Så sorgligt att Liberalerna inte bryr sig om pedagogisk forskning.

Så sorgligt att Liberalerna inte bryr sig om pedagogisk forskning. Nu vill de återföra de gamla OBS-klasserna under namnet HJÄLP-klasser. Mot den pedagogiska forskningens rön. Så här skrev jag på deras FB-sida.

Nej och åter nej Liberalerna. Det här är ingen en bra idé alls. I klass med att vackrare skolor skulle lösa skolproblemen.

Inte för att problem i skolan saknas. Inte för att lärare inte behöver arbetsro. Inte för att andra elever ska behöva få sin undervisning sönderhackad av kaos, konflikter eller återkommande avbrott. Det ska de inte. Studiero är på riktigt. Lärares arbetsmiljö är på riktigt. Elevers rätt att lära är på riktigt. Och just därför ägnar sig Liberalerna sig åt en farlig förenkling.

Låt skolpartiet de gröna förklara. Med bas i forskning naturligtvis. Vi är ju vetenskapspartiet de gröna.

Liberalernas förslag låter handlingskraftigt. Men det försöker angripa symtom i stället för orsaken. Liberalerna gör barn till problem, när problemet är att skolan inte har byggts, bemannats och organiserats för de barn som faktiskt sitter där.

Att tala om ”störiga elever” är i sig ett problem. Det är ett vuxenperspektiv som börjar i irritationen, inte i analysen. Barn stör inte i ett vakuum. Barn reagerar exempelvis på miljöer, krav, ljudnivåer, social stress, otydliga instruktioner, misslyckanden, trauma, NPF, språkproblem, bristande relationer, för stora grupper, för få vuxna och undervisning som inte är tillräckligt tillgänglig. Det betyder inte att allt beteende ska accepteras. Det betyder att beteende måste förstås innan det kan förändras. En skola som bara flyttar bort barnet har inte löst problemet. Den har flyttat det. Antagligen gjort det värre.

Barn ska självklart kunna få undervisning i mindre grupp ibland. Det kan vara nödvändigt, klokt och helt rätt för vissa elever under vissa perioder. Men det är något helt annat än att politiskt bygga ett system där varje skola ska ha en särskild plats dit ”de som stör” kan sorteras till. Min familjehemsplacerade gosse skulle inte haft en chans. Nu är han i klassrummet, är grön i alla ämnen och var bäst i klassen på ett matteprov. Ungen växte en decimeter! På tidigare skolan var han i en särskild byggnad med sin assistent. Inte ett godkänt omdöme. Det vände Östra Lugnets skola i Växjö på. Inte genom att exkludera. Utan genom att skapa förutsättningar för inkludering. Se upp Liberaler nästa gång jag träffar någon av er. Sällan jag blir arg, men på detta blev jag rosenrasande! Och då blir mitt vokabulär sylvasst. Den debatten önskar ni aldrig någon skulle behövt ta! Men den kommer jag ta med varenda Liberal jag känner!

Särskilt stöd ska utgå från elevens behov, inte från vuxenvärldens behov av att snabbt få bort det som skaver. Den avgörande frågan måste vara: vad behöver detta barn för att lyckas, lära, reglera sig, känna tillhörighet och komma tillbaka in i sammanhanget? Inte: hur får vi bort barnet ur klassrummet?

Det mest allvarliga är att förslaget riskerar att göra exkludering till normalmetod. Då får vi en skola där vissa barn tidigt lär sig att de är de besvärliga, de avvikande, de som inte hör hemma. Det är inte stöd. Det är en identitet som pressas på ett barn. Fy fan, Liberalerna!

Och barn som gång på gång placeras utanför gemenskapen får inte bara mindre undervisning tillsammans med andra. De får också mindre träning i socialt samspel, mindre tillgång till förebilder, lägre förväntningar, svagare tillhörighet och ofta en starkare känsla av misslyckande. Det är en dyr väg till sämre livschanser. Perfekt för kriminella gäng. Fy f-n Liberalerna!

Det finns också en brutal klassdimension här. Vilka barn kommer oftast att hamna i ”hjälpklasserna”? Inte de barn vars föräldrar kan formulera välskrivna mejl, kräva utredningar, hänvisa till lagstiftning och köpa privat stöd. Risken är uppenbar att det blir barn från hem med mindre makt, barn med språkliga svårigheter, barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, barn som lever med stress, barn som redan halkat efter, barn som vuxenvärlden redan har misslyckats med. Ett sådant system kommer inte att bli neutralt. Det kommer att sortera. Fy f-n Liberalerna! Låt alla barn få det vår lilleman fick! Barn vill lära. Barn vill få beröm. Barn vill göra rätt.

Och nej, det är inte rättvist mot de andra eleverna heller. Det är en falsk motsättning att ställa ”de lugna eleverna” mot ”de störiga eleverna”, som om den ena gruppens rättigheter bara kan skyddas genom att den andra gruppen försvinner. Det som barn med adhd, autism, språkstörning, ångest, trauma eller andra svårigheter ofta mår bra av är samma saker som alla barn mår bra av: tydlig struktur, lugn miljö, begripliga instruktioner, vuxna som hinner se, förutsägbarhet, pauser, rimliga krav, relationer, visuellt stöd, möjlighet att lyckas, konsekventa rutiner och undervisning som inte bygger på att alla barn fungerar likadant. Det är inte speciallösningar för några få. Det är god skola. Men skolan behöver resurser för att kunna genomföra det. Det prioriterar inte Liberalerna. De prioriterar skattesänkningar och kärnkraft. Fy f-n Liberalerna!

Den stora reformen borde därför inte vara hjälpklasser. Den borde vara tillgängliga klassrum med nog med resurser. Mindre undervisningsgrupper där det behövs. Fler speciallärare och specialpedagoger nära undervisningen. Assistenter som stannar länge. Inte byten flera gånger per termin. Assistenter som följer Barn I åratal. Stabilitet och trygghet.

Elevhälsa som arbetar förebyggande, inte bara rycker ut när allt kraschat. Skolan i samarbete med socialen. Detta är allas våra ungar! Vårt gemensamma ansvar inför framtiden. Tvålärarsystem i svåra grupper. Kompetens om NPF i varje arbetslag. Bättre övergångar mellan lektioner. Tydliga lektionsstrukturer. Lugnare fysiska miljöer. Möjlighet till korta regleringspauser utan att eleven förlorar sin plats i gruppen. Vuxna i korridorer, matsal och raster. Stöd som sätts in tidigt, inte efter år av misslyckanden.

Liberalernas förslag riskerar dessutom att skapa en organisatorisk fälla. När en skola väl har en särskild ”hjälpklass” kommer trycket att öka att använda den. Inte för att det alltid är bäst för eleven, utan för att den finns. Det blir en ventil för ett underfinansierat system. Klassläraren blir avlastad, rektorn kan visa åtgärd, politiken kan säga att den har skapat ordning. Men barnet? Barnet kan bli kvar i ett sidospår. Tillfälliga lösningar tenderar att bli permanenta när resurser saknas.

Det här är också synnerligen pedagogiskt tveksamt. Barn lär sig inte bara ämneskunskaper i skolan. De lär sig att ingå i ett samhälle. De lär sig olikhet, hänsyn, konfliktlösning, tålamod, gemenskap och ansvar. Självklart ska inget barn tvingas vara ”stötdämpare” åt ett annat barns utbrott. Men lösningen är inte att skapa en skola där barn som fungerar olika hålls isär. Lösningen är att vuxenvärlden tar ansvar för strukturen, så att inget barn behöver bära ett annat barns brist på stöd.

Det är dessutom en mycket märklig liberal idé att möta barns olikheter med institutionell sortering. En verkligt liberal skola borde försvara varje barns rätt att få tillgång till den gemensamma undervisningen, med det stöd som krävs. Den borde inte göra rätten till klassgemenskap villkorad av att barnet redan fungerar enligt normen.

Skolan är inte bara till för de barn som passar in från början. Skolan är till för att fler ska kunna växa in i kunskap, ansvar och gemenskap.

Det behövs ordning i svensk skola. Men ordning är inte detsamma som bortsortering. Ordning skapas genom ledarskap, relationer, resurser, undervisningskvalitet och tidiga insatser. Ordning skapas när lärare har mandat, stöd och rimliga förutsättningar. Ordning skapas när barn förstår vad som ska hända, vad som förväntas och vem som hjälper dem när det blir svårt. Ordning skapas inte genom att barn med störst behov får sin tillhörighet försvagad.

Så ja, använd mindre grupper när det är pedagogiskt motiverat. Ja, ge lärare verkliga verktyg. Ja, skydda studieron. Ja, agera tidigare när ett barn far illa eller far runt. Men bygg inte en nationell modell som gör ”störig” till en administrativ kategori.

Barn behöver stöd, inte stämplar.

Lärare behöver resurser, inte symbolpolitik.

Klasskamrater behöver studiero, inte ett samhälle som lär dem att människor som fungerar annorlunda ska flyttas bort.

En bättre skola börjar inte med att fråga vilka barn som ska ut ur klassrummet. Den börjar med att fråga varför klassrummet inte fungerar för de barn som redan är där.

Gjorde en litteratursökning. Har inte läst alla. Men de jag läst stöttar INTE Liberalernas idé. Fy f-n Liberalerna!

Barshay, J. (2025). Top scholar says evidence for special education inclusion is “fundamentally flawed”. The Hechinger Report.

The Hechinger Report

CAST. (2024). Universal Design for Learning Guidelines 3.0. CAST.

Center on PBIS. (2023). Is positive behavioral interventions and supports (PBIS) an evidence-based practice?

Diskrimineringsombudsmannen. (2023). Diskriminering som har samband med funktionsnedsättning i skolan.

Education Endowment Foundation. (2019). Improving behaviour in schools: Guidance report.

EEF

European Agency for Special Needs and Inclusive Education. (2026). Inclusive education data: Key findings from EASIE 2018–2023.

Haug, P. (2017). Understanding inclusive education: Ideals and reality. Scandinavian Journal of Disability Research, 19(3), 206–217.

Hehir, T., Grindal, T., Freeman, B., Lamoreau, R., Borquaye, Y., & Burke, S. (2016). A summary of the evidence on inclusive education. Abt Associates.

Myndigheten för delaktighet. (u.å.). Allmän kommentar nr 4 om rätten till inkluderande utbildning.

National Academies of Sciences, Engineering, and Medicine. (2018). Opportunities for improving programs and services for children with disabilities. The National Academies Press.

OECD. (2021). Supporting students with special needs: A policy priority for primary education. OECD Publishing.

OECD. (2023). Indicators of inclusion in education: A framework for analysis. OECD Publishing.

Skolforskningsinstitutet. (2024). En tillgänglig lärmiljö för alla i ämnet idrott och hälsa: Med fokus på socialt samspel.

Skolinspektionen. (2014). Särskilt stöd i enskild undervisning och särskild undervisningsgrupp.

Skolinspektionen. (2023). Skolors arbete för en tillgänglig lärmiljö för elever med neuropsykiatriska svårigheter.

Skolverket. (2016). Tillgängliga lärmiljöer? En nationell studie av skolhuvudmännens arbete för grundskoleelever med funktionsnedsättning.

Skolverket. (2024). Särskilt stöd i grundskolan: Läsåret 2023/24.

Skolverket. (u.å.). Extra anpassningar, särskilt stöd och åtgärdsprogram.

Specialpedagogiska skolmyndigheten. (2024). Stödmaterial för tillgänglig utbildning.

Specialpedagogiska skolmyndigheten. (u.å.). Studiepaket NPF.

Sveriges riksdag. (2010). Skollag.

UNICEF. (2017). Inclusive education: Including children with disabilities in quality learning: What needs to be done?