Vad har hänt med Gunnar Hökmark? Han var en av min favoritmoderater när jag var moderat.

Vad har hänt med Gunnar Hökmark? Han var en av min favoritmoderater när jag var moderat. Och nu delar han något av det mest enkelspåriga jag har läst. Det som Gunnar Hökmark delade är ett typexempel på hur en komplex, flerbottnad och långvarig konflikt reduceras till en enkel enpartsförklaring. Den typen av berättelse riskerar inte bara att vilseleda, utan även att cementera en världsbild som blockerar möjligheter till fred. För att förstå var vi står idag, måste vi gå tillbaka och se hela bilden, inte bara det som passar en förutbestämd ståndpunkt.

Iofs lär han aldrig läsa, men jag skrev ihop en text som måhända flera kan ha intresse och nytta av. För länken Hökmark delade - Herre Gud, utgår man från något så enkelspårigt skulle han aldrig haft makt över huvud taget!

https://www.facebook.com/share/p/172iiBMg8d/?mibextid=wwXIfr

Vi börjar på 1967 och går fram till 7 oktober 2023. Det även att som alla vet började konflikten på 1800-talet och eskalerade när judar fick ett eget land efter andra världskriget. Men kriget efter Israels bildande var inte mellan Israel och Palestina. Palestina fanns inte. De som anföll var andra länder, men det som skulle blivit landet Palestina förlorade land.

När Israel 1967 erövrade Västbanken (inklusive östra Jerusalem) och Gazaremsan inleddes en ny era som successivt förändrade palestiniernas vardag. Staten Israel etablerade efter hand bosättningar på ockuperat land. Först små ideologiska förband, senare stora planerade samhällen med infrastruktur, särskilda vägar och militärt skydd. Mot palestinier. Under decennierna har bosättarbefolkningen vuxit från i princip noll 1967 till flera hundratusen. Det har förändrat demografin, rätten till mark och vardagslivet för palestinier i områdena. Idag bor hundratusentals israeler i bosättningar på Västbanken och i östra Jerusalem, en demografisk förändring som internationella aktörer ser som ett stort hinder för en tvåstatslösning.

Effekter i praktiken är att stora arealer har deklarerats som statlig eller militär mark, privata palestinska ägor har konfiskerats eller blivit otillgängliga, och bosättningar skyddas genom militära zoner och särskilda vägdragningar som prioriterar bosättarnas rörelse framför palestiniers. Det finns områden i Gaza som bara får användas av israeler. Detta skapar fragmentering av det palestinska territoriet och svårigheter för sammanhängande samhälls- och ekonomisk utveckling.

Efter vågen av terror mot Israel i början av 2000-talet (förfärligt att ha en vardag tyngd av terrorhot) började Israel bygga en separationsbarriär. Den är delvis inne i Västbanken. Det skapade stora “seam zones” mellan barriären och den gröna linjen. Dessa områden krävde tillstånd för palestinier att vistas i och gjorde jordbruk, tillgång till vattenkällor och familjeanknytningar svårare för många. Internationella organ (inklusive FN och ICJ-rapporter) har visat att barriären i praktiken ytterligare begränsat palestinsk rörelsefrihet och ekonomiskt liv. I mitt huvud skapar Israels säkerhetspolitik fler terrorister. De möter Israel med än striktare säkerhetspolitik. Och vi har en spiral på väg åt helt fel håll.

År 2005 drogs de israeliska civila bosättarna formellt ut ur Gaza. Men Israel behöll kontroll över luftutrymmet, vattenområden och större delen av gränsövergångarna. Det är alltså ett väldigt stort MEN. Efter 2007 infördes en strikt blockad över Gaza som begränsat person- och varuflöden och kraftigt påverkat tillgången till bränsle, byggmaterial, mediciner, el och rent vatten. Även journalister vägrar Israel att komma in. Parallellt upprättades en militärt kontrollerad buffertzon nära gränsen, vilket i praktiken gjorde betydande delar av odlingsbar mark otillgänglig för civila. Humanitära organ har länge varnat för de katastrofala socio-ekonomiska konsekvenserna av den Israeliska blockaden mot Gaza.

Ett av de juridiska verktygen som använts av Israel är så kallad administrativ förvaring. Det innebär frihetsberövande utan åtal eller normal rättegång, som förnyas med förordnanden. År ut och år in. Användningen av detta verktyg har varit omfattande och periodvis mycket stor: NGO-statistik visar exempelvis att Israel i mars 2023 höll över 1.000 personer i administrativ förvaring. Sen kom 7 oktober - tror ni de blivit fler eller färre? Kritiker, inklusive Tidåsen, menar att Israels metod brister i rättssäkerhet och används godtyckligt.

Sammanlagt har bosättningsutbreddningen, vägspärrar, kontrollzoner, rivningar av palestinska byggnader, regelverk som begränsar tillgång till vatten och mark, samt administrativa restriktioner skapat dagliga hinder för att gå till arbete, skicka barn till skola, få vård eller bruka jorden. En väldigt begränsad och krånglig vardag. Ofta innebär dessa åtgärder långvarig ekonomisk utarmning, social fragmentering och ett känslomässigt slitage som formar generationer. OCHA, UNRWA och andra humanitära aktörer har i decennier dokumenterat utbredda humanitära behov i den palestinska civilbefolkningen. Att säga något annat är att överlämna sej till en alternativ beskrivning av verkligheten.

Självklart är terrorn som drabbar Israel horribel. Men det kan inte vara en ursäkt för folkmord. Under slutet av 1900-talet och början av 2000-talet drabbades israeliska civila av en rad våldsamma attacker. Det var självmordsbombningar och andra attacker under den andra intifadan (tidigt 2000-tal) som dödade hundratals civila och skadade tusentals. Terroristangrepp, utförda av OLIKA palestinska grupper, ibland med politisk eller religiös motivering, orsakade stort mänskligt lidande och skapade djup rädsla i Israel. Det är viktigt att tydligt säga att sådan terror mot civila inte kan rättfärdigas och har orsakat hemsk smärta och stora förluster.

Så varför dras människor in i terrorism? Forskning om radikalisering visar att processerna är komplexa. Det finns individer som rekryteras av ideologiska skäl, men också de som fångas av sociala, ekonomiska och politiska omständigheter. Det är en häxbrygd av marginalisering, trauman, arbetslöshet, känslan av orättvisa och repression som skapar grogrund för våldsradikalisering. Internationalt utvecklings- och säkerhetsfält pekar ofta på att bristande framtidshopp och känslan av kollektiv förtryck ökar risken för rekrytering till militant verksamhet. Det förklarar inte eller ursäktar våldet, men det ger en kontext för varför vissa individer tar till förfärliga handlingar. Vad är det Israels säkerhetsarbete har gjort? Är som om Israel pressat fram terrorism så att Israel till slut ska kunna attackera Gaza fruktansvärt och fördriva palestinierna från Gaza. För det fanns andra vägar möjliga efter den 7 oktober. Israel valde att genomförs ett folkmord och använda svält som vapen.

Studier av konfliktens dynamik visar dessutom att hårda militäraktioner och kollektivt straff mot civila ofta förvärrar situationen. Det förstärker vrede, föder vedergällningslogik och resulterar i rekryteringsmöjligheter för extremistgrupper. Erfarenheter från operationer under andra intifadan och andra militära kampanjer har visat att en ensidigt militär strategi för att ”elimera terrorister” inte i sej stoppar motståndet, utan ibland stärker stöd för våldsgrupper och underblåser fortsatt cykel av våld. Tyvärr.

Detta är inte en moralfråga om vem som har rätt, det är fakta om hur konflikter kan reproducera sej själv när politiska och strukturella orsaker inte adresseras.

SåTerror mot civila i Israel är fruktansvärt och oförsvarligt; offren är verkliga och lidandet måste erkännas. Samtidigt har decennier av ockupation, landförluster, rörelsebegränsningar, ekonomisk marginalisering och rättsliga verktyg (som administrativ förvaring) skapat förutsättningar där radikalisering lättare får fäste för vissa grupper och individer. Detta ursäktar inte terrorn, men hjälper oss att förstå dynamiken och vad som inte och vad som leder till fred.

För forskningen visar att militär repression UTAN politisk lösning ofta underblåser mer våld. Det talar tydligt till israel vad som är hållbara säkerhetslösningar. De måste innehålla politiska, ekonomiska och sociala komponenter som minskar motiv och möjlighet till rekrytering.

Självklart ska Hamas fruktansvärda attack den 7 oktober fördömas och gisslan släppas. Men det betyder inte att den andra parten står utan ansvar. Särskilt inte när det handlar om en statsmakt med enorm militär överlägsenhet, kontroll över territoriet, och långtgående ansvar enligt internationell rätt.

Ja, Hamas bär ansvaret för de fruktansvärda attackerna den 7 oktober. De dödade över 1.200 civila och tog över 240 personer som gisslan. Det var en grotesk massaker. Ingeb seriös röst ursäktar eller förnekar det. Men att använda detta som frisedel för kollektiv bestraffning, massförstörelse och dödlig blockad mot över två miljoner människor (varav hälften är barn) är både juridiskt oförsvarligt och moraliskt bankrutt. Det är ett folkmord som pågår. Israel använder svält som vapen. Israel ämnar ta över Gaza. Israel fördrivet ett folk. Men vart ska palestinierna ta vägen? Alla gränser är stängda.

Men tänk vad rika Israel kunde ha gjort, men valde bort: Israel kunde ha öppnat gränsövergångarna för mat, vatten, bränsle och mediciner. Sett till att hjälpen nått civila. Men Israel valde att blockera humanitär hjälp i månader. Israel kunde ha undvikit systematisk förstörelse av sjukhus, skolor och hela stadsdelar – men bombade ändå. Tänk dej förlossningsvården. Operationer. Israel kunde dragit en tydlig gräns mellan Hamas och civilbefolkningen, men valde att medvetet jämställa hela Gaza med Hamas. Israel kunde ha arbetat med FN, EU, Egypten och Qatar för att skapa en humanitär korridor – men hotade istället FN:s hjälpkonvojer och fördömde UNRWA. Israels militär har dödat hjälparbetare.

Israel kunde öppnat sin egen gräns för flyktingar från Gaza. Sett till att de fördrivna fått tak över huvudet, mat, mediciner, vård och att barnen fått gå i skola. För Israel har förvägrat en generation barn skola i snart två år. Israel söker utplåna kunskap på Gaza som det nu är.

Över 37.000 döda palestinier. Det är en siffra som till stor del består av civila, varav tusentals barn. Humanitär kollaps, där majoriteten av befolkningen lever utan tillgång till rent vatten, sanitet eller sjukvård. En hel generation barn utan skola, trygghet eller framtidstro. Vad gör det med ett lands framtid?

Israel, som ockupationsmakt och regional stormakt, har inte bara rättigheter utan skyldigheter. Och när dessa åsidosätts, och när den överväldigande militära makten används för att krossa ett helt samhälle snarare än att skydda sin egen befolkning, så föder det hat, förtvivlan och radikalisering. Det är inte en väg till fred, det är en upptrappning till ett evigt krig.

Att fördöma Hamas och samtidigt kräva ansvar av Israel är inte motsägelsefullt, det är det enda rationella och humana. Det ena utesluter inte det andra. Tvärtom: om man verkligen vill ha fred, måste man kräva anständighet och återhållsamhet även från den starkare parten. Jag förstår inte vad som har hänt med både min uppväxts parti KDS och min ungdoms M. Tur att mina äldre familjemedlemmar är döda. Hade de fått höra hur deras parti behandlar en svag part hade de snurrat i sina gravar. Ebba uttalande att Israel gör världen en tjänst i Gaza. Är folkmord med svält som vapen en tjänst?!

Att fortsätta blunda för Israels agerande är inte att stå upp mot terror, det är att acceptera en spiral av våld som slutar i ruin, för båda folken.

Vill du läsa mer? Här kan du börja.

Amnesty International. (2023). Israel/OPT: Horrifying cases of torture and degrading treatment of Palestinian detainees amid spike in arbitrary arrests. Amnesty International. https://www.amnesty.org/en/latest/news/2023/11/israel-opt-horrifying-cases-of-torture-and-degrading-treatment-of-palestinian-detainees-amid-spike-in-arbitrary-arrests/

B’Tselem. (2024). Statistics on administrative detention in the Occupied Territories. B’Tselem — The Israeli Information Center for Human Rights in the Occupied Territories. https://www.btselem.org/administrative_detention.

B’Tselem. (2024). Statistics on Palestinians in Israeli custody. B’Tselem. https://www.btselem.org/statistics/detainees_and_prisoners.

Human Rights Watch. (2002). Erased in a Moment: Suicide Bombing Attacks Against Israeli Civilians. Human Rights Watch. https://www.hrw.org/report/2002/10/15/erased-moment/suicide-bombing-attacks-against-israeli-civilians.

ICJ / International Commission of Jurists. (2004). Israel’s Separation Barrier: The legal implications. ICJ thematic report. https://www.icj.org/wp-content/uploads/2012/07/Israel-separation-barrier-thematic-report-2004.pdf.

OCHA oPt. (2012). Movement and Access. United Nations Office for the Coordination of Humanitarian Affairs — Occupied Palestinian Territory. https://www.ochaopt.org/sites/default/files/ocha_opt_movement_and_access_report_september_2012_english.pdf.

Peace Now. (2023). Settlement activity: maps and data. Peace Now — Settlement Watch. https://peacenow.org.il/en/settlements-watch.

UNRWA. (2015). The Gaza Strip: Humanitarian impact of the blockade. United Nations Relief and Works Agency for Palestine Refugees (UNRWA). https://www.unrwa.org.

United Nations (UN). (2017). Gaza ten years later (UNSCO). https://unsco.unmissions.org/sites/default/files/gaza_10_years_later_-_11_july_2017.pdf.

U.S. National Institute of Justice / Office of Justice Programs. (2008). Psychology of Terrorism: A Review of the Research. https://www.ojp.gov/pdffiles1/nij/grants/208552.pdf.

UK / U.S. / defense studies (Shifting Fire et al.). (2023). Information effects in counterinsurgency: lessons from Israeli operations — rapport/översikt som visar hur tungt militära repressiva operationer ibland förstärker motstånd. (Se bland annat: Shifting Fire: Information Effects in Counterinsurgency and Stability Operations.)