VARENDA UNGE SKA GES FÖRUTSÄTTNINGAR ATT LYCKAS I SKOLAN. DE ÄR ALLAS VÅRA BARN.

VARENDA UNGE SKA GES FÖRUTSÄTTNINGAR ATT LYCKAS I SKOLAN. DE ÄR ALLAS VÅRA BARN.

Jag tycker att ett av de mest missförstådda orden i hela skoldebatten är likvärdighet. För en likvärdig skola betyder inte att alla barn ska få exakt samma sak. Tvärtom. Barn kommer till skolan med olika erfarenheter, olika styrkor, olika svårigheter och väldigt olika förutsättningar. Några knäcker läskoden nästan av sig själva. Andra behöver mycket mer tid och stöd. Några behöver hjälp att hitta lugnet och koncentrationen. Andra behöver större utmaningar för att inte tappa motivationen. Några kommer till skolan med en trygg vardag omkring sig. Andra bär på sådant som inget barn egentligen borde behöva bära. Att ge alla exakt samma stöd i det läget vore inte rättvist.

Likvärdighet är inte likformighet.

Det handlar om att varje barn ska få det som behövs för att kunna utvecklas så långt som möjligt utifrån sina egna förutsättningar.

Det är också så jag tycker att skolpolitiken ska börja: inte i systemet, organisationen eller en viss pedagogisk modeidé, utan hos barnet. Vad behöver just det här barnet för att kunna lära, växa och känna att skolan är en plats där hen kan lyckas? Miljöpartiet i Växjö formulerar målet på ett sätt som jag tycker mycket om: alla barn ska få stöd och utmaningar för att utveckla sina förmågor, klara målen och nå sin fulla potential. Det sista är viktigt.

Skolans uppgift är inte bara att rädda eleven som riskerar ett F. Skolan ska också se barnet som redan klarar målen men som behöver få gå vidare, fördjupa sig, bli utmanat och upptäcka hur mycket det faktiskt kan. Alla barn har rätt att utvecklas.

DÄRFÖR BEHÖVER LÄRARNA BÄTTRE FÖRUTSÄTTNINGAR

När vi pratar om skolans problem tycker jag ibland att vi gör det märkligt komplicerat. Vi diskuterar nya regler, nya kontrollsystem, nya betyg och nya administrativa modeller. Samtidigt finns en betydligt mer grundläggande fråga: Har läraren faktiskt möjlighet att hinna undervisa och se sina elever?

En skicklig lärare kan åstadkomma fantastiskt mycket. Men även den bästa läraren har två ögon, två öron och ett begränsat antal minuter på varje lektion. I ett och samma klassrum kan det samtidigt finnas ett barn som inte förstått instruktionen, ett annat som redan är färdigt och behöver en ny utmaning, ett tredje som håller på att få panik, två elever som hamnat i konflikt och någon längst bak som plötsligt har blivit alldeles tyst. Läraren ska dessutom undervisa resten av klassen, bedöma elevernas kunskaper, följa upp deras utveckling, planera nästa lektion och dokumentera det som krävs.

Det är därför jag vill se fler pedagoger och fler vuxna i skolan. Inte därför att fler vuxna automatiskt löser varje problem, utan därför att tid och närvaro är förutsättningar för nästan allt annat vi vill att skolan ska klara. När det finns tillräckligt med kompetenta vuxna går det att hjälpa eleven som fastnat utan att resten av undervisningen stannar. Det går att dela en grupp när det behövs. Det går att fånga upp konflikter tidigare. Det går att ge extra stöd och extra utmaningar. Det går att se barnet vars frånvaro plötsligt ökar eller som drar sig undan. Och framför allt kan läraren få mer möjlighet att göra det som läraren faktiskt är utbildad för: undervisa.

Skolverkets undersökning Attityder till skolan 2024 visar varför det här behöver tas på allvar. Bara ungefär hälften av eleverna uppger att de alltid eller oftast kan koncentrera sig på lektionerna. Nästan tre av tio grundskoleelever uppger att de alltid eller ofta störs av hög ljudnivå, och över hälften av lärarna upplever att undervisningsgrupperna är för stora. I samma undersökning uppger omkring två tredjedelar av lärarna att de bara ibland, sällan eller aldrig har rätt förutsättningar att ge eleverna den ledning och stimulans som alla elever behöver.

För mig är det väldigt viktiga signaler. Inte därför att varje klassrum ska vara knäpptyst. Studiero är inte tystnad för tystnadens skull. Ett bra klassrum innehåller diskussioner, experiment, frågor, grupparbete, kreativitet och skratt. Men det måste samtidigt finnas en miljö där läraren kan undervisa och där barnet som försöker lära sig faktiskt kan koncentrera sig. Det är det studiero handlar om.

BRA LÄRARE SKA VILJA STANNA

En annan intressant sak i Skolverkets undersökning är att behöriga lärare och lärare med längre erfarenhet oftare beskriver en bättre studiero och en mindre problematisk ljudnivå. Skolverket påpekar klokt att man ska vara försiktig med att tolka det som ett enkelt orsakssamband. Erfarna lärare kan exempelvis arbeta på skolor med andra förutsättningar. Men resultatet påminner ändå om något vi ibland glömmer bort i skoldebatten: kompetens och erfarenhet spelar roll.

Därför kan vår skolpolitik inte bara handla om att få in fler människor i skolan. Vi måste också göra läraryrket till ett yrke där människor vill utbilda sig, utvecklas och stanna kvar. Lärare behöver en rimlig arbetsmiljö. Tid att förbereda och följa upp undervisningen. Möjlighet till fortbildning. Ett ledarskap som litar på deras professionella kompetens. Mindre onödig administration. Och arbetsvillkor som gör att en skicklig lärare efter tjugo år fortfarande känner: Jag vill fortsätta vara lärare.

Det där betyder mer än man kanske först tänker. För varje gång en erfaren lärare lämnar yrket förlorar skolan inte bara en person på en bemanningslista. Den förlorar år av erfarenhet av att förklara samma matematiska problem på fem olika sätt. Erfarenhet av att känna igen när en elev egentligen inte är arg utan rädd. Erfarenhet av att skapa lugn i ett rum utan att höja rösten. Erfarenhet av att veta när man ska ställa högre krav och när man ska sätta sig bredvid ett barn och säga: Vi tar det en gång till. Jag ger inte upp.

EN LIKVÄRDIG SKOLA MÅSTE VARA STARKAST DÄR BEHOVEN ÄR STÖRST

Skolverkets lägesbedömning 2026 beskriver samtidigt ett Sverige där många elever fortfarande presterar på en god nivå, men där skillnaderna mellan olika elevgrupper är stora och där socioekonomisk bakgrund fortsatt spelar stor roll för skolresultaten. Tillgången till behöriga och erfarna lärare skiljer sig också mellan skolor. På skolor där många elever har mindre gynnsamma socioekonomiska förutsättningar finns ofta färre behöriga och erfarna lärare.

Det är nästan den exakta motsatsen till hur en kompensatorisk skola borde fungera.

Om barn har olika förutsättningar från början måste skolan kunna vara starkare där behoven är större. Det kan handla om lärartäthet, speciallärare, elevhälsa, socialpedagogisk kompetens, mindre undervisningsgrupper i vissa situationer eller andra insatser utifrån den enskilda skolans elever. Jag tror mycket mer på det än på föreställningen att en enda nationell standardlösning kommer att fungera lika bra överallt.

Och här tycker jag att vi ska vara hederliga med forskningen. Mindre klasser är inte någon mirakelmedicin som automatiskt höjer alla skolresultat. En stor systematisk Campbellöversikt av forskning från 41 länder fann i genomsnitt små effekter av generellt minskad klasstorlek: en mycket liten positiv effekt för läsning och ingen statistiskt säkerställd positiv effekt i matematik. Det är viktig kunskap. Skolpolitik ska bygga på vad som faktiskt fungerar, inte bara på sådant som intuitivt låter bra.

Men det betyder inte att gruppstorlek saknar betydelse. Forskningen om riktad undervisning i mycket små grupper är betydligt mer positiv. Education Endowment Foundations sammanställningar pekar exempelvis på goda effekter när undervisning i små grupper används med ett tydligt syfte och riktas mot elevernas specifika behov. Det är den skillnaden jag tycker är viktig. Vi behöver inte lova att varje klass alltid ska innehålla exakt ett visst antal elever. Vi behöver se till att skolorna har resurser och flexibilitet att organisera undervisningen efter barnen. Ibland är helklass bäst. Ibland behövs två lärare. Ibland behöver fem elever sitta tillsammans med en speciallärare och få arbeta i lugn och ro. Bra skolpolitik måste ge professionen möjlighet att avgöra det.

Det är särskilt viktigt för barn med NPF och andra behov av anpassningar. Men också här måste vi akta oss för enkla lösningar. Barn med autism eller ADHD är inte en homogen grupp. Två barn med samma diagnos kan behöva helt olika saker för att fungera och lära. Det ena barnet kanske behöver en mindre och mycket förutsägbar miljö. Det andra fungerar utmärkt i den vanliga klassen med rätt struktur och stöd. Det avgörande är kompetens, flexibilitet och att vi faktiskt lyssnar på barnet.

NÄR ETT BARN INTE KOMMER TILL SKOLAN MÅSTE VI FRÅGA VARFÖR

En fråga jag tycker att vi behöver bli mycket bättre på är långvarig skolfrånvaro. Miljöpartiet i Växjö vill utveckla Återvändarskolan, där elever som varit borta från skolan länge kan få stöd tillbaka på sina villkor. Det tycker jag är viktigt, för bakom hög skolfrånvaro finns ett barn och nästan alltid en berättelse som vi behöver förstå.

När ett barn under lång tid inte klarar av att gå till skolan räcker det inte att vuxenvärlden konstaterar att barnet har skolplikt. Vi måste fråga: Varför kommer barnet inte? Handlar det om mobbning? Psykisk ohälsa? NPF? En undervisningsmiljö som barnet inte klarar? Upprepade skolmisslyckanden? Problem hemma? Eller flera saker samtidigt?

Först när vi förstår orsakerna kan vi bygga en väg tillbaka. Och den vägen kan behöva se olika ut för olika barn. För ett barn kan den börja med några lektioner i veckan. För ett annat behövs en annan undervisningsmiljö. För ett tredje behöver skolan, socialtjänsten och vården arbeta tillsammans. Målet måste vara detsamma: Barnet ska tillbaka till lärande, gemenskap och framtidstro. Och att vuxenvärlden inte släppa taget på vägen.

Det är också därför jag vill ha en stark elevhälsa. Skolsköterskor, kuratorer, psykologer, specialpedagoger, speciallärare och andra professioner runt barnet ska inte vara en räddningsstyrka som dyker upp först när allting redan har gått sönder. Elevhälsan måste ha möjlighet att arbeta förebyggande, vara nära elever och lärare och reagera tidigt när något börjar förändras.

Här behöver också kommunen och Region Kronoberg bli bättre på att hålla ihop. Miljöpartiet i Region Kronoberg vill stärka samverkan mellan regionen, elevhälsan, skolhälsovården, kommunerna, förskolan, skolan, BVC, familjecentralerna och hälsocentralerna. Kronobarnsmodellen bygger på samma grundidé: förebygga först, upptäcka oro tidigt och samordna samhällets insatser när ett barn behöver hjälp från flera håll.

Det tycker jag är en väldigt klok princip.

Barn är inte organiserade i stuprör. Då kan inte stödet till barn vara det heller.

IBLAND ÄR BRA SKOLPOLITIK VÄLDIGT KONKRET

Miljöpartiet i Växjö vill också införa skolfrukost i grundskolan. Jag gillar det för att skolpolitik ibland behöver vara mindre komplicerad än vi gör den. Ett barn som kommer hungrigt till skolan behöver inte ännu ett dokument om förbättrade kunskapsresultat. Barnet behöver frukost. Först mat i magen. Sedan matematik. Ibland går socialpolitik och skolpolitik helt enkelt inte att skilja åt.

På samma sätt vill vi utveckla fler gröna skolgårdar med plats för lek, rörelse och återhämtning och öka möjligheterna till undervisning utomhus. Skolgården ska inte bara vara några asfaltsytor mellan lektionerna. Den är en del av barnens hela skoldag och kan ge utrymme för rörelse, lek, naturupplevelser, vila och undervisning. Det är dessutom särskilt viktigt för barn som annars inte har samma möjlighet att komma ut i naturen.

Och nationellt behöver staten ta ett större ansvar för skolans finansiering och likvärdighet. Miljöpartiets politik inför valet 2026 är att resurser i större utsträckning ska fördelas efter elevernas behov, att det särskilda stödet ska stärkas och att skattepengar som är avsedda för skolan ska stanna i skolan.

Det är en princip jag står helt bakom.

Skolan är nämligen ingen vanlig marknad. Ett barn som fått en dålig skolgång kan inte gå tillbaka några år senare, reklamera årskurs fem och få ett nytt år. Barndomen går bara en gång. Det gör vårt ansvar större. När samhället misslyckas med en elev kan konsekvenserna följa med långt efter att sista skolklockan har ringt.

VARJE BARN SKA GES FÖRUTSÄTTNINGAR ATT LYCKAS

Det betyder naturligtvis inte att alla barn kommer att få samma betyg. Det betyder inte att alla kommer att bli bra på samma saker eller drömma om samma framtid. Så ska det heller inte vara. Barn är olika människor med olika intressen, förmågor, personligheter och drömmar.

Men inget barn ska behöva misslyckas därför att läraren aldrig hann fram. Inget barn ska behöva vänta så länge på stöd att svårigheterna växte sig större. Inget barn ska försvinna i långvarig frånvaro utan att vuxenvärlden reagerar. Inget barn ska behöva sitta lektion efter lektion i en miljö där det inte kan koncentrera sig. Och inget barn ska känna att skolan redan har bestämt att det inte kommer att lyckas.

Det är den skola jag vill vara med och bygga i Växjö. En skola där höga förväntningar går hand i hand med varmt stöd. Där lärarna får vara lärare. Där elever som behöver mer hjälp får mer hjälp och elever som behöver större utmaningar får större utmaningar. Där vi reagerar när ett barn börjar må dåligt eller försvinna från undervisningen. Där elevhälsan finns nära. Där professionens kunskap respekteras. Och där resurserna används där de gör störst skillnad.

Jag vill att ett barn som går genom våra skolor ska kunna känna:

Jag blir sedd.

Jag får lära mig.

Jag blir utmanad.

Jag får hjälp när jag behöver den.

Jag är trygg här.

Och de vuxna omkring mig tror på att jag kan lyckas.

Det är för mig kärnan i en likvärdig skola. Inte att alla får samma. Utan att varje barn får en verklig chans. Varje unge ska ges förutsättningar att lyckas i skolan.

Sverige vinner på grön politik.

💚🌏💚

Jag heter Christine Tidåsen och jag kandiderar till Växjö kommun, Region Kronoberg och Sveriges riksdag därför att jag vill att vi tar den gröna vägen till den hållbara och cirkulära framtiden.

Jag finns också med på Miljöpartiets rikslista som nr 47. För kandidater som står på en rikslista gäller kandidaturen i samtliga riksdagsvalkretsar, vilket innebär att väljare i hela Sverige kan personrösta på mig.

Om du har Miljöpartiets gula namnvalsedel där mitt namn finns med sätter du helt enkelt ett kryss vid Christine Tidåsen om du vill se mig i Riksdagen. Valmyndigheten upplyser också om att det går att personrösta med en gul partivalsedel genom att skriva kandidatens namn på den. Om du använder en blank gul valsedel skriver du både Miljöpartiet de gröna och Christine Tidåsen. Du kan INTE skriva till mig på en lista som redan har kandidater. Den personrösten räknas ej.

#Miljöpartiet #Växjö #Skola #LikvärdigSkola #Elevhälsa #Studiero #Lärare #NPF #Skolfrånvaro #BarnensFramtid #GrönPolitik

Vad MP står för och vill

Miljöpartiet de gröna. (2026). Politiskt handlingsprogram 2026–2030.

https://www.mp.se/wp-content/uploads/2026/04/politiskt-handlingsprogram-2026-2030.pdf

Miljöpartiet de gröna. (2025). Miljöpartiets partiprogram 2025.

https://www.mp.se/wp-content/uploads/2025/12/miljopartiets-partiprogram-2025.pdf

Miljöpartiet de gröna i Kronoberg. (u.å.). Kronobergs län.

https://www.mp.se/kronoberg/

Miljöpartiet de gröna i Växjö. (u.å.). Växjö vinner på grön politik.

https://www.mp.se/vaxjo/

Campbell Collaboration. (2018, 11 oktober). Small class sizes for improving student achievement in primary and secondary schools.

https://www.campbellcollaboration.org/review/small-class-sizes-student-achievement-primary-and-secondary-schools/

Campbell Collaboration. (2021). Targeted school-based interventions for improving reading and mathematics for students with or at risk of academic difficulties in Grades K–6.

https://www.campbellcollaboration.org/review/improving-reading-mathematics-academic-difficulties-grade-k-6/

Campbell Collaboration. (2023, 14 juli). The effects of small class sizes on students’ academic achievement, socioemotional development and well-being in special education.

https://www.campbellcollaboration.org/review/effects-of-small-class-sizes-in-special-education/

Skolverket. (2025, 6 mars). Många elever upplever bristande studiero i skolan.

https://www.skolverket.se/om-skolverket/nyheter-och-pressmeddelanden/pressmeddelanden/pressmeddelanden/2025-03-06-manga-elever-upplever-bristande-studiero-i-skolan

Skolverket. (2026, 24 mars). Skolverkets lägesbedömning: Svensk skola är splittrad.

https://www.skolverket.se/om-skolverket/nyheter-och-pressmeddelanden/pressmeddelanden/pressmeddelanden/2026-03-24-skolverkets-lagesbedomning-svensk-skola-ar-splittrad