Ekonomi

Jag tror att jag har identifierat en tydlig effektiviseringsmöjlighet för Försäkringskassan.

AI-Sammanfattning Författaren har identifierat en ineffektivitet i Försäkringskassans hantering av sjukpenninggrundande inkomst (SGI) som skapar merarbete för både myndigheten och arbetsgivare. Trots att författarens lön redan överstiger vab-taket, begär Försäkringskassan intyg på inkomster som inte påverkar ersättningen, vilket framstår som onödigt administrativt tungrott. Författaren anser att det skulle vara mer effektivt att endast styrka inkomster upp till vab-taket för att förenkla processen.

Jag tror att jag har identifierat en tydlig effektiviseringsmöjlighet för Försäkringskassan. Jag fick nyligen brev om att min SGI utreddes och att Försäkringskassan hade vänt sig till min arbetsgivare, Växjö kommun, innan de kunde betala ut vab för besök inom vården med min familjehemsplacerade gosse. Det väckte viss förvåning, eftersom jag inte är anställd på Växjö kommun utan arbetar vid Linnéuniversitetet. En lön som redan i sig ligger klart över vab-taket.

Förklaringen visade sig vara att Försäkringskassan, via Skatteverket, sett att mina inkomster var högre än vad jag uppgett. I SGI-underlaget ville man därför inkludera samtliga mina inkomster av arbete: min lön från universitetet, arvodet från Forma familjehem samt mitt politiska arvode från Växjö kommun. Här uppstår min fråga: varför begär man in intyg långt bortom den punkt där vab-taket redan är uppnått?

Ur ett effektivitetsperspektiv borde det rimligen räcka att styrka inkomster upp till taket. Allt därutöver påverkar ändå inte ersättningsnivån. I stället skapas ett omfattande merarbete, både för Försäkringskassan och för arbetsgivare, kommuner och andra uppdragsgivare som ombeds ta fram underlag utan faktisk betydelse för beslutet. Särskilt märkligt blir det när arvodet som familjehem dessutom räknas in i SGI. Under den period jag var sjukskriven efter min höftledsoperation hade jag fortsatt fullt ansvar för barnet placerat hos oss, och arvodet betalades därför ut som vanligt.

Att arvodet ändå ska räknas in i SGI-grundande inkomst framstår som underligt: ersättningen påverkas inte av sjukskrivningen, arbetet upphör inte, och inkomsten faller inte bort. Sammantaget framstår detta som ett system som är onödigt administrativt tungrott. Här borde det finnas betydande möjligheter att förenkla – och spara både tid och resurser. Nu ska jag slå in gossens julklappar sittandes framför kakelugnen. Ser ni etikettsrullen? Den är den sista från min mammas affär Sparköp i Emmaboda.

← Tillbaka till Ekonomi

Kommentarer

💬

Inga kommentarer ännu. Var den första!

Lämna en kommentar

0/1000

Din e-postadress publiceras inte. Kommentarer granskas innan publicering.