Kom över några bilder från David Eickhoff där han granskar den dagliga elmixen…

Kom över några bilder från David Eickhoff där han granskar den dagliga elmixen i Sverige över flera år, sorterad efter dagar med mest vindkraftsproduktion.

Kolla på dem. Vad ser du?

För mej framträder ett övertydligt mönster. För det första ser jag att vindkraften stadigt ökar år för år. Elförbrukningen, däremot, ligger i stort sett stilla. Vattenkraften uppvisar en tydlig anpassningsförmåga gentemot vind. Vattenkraften minskar sin produktion på de mest vindrika dagarna, lagrar i sina magasin, och “flyttar” därmed sin produktion till dagar med mindre vind. Kärnkraften, å andra sidan, förblir stel i sin produktion och förmår inte att anpassa sig i samma utsträckning. Resultatet blir att kärnkraften successivt trängs undan av vind. Och mer kommer det bli då även sol kommer tränga undan kärnkraft. För Sverige är ingen ö. Vi måste studera elproduktion och priser på hela NordPool.

Att kärnkraft fasas ut är ett logiskt förlopp. När vindkraften, med sina låga rörliga kostnader, ökar i elnätet, pressas de kraftslag som inte kan justera sin produktion nedåt när det blåser. Vattenkraften, som är reglerbar, klarar sig. Men kärnkraften, som har högre fasta kostnader och sämre förmåga att snabbt variera effekten, hamnar i ett ekonomiskt underläge. I praktiken blir det ett spel om vem som mäktar med att sälja el till förlust längst. Det blir ett “svälta räv-spel” där vinden vinner.

Att vindkraften fortsatte öka även efter att subventionerna försvann visar att den teknikutveckling och kostnadssänkning som skett hade drivit fram expansionen ändå, kanske lite senare, men ofrånkomligt. Att Vattenfall stängde reaktorer med hänvisning till “affärsmässiga skäl” blir förståeligt i detta ljus. Strategin att försöka köra kärnkraften som reglerkraft, och slå av reaktorer när det blåser, visade sig ohållbar. Det är inte ekonomiskt försvarbart att gång på gång sälja el till underpris eller stå still med dyra anläggningar.

Effektskatten på kärnkraften, som ofta lyfts fram som den avgörande dödsstöten, kan på sin höjd ha förkortat livslängden för några reaktorer. Men ingen reaktor med nedläggningsbeslut valdes att fortsätta köras när effektskatten togs bort. I realiteten påskyndade effektskatten bara ett förlopp något som ändå var på väg: ett teknikskifte där flexibel, väderberoende produktion tar mark från det som inte kan anpassa sig.

Det är enkel marknadsekonomi. Det som Tidölaget nu åstadkommer är bara ett gupp på vägen mot framtiden. Men ett onödigt kostsamt gupp för Sveriges befolkning och dess välfärd. Vi behöver även bygga mer nät. Ökad kapacitet både för ökad användning inom industrin men oxå pga det varmare klimatet. Överföringskapaciteten i näten minskar väldigt med temperaturen. Vid 30 graders värme, som vi hade igår, halveras kapaciteten i elledningarna.

En ledning som normalt klarar 2500 ampere kan då bara överföra 1250. Stiger temperaturen ytterligare, sjunker kapaciteten ännu mer. Dessutom gör värmen att metallen i ledningarna expanderar, vilket ökar avståndet mellan stolparna och därmed förlänger sträckan elen måste färdas. Ledningen kan expandera 10-tals centimeter mellan två stolpar.

Sveriges elnät måste klara av det varmare klimatet och dess temperaturer. När äldre ledningar byts ut eller nya byggs används mer värmetåliga material än de som användes tidigare. Det är stora investeringar som behövs i elnätet. Att då välja att lägga 100-tals miljarder i skattepengar på kärnkraft är hål i huvudet!