Snubblade över en text. Den gjorde mig upprörd milt sagt. Och då skriver jag.

Snubblade över en text. Den gjorde mig upprörd milt sagt. Och då skriver jag. För bättre exempel på att i de blindas rike är den enögda kung får man leta efter. Denne äldre man borde öppna båda ögonen. Och samtidigt lyssna.

För vad han åstadkommer är inte en seriös analys av Socialdemokraternas integrationspolitik. Det är ett hopkok av historieförfalskning, kollektiv skuldbeläggning, konspirationstänkande och antidemokratisk retorik.

Vidkun Quisling ledde en nazistisk marionettregim i ett Norge som hade invaderats och ockuperats militärt av Hitlertyskland. SD grundades av människor som jublade när Norge invaderades av Nazityskland. Inte när Norge befriades. Den värdegrunden lever kvar. Men judar har bytt ut mot muslimer.

Magdalena Andersson är partiledare i en svensk parlamentarisk demokrati. Anders Lindberg leder en öppet socialdemokratisk ledarsida. Att jämföra dem med Quisling är inte skarpsinnig samhällskritik. Det är ett intellektuellt haveri.

Ja, rapport 4/99 ska granskas kritiskt. Den beskriver ett samarbete mellan Sveriges Muslimska Råd och Broderskapsrörelsen

Det är en sidoorganisation inom Socialdemokraterna med syfte för att öka muslimers politiska delaktighet, värva medlemmar, utbilda politiskt aktiva och få fram kandidater. Där finns formuleringar och ambitioner som det är fullt rimligt att diskutera och kritisera.

Men rapporten innehåller inget beslut om att ”importera muslimer”. Inget avtal om att byta bidrag mot röster. Ingen plan att ge bort Sverige. Ingen beställning av framtida invandring. Och definitivt inget stöd för påståendet att en demokratisk partiorganisation skulle motsvara en nazistisk ockupationsmakt.

Torssell tar alltså ett verkligt dokument, lägger till en helt egen berättelse och presenterar sedan sin fantasi som bevis. Det är konspirationsteorins vanligaste arbetsmetod: en bit verklighet, nio delar insinuationer.

Påståendet att ”en miljon människor med islamsk trosuppfattning har kommit till Sverige” är dessutom taget ur luften. Sverige för inget befolkningsregister över människors religion. Man kan därför inte ta invandringsstatistik, gissa människors tro utifrån deras födelseland och sedan låtsas att gissningen är ett konstaterat faktum. Människor från samma land kan vara muslimer, kristna, ateister, judar, yazidier eller något helt annat. Svenska muslimer kan också vara födda i Sverige. Det är människor.

Inte ett importerparti med en gemensam kommandocentral. Dessutom jag arbetar med några av dem på mitt arbete inom akademin. Under pandemin hjälpte jag till på ett säbo en bit bort. Vi hade inte klarat ett pass utan dem.

Sedan kommer brottslistan. Som om det räcker att rada upp ”våldtäkter, personrån, bedrägerier och sprängningar” för att ha bevisat vem som har begått brotten, varför utvecklingen ser ut som den gör och vilket regeringsbeslut som har orsakat vad.

Sverige har mycket allvarliga problem med kriminella nätverk, skjutningar, sprängningar och bedrägerier. Det ska beskrivas utan försköning och bekämpas stenhårt. Jag anser att alla partier borde bekämpa gängkriminaliteten tillsammans och inte göra partipolitik av det. Exempelvis var många av de förändringarna som nu är genomförda på g redan under sossarns. Och det som ligger i pipeline nu kommer genomföras av nästa. Undantag 13-åringar i fängelse. De rödgröna vill ha dem på SIS.

Det finns överrepresentation bland vissa grupper som måste kunna diskuteras sakligt. Men Brås statistik visar inte att alla typer av våld och brott har exploderat i en enda obruten rörelse. Vissa brott har ökat kraftigt, andra har minskat och utvecklingen skiljer sig markant mellan brottstyper. Att klumpa ihop allt och lägga kollektiv skuld på människor med en viss antagen religion är inte brottsanalys. Det är agitation. Socioekonomi måste tas hänsyn till. Dessutom har inte kriminaliteten ökat lika mycket som andelen invandrare gjort.

Och så Anders Lindberg.

Han är politisk chefredaktör för Aftonbladets ledarsida. Ledarsidan är öppet deklarerad som oberoende socialdemokratisk och är en del av tidningens opinionsjournalistik. Hans uppgift är alltså uttryckligen att analysera, argumentera och ta politisk ställning inte att låtsas vara neutral nyhetsreporter.

På ledarsidor ska den politiska färgen synas. På nyhetsplats ska rapporteringen vara saklig och oberoende. Aftonbladet redovisar denna uppdelning öppet. Problemet med Riks och alltför ofta Bulletin är det motsatta: de vill uppfattas som nyhetsförmedlare samtidigt som hela produkten fungerar som en enda lång, illa märkt ledarsida.

Att angripa Lindberg för att han framför åsikter på en opinionssida är ungefär lika begåvat som att anklaga en debattör för att debattera.

Påståendet att Magdalena Andersson bärs fram av ”den muslimska väljarkåren” är lika ihåligt. Svenska val är hemliga. Det finns ingen officiell registrering som visar hur ”muslimer” röstar, och muslimer är lika lite en enhetlig väljarkår som kristna, pensionärer, smålänningar eller människor med glasögon.

Men även om varenda muslimsk svensk medborgare hade röstat på Socialdemokraterna hade det varit demokrati, inte landsförräderi.

Svenska medborgare har samma rösträtt oavsett om de är kristna, muslimer, judar, hinduer eller ateister. Att likna deras röster vid Hitlers stöd till en nazistisk kollaboratör avslöjar den verkliga innebörden i texten: vissa svenskars röster betraktas tydligen som mindre legitima än andras.

Det är där texten blir riktigt obehaglig.

Torssell kritiserar inte bara ett parti. Han målar ut en hel religiös minoritet som en främmande ockupationsmakt och politiska motståndare som dess landsförrädiska hantlangare. Därefter gömmer han sig bakom den löjeväckande formuleringen: ”Jag vill egentligen inte skriva så här hårt.”

Jo, det ville han. Han valde varje ord.

Han valde Hitler.

Han valde Quisling.

Han valde landsförräderi.

Han valde att kollektivt misstänkliggöra svenska muslimer.

Och han valde att kalla demokratiskt avgivna röster för ett hot mot Sverige.

Det här är inte modig klarspråkspolitik. Det är en konspirationsteori utklädd till historielektion. Det försvarar inte demokratin, det angriper demokratins mest grundläggande princip: att medborgarskap, rösträtt och politisk delaktighet gäller lika för alla.

Och nej, Jomshofs Quislingjämförelse är inte ”riktigt, riktigt bra”.

Den är historielös, ansvarslös och grotesk.

Quisling sände tusentals människor till döden i Norge. Det var judar, romer, homosexuella, funktionsnedsatta, fackföreningsmän och socialdemokrater. Folk flydde till Sverige. Gissa vilket parti som tog emot dem. Inte var det SDs grundare i alla fall.