Så där ja! Då blev Trump trumpen på sin egen Högsta domstol som han trodde han hade i sin hand.

Så där ja! Då blev Trump trumpen på sin egen Högsta domstol som han trodde han hade i sin hand. Än håller USA:s konstitution. USA:s högsta domstol, med flera domare Trump själv handplockat, säger nu stopp till Trumps tullar. I en 6–3-dom slog domstolen fast att Trump saknade laglig grund för stora delar av sina globala tullar. Han försökte använda en nödlagsparagraf från 1977 för att införa breda importskatter utan kongressens godkännande. Domstolen är övertydlig om det självklara: tullar är skatter, och skatter beslutas av lagstiftaren. Inte av en president som vill bedriva handelspolitik via dekret.

Detta är inte en marginell juridisk detalj. Det är en konstitutionell markering: även en president vid namn Trump måste följa spelreglerna.

Och ekonomiskt är tullarna precis lika destruktiva som tidigare. Vi kan ta varför igen, särskilt eftersom många nya följare tillkommit. En seglivad myt är att tullar “straffar andra länder”. Det stämmer inte. Tullar betalas nästan alltid av importörer och konsumenter i det egna landet. Det är alltså inte Kina, EU eller Kanada som betalar. Det är amerikanska familjer via högre priser i butiken.

För företag fungerar tullar som en plötslig skattesmäll. Importberoende bolag får högre inköpspriser, pressade marginaler och sämre konkurrenskraft. I praktiken blir effekten enkel: dyrare insatsvaror ger svagare företag och i förlängningen färre jobb. Det är därför tusentals amerikanska företag gick till domstol. Och det är inte jämnt fördelat. Stora bolag kan ibland flytta produktion utomlands eller omförhandla leverantörer. Småföretag kan inte det. Tullar fungerar därför regressivt även mellan företag. Tullar gynnar jättar och knäcker entreprenörer.

När ett land inför tullar svarar andra länder. Det betyder att exportföretag i hemlandet straffas. Resultatet blir mindre export, färre investeringar och högre arbetslöshet. Det här är inget nytt fenomen utan har upprepats i varje handelskrig sedan 1930-talet. Dessutom handlar global handel inte bara om varor utan om kunskapsspridning. När värdekedjor bryts minskar tekniköverföring, samarbeten och produktivitetstillväxt. Tullar blir därmed också en skatt på innovation.

Samtidigt driver tullar upp priser utan att skapa motsvarande produktivitetsvinster. Det betyder sämre reallöner. Dyrare vardag utan att människor blir rikare. Modern handel bygger på specialisering där länder gör det de är bäst på och byter med varandra. Tullar tvingar fram ineffektiv inhemsk produktion och sänker produktiviteten, och därmed tillväxten. Det här är grundkursen i nationalekonomi.

Det kanske mest skadliga är ändå godtyckligheten. När handelspolitik drivs via hot, tweets och nödlagsretorik vågar företag inte investera. Kapital hatar osäkerhet. Därför flyttar investeringar någon annanstans. När företag väl lämnar en leverantör eller marknad kommer de dessutom sällan tillbaka. Tullar skapar därför långsiktiga strukturella skador där nya handelsmönster uppstår utan USA i centrum. Det blir i praktiken geopolitisk självskada, eftersom handel också är diplomati. Tullar mot allierade underminerar förtroende och driver länder närmare andra makter.

Den bakomliggande idén, att ett land blir rikare genom att minska importen, är klassisk merkantilism. Den motbevisades för över 200 år sedan. Modern handelsteori visar att handel skapar värde genom specialisering och produktivitetsvinster. Tullar bryter dessa mekanismer och leder till lägre tillväxt, högre inflation och fler förlorade jobb. Det är därför ekonomer från höger till vänster i grunden är överens om att breda tullar är ett ineffektivt och skadligt verktyg.

Det mest talande i allt detta är inte oppositionen. Det är att amerikanska företag stämde staten och efter högsta domstolens beslut vädrar morgonluft. När USA:s högsta domstol drar i nödbromsen öppnas dörren för enorma skadestånd. Miljarder, kanske hundratals miljarder.

När till och med domare Trump själv valt säger att hans ekonomiska politik bryter mot lagen, då handlar det inte längre om ideologi. Då handlar det om maktmissbruk och synnerligen dålig nationalekonomi på samma gång.

Och jag undrar fortsatt om Epsteinfilerna.

Amiti, M., Redding, S. J., & Weinstein, D. E. (2019). The impact of the 2018 tariffs on prices and welfare. Journal of Economic Perspectives, 33(4), 187–210. 

Cavallo, A. (2025). Tariff passthrough and consumer prices. Harvard Business School research.

Fajgelbaum, P. D., Goldberg, P. K., Kennedy, P. J., & Khandelwal, A. K. (2020). The return to protectionism. Quarterly Journal of Economics, 135(1), 1–55.

McKibbin, W. J., Hogan, M., & Noland, M. (2025). The global economic effects of Trump’s tariffs. Peterson Institute / SSRN. 

Penn Wharton Budget Model (2025). The economic effects of President Trump’s tariffs. University of Pennsylvania.