Så var då SD igång igen om tjänstemannaansvar igen. Svarade så här denna gång.

Så var då SD igång igen om tjänstemannaansvar igen. Svarade så här denna gång.

Detta tjat om tjänstemannaansvar. Jag förstår det faktiskt inte. Jag gillar inte när fel begås i offentlig verksamhet, men hela diskussionen bygger ofta på en felaktig utgångspunkt. Det är helt enkelt inte sant att tjänstemannaansvaret “avskaffades”. Det omformades. Exakt varför vet jag inte i detalj eftersom jag var 3-5 år gammal, men reformen gjordes framför allt genom att straffansvaret begränsades till allvarligare fall och att arbetsgivaransvar och tillsyn fick större betydelse. Vad som nu händer är att märka ord.

Ska vi ändra det? Varför? Det som nu sker är snarare att man sparkar upp en dörr som redan står vidöppen och riskerar att snubbla på vägen in. Tjänstefel finns redan som ett straffrättsligt brott i brottsbalken (20 kap. 1 §). En offentlig tjänsteperson gör sig skyldig till tjänstefel om han eller hon vid myndighetsutövning, genom handling eller underlåtenhet, uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter vad som gäller för uppgiften och felet inte är ringa. Påföljden kan vara böter eller i grova fall fängelse, och ofta tillkommer även arbetsrättsliga konsekvenser som avsked. Det är alltså ett personligt straffansvar som prövas av domstol.

Vill man ändra detta kan man diskutera om lagstiftningen om tjänstefel ska justeras, till exempel genom att sänka tröskeln för vad som räknas som ”inte ringa” eller genom att förändra straffskalorna. Men det är något annat än att införa ett diffust begrepp som ”tjänstemannaansvar”. Vi har redan ett system. Det heter tjänstefel.

Dessutom finns flera andra former av ansvar som offentligt anställda kan hållas ansvariga under. Det finns disciplinärt ansvar, till exempel varning eller löneavdrag. Det finns arbetsrättsligt ansvar som omplacering, uppsägning eller avsked. Det finns skadeståndsansvar, oftast genom staten eller kommunen gentemot tredje man men ibland även regress mot den anställde. Och det finns tillsyn från myndigheter som JO, JK, IVO och Skolinspektionen. Det finns sannolikt fler former också. Ska allt detta ändras? Varför?

Jag förstår helt enkelt inte denna vurm för ordet tjänstemannaansvar. Vad exakt är det man vill tillföra utöver det som redan finns? Den verkliga frågan är inte om ansvar ska finnas. Det gör det redan. Frågan är hur balansen ska se ut mellan personligt ansvar, organisatoriskt ansvar och politiskt ansvar.

Vill man gå tillbaka till det gamla ämbetsansvaret? Det innebar att även mindre fel och rena bedömningsfrågor kunde leda till hårda straff och ibland personliga tragedier. Tjänstemän kunde straffas för svåra bedömningsfrågor snarare än för uppenbara fel. Det borde vara svårt att förena med moderna rättsstatsprinciper. Straffrätten ska vara sista utvägen, inte ett styrmedel för normal förvaltning. Samtidigt måste tjänstemän kunna fatta självständiga beslut utan rädsla för personligt straff när politiskt eller medialt tryck uppstår.

Ett hårdare straffansvar riskerar i stället att leda till överdriven försiktighet, beslutsrädsla och administrativ passivitet. Vill vi verkligen ha det? I dag är dessutom myndighetsutövning ofta mer komplex och involverar flera tjänstepersoner i samma ärende. Besluten är ofta kollektiva. Ska man då döma hela arbetsgrupper i klump när systemfel uppstår? Det blir snabbt absurt att försöka peka ut en enskild individ i sådana situationer.

Rent spontant framstår nuvarande ordning som ganska logisk. Brister i offentlig verksamhet hanteras oftast smartare och mer effektivt genom disciplinära åtgärder, arbetsrätt, tillsyn och organisatoriska förbättringar än genom utvidgat straffansvar. Straffansvaret bör reserveras för allvarliga överträdelser, alltså tjänstefel.

PS: Reformen genomfördes 1976 vad jag förstår, inte 1975 som ofta påstås. Den gjordes i spåren av 1974 års regeringsform som betonade rättssäkerhet, objektivitet och professionellt oberoende i förvaltningen. Därför förändrades systemet. Och vad jag förstår var alla partier överens. Det är alltså inte heller korrekt att påstå att detta enbart var ett socialdemokratiskt beslut.