Tidåsen provtänker i arla morgonstund. Tänker jag snett?

Tidåsen provtänker i arla morgonstund. Tänker jag snett? Om provsvaren hade varit friande borde åklagaren ha gått ut med det bums anser jag. Omedelbart. Utan omsvep. När misstankar om narkotikabrott kommuniceras offentligt och får stor medial spridning, samtidigt som åklagaren väljer att tiga om analysresultat, skapas ett farligt tolkningsutrymme. För mig signalerar tystnaden att misstankarna kvarstår. För en riksdagsledamot är detta särskilt allvarligt. Att under pågående debatt om gängkriminalitet och narkotikahandel få hänga kvar i ett läge där allmänheten rimligen antar att proverna inte varit rena är att tillåta att en folkvald SD-politiker framställs som någon som kan kopplas till och gynna den organiserade brottsligheten.

Den skadan uppstår snabbt och går inte att reparera i efterhand. Hade provsvaren varit negativa borde det inte funnits något sakligt skäl att hålla inne den informationen. Tvärtom. Då hade åklagaren haft ett ansvar att tydligt och omedelbart klargöra detta, just för att inte låta misstankar leva vidare utan grund tänker jag. Att i stället hänvisa till sekretess och ”kommande ställningstaganden” när den centrala bevisningen redan är klar är att låta spekulationer ersätta fakta.

Rättssäkerhet handlar inte bara om domstolar och slutliga avgöranden. Den handlar också om hur staten kommunicerar i realtid. Om proverna hade varit rena borde beskedet ha kommit direkt. Allt annat innebär att staten accepterar att en riksdagsledamot får bära en misstanke som i praktiken antyder koppling till narkotika och gängkriminalitet utan att det finns fog för det. Det är inte förenligt med vare sig rättsstatliga principer eller respekt för det demokratiska uppdraget.

Eller för toppolitikern i SD. När misstankar offentliggörs, men friande besked inte gör det, rubbas balansen. I ett sådant läge blir tystnaden ett sätt att bekräfta positiva provsvar provtänker jag.