Man kan undra vilken kultur Moderaterna har internt när deras anställda sjunger ”och vi hatar Andersson”.

Man kan undra vilken kultur Moderaterna har internt när deras anställda sjunger ”och vi hatar Andersson”. Anställda på Moderaterna i Stockholm sjunger alltså att de hatar socialdemokraternas partiledare när de sjösätter sin valupptakt. Hat blev alltså en del av Moderaternas uppstart av sin valkampanj. När ett partis anställda under en officiell valupptakt sjunger ”och vi hatar Andersson” är det mycket mer än bara ett olyckligt ögonblick. Det är ett symptom på en kultur som tillåter förakt att gro, normaliseras och till sist framstå som något man kan håna i kampanjen.

Att en grupp Moderat-anställda, inför kameror och väljare, kände sej bekväma med att uttrycka hat mot en politisk motståndare, tillika landets tidigare statsminister, visar inte bara bristande omdöme hos individerna. Det visar att något gått snett i partiets inre kompass. Igen. Kom ihåg Palmehatet. I en organisation med en sund kultur och ett ledarskap som tydligt markerar respekt, demokrati och värdighet, händer inte det som hände i Moderaterna.

När hat får ta plats i politiken flyttas gränsen för vad som anses acceptabelt. Den politiska rivalen blir inte längre en meningsmotståndare, utan en fiende. Och det är just den typen av polarisering som bryter ner tilliten i samhället. Det är den som gör att människor slutar tala med varandra och istället börjar tala om varandra. Med förakt. Moderaternas presschef försöker tona ner händelsen genom att kalla den ”olämplig” och försäkra att partiet ”tar itu med sånt här på en gång”.

Men frågan är större än så. Det handlar inte om några sekunders sång. Det handlar om vilken politisk kultur som odlas av Moderaterna. På kanslier, i kampanjer, och i sociala medier. När partiledningen konsekvent använder hårda ord om sina motståndare, när man talar om politiska rivaler som hot snarare än som delar av samma demokratiska ekosystem, då spiller det över. Det skapar ett klimat där anställda upplever att det är okej att hata.Det är i grunden ett ledarskapsproblem.

För politisk kultur formas inte av enskilda händelser, utan av det som tillåts, uppmuntras och aldrig på allvar ifrågasätts. Om Sverige ska kunna stå emot den växande polariseringen och återvinna en respektfull politisk debatt, måste partier, kanske särskilt de som aspirerar på statsministerposten, börja med sej själva. Det handlar inte om att alla måste tycka lika. Men om att minnas att demokratin dör inte när människor tycker olika.

Demokratin blir sjuk när människor slutar respektera varandra. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/bmyB0l/moderater-sjong-hatsang-om-magdalena-andersson?utm_source=iosapp&utm_medium=share https://www.expressen.se/nyheter/politik/m-anstallda-sjong-vi-hatar-andersson/