På fem dygn har Sverige återigen sett skjutningar, alltför många döda. Familjer och vänner i sorg.

På fem dygn har Sverige återigen sett skjutningar, alltför många döda. Familjer och vänner i sorg. Det sker efter en period då regeringen gärna talat om att utvecklingen vänt och att deras förda politiken gett resultat till skillnad från allt det den tidigare regeringen gjorde. Men gångkriminaliteten är för farlig för samhället för partipolitisk pajkastning.

När barn används av gäng. När människor skjuts ihjäl på öppen gata. I sina hem. T.o.m. på en buss. När familjer får sina liv sönderslagna på några sekunder. När hela bostadsområden tvingas leva med rädsla. Då duger det inte att partier står och försöker vinna debatten mot varandra som om detta vore ännu en vanlig konflikt i riksdagen. Oneliners. Propaganda. Snabba lösningar. Det hör inte hemma på detta området.

Det här är större än så.

Det här handlar om Sveriges inre säkerhet, om barns framtid, om demokratins auktoritet och om statens mest grundläggande uppgift: att skydda sina medborgare.

Därför måste alla partier arbeta tillsammans i detta. Alla. Det här är för allvarligt för blockpolitik, prestige och ideologiska ryggmärgsreflexer. Sverige behöver en gemensam nationell strategi mot gängvåldet där vi utgår från vad som faktiskt fungerar, inte från vad som råkar passa det egna narrativet för veckan.

Och ja, vi måste slå hårt mot de farligaste.

Fler fängelser? Inga problem.

Fler poliser? Absolut.

Fler kriminalvårdare? Självklart.

Hårdare straff? Om det behövs.

Visitationszoner? Yes.

Nya tvångsmedel? Om de fungerar.

Men sedan blir det plötsligt märkligt tyst från Tidöligan.

Fler lärare?

Fler fritidsledare?

Fler fältare?

Fler kuratorer?

Fler skolsköterskor?

Större kapacitet på BUP?

Mer föräldrastöd?

Starkare socialtjänst?

Tidiga sociala program?

Mer vuxennärvaro i skolan och på kvällarna?

Där tycks viljan, tempot och pengarna alltid vara mycket svagare.

Det är precis där hyckleriet blir så tydligt. Man säger prevention och repression. Men man budgeterar mest repression.

Och missförstå mig inte: repression behövs. De som skjuter, spränger, hotar, rekryterar och styr med våld ska bort från gatan. De ska lagföras. De ska låsas in. Samhället måste kunna försvara sig. Men den som tror att vi kan fängsla bort hela problemet har inte förstått hur det här fungerar.

För det här börjar långt tidigare.

Det börjar med barn som glider. Barn som tappas bort. Barn som inte längre kommer till skolan. Barn som redan i låg ålder visar tydliga tecken på att något är fel och som ändå inte fångas upp i tid. Barn som lever i otrygghet. Barn som utsätts för våld eller bevittnar våld. Barn som saknar stabila vuxna. Barn som fastnar i sociala medier där äldre kriminella letar efter precis dem som är lättast att manipulera.

Och här måste vi våga säga något som alldeles för få säger högt: barn och unga med IF och NPF är särskilt sårbara. De kan ha svårare att överblicka konsekvenser, stå emot grupptryck, förstå manipulation, läsa av risker eller navigera sociala situationer där äldre kriminella medvetet manipulerar dem. Om vi inte vågar tala om detta rakt ut sviker vi just de barn som behöver som mest skydd.

Detsamma gäller skolfrånvaron.

Frånvaro är inte en liten ordningsfråga. Det är ofta ett nödlarm.

När barn slutar gå till skolan, börjar komma sen, halkar efter och till slut står utan godkända betyg, då står de också mycket mer oskyddade mot rekrytering, destruktiva nätverk och kriminalitet. En fungerande skola är inte bara utbildning. Den är ett av våra starkaste skydd mot att barn dras in i gängen.

Och varningstecknen finns där, om vuxenvärlden bara orkar se dem.

Plötslig eller ökande skolfrånvaro.

Snabbt försämrade betyg.

Nya äldre kompisar.

Hemlighetsmakeri.

Mängder av samtal och meddelanden.

Appar som stängs ner så fort en vuxen kommer in.

Signal. Telegram. Flera telefoner.

Oförklarliga pengar.

Nya dyra kläder eller prylar.

Utagerande beteende.

Aggressivitet.

Låg impulskontroll.

Lögner.

Normbrytande beteende.

Ökad rastlöshet.

Barn som drar sig undan trygga vuxna.

Barn som plötsligt ändrar språk, attityd eller lojaliteter.

Barn som verkar rädda men inte vill säga varför.

Barn som börjar röra sig i helt fel miljöer.

Det här är inte mystiskt. Det är inte obegripligt. Varningstecknen finns. Riskfaktorerna finns. Kunskapen finns. Om ett barn försvinner hemifrån är det en väldig varningssignal. 70% av de unga som begår de grova brotten är efterlysta. De har försvunnit hemifrån.

Men det som alltför ofta saknas är att samhället agerar tillräckligt tidigt, tillräckligt samlat och tillräckligt kraftfullt. Det ovan ska inte behöva uppstå. Det handlar om hur vi prioriterar vår budget. Ytterligare ett jobbskatteavdrag eller fler åtgärder för att stoppa gängkriminaliteten? Det är många tusenlappar denna höginkomsttagare fått extra under denna mandatperioden. Pengar som kunde använts för att stävja gängkriminaliteten.

Vi kan inte längre ha ett Sverige där skolan vet en sak, socialtjänsten en annan, polisen en tredje och vården en fjärde, utan att aktivt tillsammans har resurserna att lägga pusslet i tid.

Vi måste också våga erkänna att vissa miljöer som borde skydda barn i stället ibland blivit platser där barn riskerar att dras djupare in i kriminalitet. Det är fullständigt oacceptabelt. Institutioner, HVB-hem och andra verksamheter som finansieras av skattepengar ska vara skyddszoner, inte rekryteringsytor. Samma sak gäller anpassade skolor samt särskolor. Gängen riktar in sig på de lättrekryterade.

Och så finns den obekväma sanningen som alltför många gärna hoppar över.

Gängen tjänar sina pengar på vanliga människors efterfrågan.

På droger.

På svartsprit.

På svartarbete.

På bedrägerier.

På människor som vill ha något billigt, snabbt och bekvämt men inte vill tänka ett steg längre.

Det går inte att fördöma skjutningarna och samtidigt mata samma system med pengar. Svenssons har blod på sina händer.

Det går inte att säga att man är chockad över våldet och sedan köpa gängens produkter.

Det går inte att låtsas som att den privata konsumtionen inte har dödliga konsekvenser.

Varje krona som går in i deras marknader riskerar att komma tillbaka som vapen, hot, rekrytering, utpressning, sprängningar och död.

Så låt oss sluta låtsas.

Det här kräver hård repression mot dem som redan valt våldet.

Det kräver massiv prevention för dem som ännu kan räddas.

Det kräver fungerande skolor.

Det kräver vuxna som är närvarande.

Det kräver stark socialtjänst.

Det kräver BUP och stödinsatser som faktiskt finns.

Det kräver skydd för barn med IF, NPF och andra sårbarheter.

Det kräver att skolfrånvaro tas på största allvar.

Det kräver att alla partier arbetar tillsammans.

Och det kräver att svenska folket slutar finansiera skiten.

Det här är för viktigt för partipolitik.

För stort för prestige.

För blodigt för symboler.

Alla partier måste med.

Alla vuxna måste vakna.

Och svenskarna måste sluta köpa gängens produkter.

Nog med prat. Gör det. Finansiera det som måste göras.

Brottsförebyggande rådet. (2025, 18 juni). Barn under 15 år som begår allvarliga brott (Rapport 2025:11). Brottsförebyggande rådet. 

Polismyndigheten. (n.d.). Så rekryteras barn och unga in i kriminalitet. Polismyndigheten. 

Polismyndigheten. (2025, 10 juni). Tala med dina barn och ungdomar om deras digitala liv. Polismyndigheten. 

Skolverket. (2025, 18 juni). Skolans arbete med att motverka rekrytering till kriminella nätverk. Skolverket. 

Skolverket. (2025, 12 juni). Kriminalitet i förskolans och skolans närområde. Skolverket. 

Skolverket. (2023, 15 september). Skolans roll i det brottsförebyggande arbetet. Skolverket. 

Socialstyrelsen. (2024). Motverka kriminalitet bland barn och unga. Socialstyrelsen. 

Socialstyrelsen. (2025, 14 maj). Barn och unga som begår brott. Socialstyrelsen. 

Socialstyrelsen. (2026, 4 februari). Barn med funktionsnedsättning och risk för kriminalitet – vilken kunskap behövs inom habiliteringen? Socialstyrelsen. 

Riksrevisionen. (2024). Otillräckliga insatser när barn misstänks för grova brott (RiR 2024:9). Riksrevisionen. 

Riksrevisionen. (2024). SiS särskilda ungdomshem – brister i statens tvångsvård av barn och unga (RiR 2024:7). Riksrevisionen. 

Regeringen. (2025, 9 september). Regeringsförklaringen 2025. Regeringskansliet. 

Regeringen. (n.d.). Regeringens prioritering: Kriminalitet. Regeringskansliet. 

Regeringen. (2025, 16 oktober). Sänkt skatt på arbetsinkomster, pension och sjuk- och aktivitetsersättning (Prop. 2025/26:32). Regeringskansliet. 

Sveriges Television. (2026, 26 mars). Polischefen om senaste tidens skjutningar – fem på fem dygn. SVT Nyheter. 

Sveriges Television. (2026, 26 mars). Ung man död efter skjutning på buss i Tyresö. SVT Nyheter.