas. Så här svarar några av dem.

Richard Gyllencreutz, docent i marin geofysik vid Stockholms universitet:– Jag har blivit kontaktad privat, via mejl och telefonsamtal och fått väldigt många arga, nedsättande eller hånskrattande kommentarer på sociala medier när jag kommenterat klimatvetenskap, när jag enbart meddelar vad vetenskapen visar i en viss fråga, belagt med källor – jag har alltså inte uttryckt någon åsikt över huvudtaget. Det är alldeles för lätt i dagens sociala medier att nå ut till en stor publik med ett slagkraftigt budskap som kan vara fullkomligt fel och så tvivel om vetenskap.

Frida Bender, docent i meteorologi vid Stockholms universitet.– Jag har fått arga kommentarer som ”Va fan håller du på med” i mejl när jag deltagit i media om min forskning. Det är lite olustigt. De är så långt ute och cyklar. Det är klart det sätter sig i bakhuvudet till nästa gång man får en fråga om att ställa upp i Lilla Aktuellt eller vad det nu är. Jag tror kanske inte att politiker och allmänheten inte tror på forskningen om miljö och klimat, utan mer väljer att prioritera annat. Man vill inte lyssna till det här, utan lyfter andra kortsiktigare saker.

Mats Björk, professor i marin växtfysiologi, Stockholms universitet:– På nätet kan man anklagas för att vara betald av staten för att ge vissa typer av svar. Man bara suckar. Hur ska man nå ut? Jag är en ”boomer” och vet inte hur jag ska ta debatten på sociala medier. Jag försökte ställa mig och informera människor på gatan inför valet, men märkte att bara de som redan har stor kunskap stannade för att prata. Det börjar bli så pass många som misstror forskare – man känner av det i debatten. Och så ser man vad som händer i riksdagen då blir man ganska uppgiven. När unga miljöaktivister kartläggs frågar man sig när de börjar rikta in sig på min grupp?

Åsa Kasimir, forskare vid geovetenskapsinstitutionen, Göteborgs universitet:– Om jag skriver något om våtmark eller om skog så kan jag få kommentarer att jag baserar det jag säger på känslor i stället för på evidens. Det är alltid män – samma män som återkommer. Med de flesta kan man ha givande diskussioner i respekt. Men de här männen – vad ska man göra? Jag har blockerat vissa – samtidigt vill jag ju se vad de skriver. Nu när jag är 66 år har jag inget att förlora längre på att uttala mig och bli kallad aktivist. Jag brukar sprida information om klimatmanifestationer. Det kan ses som en svaghet – kanske något kvinnligt – att engagera sig. Men det är så mycket som står på spel och det är så bråttom.

Kristoffer Hylander, professor i landskapsekologi, Stockholms universitet:– Jag tror att svenska folket generellt har ett högt förtroende för forskare. Men man kan se tendenser till en ökad polarisering. Den gruppen som inte tror att vetenskapssamhället är ärliga, eller har en slags dold agenda, ökar.

Anders Lindroth, professor emeritus i naturgeografi, Lunds universitet:– Jag har fått nedsättande kommentarer då och då, främst från branschfolk inom skogsnäringen, men också från forskarkollegor. Det kan vara av typen ”Du nonchalerar existerande kunskap så att det ska passa dina åsikter”. Man får kommentarer som om det är gissningar eller tyckande trots att det är solitt grundat på forskning

Johan Svensson, forskare vid Institutionen för vilt, fisk och miljö, Sveriges lantbruksuniversitet:– Allmänheten kan ibland ha rätt i sin skepsis. Det finns en del av forskningen som är narrativdriven – man söker data och väljer analysmetoder som ska ge ett visst i förväg förväntat resultat. Det finns ”på båda sidor”. Det finns även en annan trend, att man ägnar sig åt boxforskning: man avgränsar ett problem, tittar på bara det och sätter inte det i sitt sammanhang utanför boxen. Det blir torftigt, fattigt.

Line Gordon, professor och chef vid Stockholm Resiliance Center, Stockholms universitet:– Generellt sett upplever jag ett oerhört starkt och ökande stöd. Men allmänheten, främst på sociala medier, kan ibland döma hårt. När vi publicerade EAT-Lancet år 2019 (en stor studie som visade att vi behöver äta mer grönt, och mindre av animaliska produkter) fick vi mycket tuff kritik. Kritisk granskning av forskningsresultat är så klart alltid välkommet, men detta var främst mycket hårda personangrepp och hot mot ett flertal forskare.

Magnus Breitholtz, professor och rektorsråd för miljö och hållbar utveckling, Stockholms universitet:– Det finns en arrogans inför vetenskapen, inte minst bland politiker som vill locka väljare. Samtidigt upplever jag att det är väldigt många medborgare som förstår och lyssnar på vetenskapen. Sammantaget tror jag egentligen att det aldrig har varit så mycket medvetenhet och kunskap om läget. Men att agera efter det kan drabba ens ekonomi, sätt att resa och konsumera. Om politikerna då inte visar vägen så händer ingenting.

Öivind Andersson, professor i förbränningsmotorer, Lunds universitet:– Efter att ha skrivit artiklar om elfordon och biobränslen har jag inte bara blivit påhoppad i kommentarsfälten utan också uppringd och kontaktad via sms med anklagelser om att vara köpt av oljeindustrin. Detta för att jag informerat om hur stora koldioxidutsläpp olika typer av fordon har och påpekat att inte ens elfordon ligger i närheten av nollutsläpp ur ett livscykelperspektiv. Jag känner flera kollegor som aldrig bidrar i den publika debatten för att slippa de digitala mobbarna. Det gör debatten allt mer åsiktsdriven, allt mindre faktabaserad – och i förlängningen bidrar det till ett demokratiskt underskott.

Anna Wåhlin, professor i fysisk oceanografi, Göteborgs universitet:– Det finns många faktaförnekare om vaccin och även klimat. Som forskare kan man anklagas för att vara aktivist, även från oväntade håll. Ett exempel är att jag deltog i en studie som visade att avsmältning där vi mätte spår i havsbotten gick snabbare för 100 år sedan än i dag. Det kan man tolka på olika sätt men på Twitter lades ord i min mun, att det inte skulle vara någon fara för klimatet. Det blev förfärliga påhopp från klimataktivister som menade att jag var klimatförnekare och köpt. På Twitter och Facebook går det inte att bemöta sådant. Det är fullständigt självklart att vi människor påverkar planeten och klimatet.