Ytterligare en familj går nu igenom det ofattbara som inte kan hända.

Ytterligare en familj går nu igenom det ofattbara som inte kan hända. Ett mord lämnar inget utrymme för ord som räcker till. Chocken, vreden och den bottenlösa sorgen slår sönder allt. Ändå vill jag säga detta, till alla som nu direkt berörs av mordet i Rönninge: även om det inte känns så nu, går det att ta sig igenom det kolsvarta efter ett mord. Jag vet det, därför att jag själv har gjort det.

Vägen är lång och smärtsam. Den är inte rak. Men den finns. Och den leder till fast mark under fötterna och en klarsynthet gällande vad som är viktigt att prioritera i livet. Jag vill också tydligt säga: det är okej att hata en mördare. Det är okej att aldrig förlåta. Ingen ska behöva tvingas till försoning för att omgivningen tycker att det “låter bättre/blir bättre för dej”.

Efter ett mord är hat och vrede inte fel känslor, de är mänskliga reaktioner på något djupt omänskligt. Man kan hata en person och älska livet. Hatet jag känner inför min mosters mördare påverkar inte några andra aspelter av mitt liv alls. När mord sker där offret inte har någon relation till gärningspersonen påverkar det fler än man tror. Inte minst oss som redan bär sådana erfarenheter.

För mig blir ärret efter mordet på min moster rött och pulserande. Inatt sov jag knappt alls. Först när småtimmarna övergick i morgon somnade jag. Tänkte på den unga kvinnan och hennes nära och kära. Nya mord påverkar även tidigare brottsoffer, i mitt fall decennier senare. Jag vill samtidigt tacka den press som valt att inte fylla förstasidorna med den mördade kvinnans bild. Det är ett värdigt och respektfullt val.

Däremot har jag svårt att förstå varför den man som sitter häktad på hög misstankegrad, med DNA-träffar, inte namnges och publiceras med opixlad bild. Särskilt med tanke på att han tidigare försökt kidnappa. Av sökningar i hans dator då tyder det på att han även då planerat mord. Tack och lov lyckades det tilltänkte mordoffret fly. Jag är präglad av mordet på min moster, och just därför anser jag att mord ska leda till livstids fängelse i ordets verkliga bemärkelse.

Inte av statens hämnd, utan för brottsoffers skull och för att förhindra att fler människor blir brottsoffer. Att denne man inte var betydligt mer markerad än han var mtp vad han tidigare gjort förstår inte jag. Fotboja borde ständigt vara på i många, många år efter en sån händelse. Övervakning av vad han gör på nätet. Tvingande terapi. Vill också nämna hur slående tyst det är i sociala medier om att detta skulle vara ett “importerat problem”.

Inga krav på namnpublicering. Inga anklagelser om att public service skyddar utlänningar. Ingen post från SD. Det i sig säger något. Jag drar därför min egen slutsats: gärningspersonen är med hög sannolikhet svensk. Och det blottlägger hur selektiv och cynisk delar av våldsdebatten faktiskt är i Sverige. https://www.tv4.se/artikel/3Jahuuetl54oXQSJWwgGcA/25-ariga-kvinnan-i-roenninge-misstaenks-ha-styckmoerdats