Jag har nu sett ”Pappa, pappa, pappa – en ministerintervju i tiden!”

Jag har nu sett ”Pappa, pappa, pappa – en ministerintervju i tiden!”

https://www.tv4.se/artikel/7COIcKD0BiYOwTafr8o6KH/johan-forssell-bryter-tystnaden-i-nyhetsmorgon-efter-kritiken-om-anhoerig

Så har då migrationsminister Johan Forssell till slut tvingats kliva fram efter avslöjandet att hans son varit aktiv inom våldsbejakande högerextrema kretsar. Han valde TV4 som publicerade namn och bild och inte SVT som avhållit sig publicering av hänsyn till sonen och enkom sonen.

Det blev ohållbart att tiga längre. Att Forssell tidigare uttalade sig anonymt som minister för TT är något av det mest underliga jag har upplevt. Minister anonym? Frågan är nu dels hur detta påverkar Forssells framtid som minister eftersom han väldigt framhållit föräldraansvar. I det är hans förtroende totalt urholkat. Och sjunker förtroendet på ett område smittar det av sej på andra områden. Forssell kommer inte ha råd med minsta misstag framgent. Men den viktigaste frågan är vad denna nazistskandal gör med regeringens trovärdighet. Ni vet det där med att rättsstatens principer ska gälla lika för alla i kontrast till hur långt man är beredd att gå för att skydda en av sina egna medans man vill straffa andra och deras familjer då man anser de brister i föräldraansvar. Dubbla måttstockar.

Forssell uppträdde i studion nyrakad, nyklippt, och extremt medietränad. Hans framträdande skulle fungera utmärkt som audition för dokumentären “pappor i kris”. Ordet “pappa” yttrades av honom säkert 30 gånger. Med en självklarhet som endast en politiker ute på gungfly kan uppbringa, slog han fast att detta “nu är en väckarklocka för alla pappor i Sverige”. Man kan fråga sig: är detta då också en väckarklocka för statsrådet Forssell? Övriga statsråd? För statsministern? För Säpo? Jag har fått uppgift till mej, som jag inte lyckats verifiera, att detta regeringsunderlag tog bort att anhöriga skulle säkerhetsutredas av Säpo. Är det sant är detta ytterligare en gigantisk skandal.

Hur som. Forssell tog på sig en papparoll under intervjun, men TV4 lyckades inte få honom att som minister svara på de verkligt viktiga frågorna som fortfarande hänger i luften:

Är det en säkerhetsrisk för Sverige att sonen till Migrationsministern tillhör den våldsbejakande högerextrem rörelse (utan att varken ministern, regeringen eller Säpo kände till det)?

När fick Säpo vetskap om att ministerns son var aktiv i våldsbejakande högerextrema miljöer? Hur? Enligt Forssell fick han intervjuförfrågan från Expo före Säpo informerade honom. Hade Expo ställt frågor till Säpo oxå?

https://www.expressen.se/nyheter/sverige/sapo-om-forssell-har-var-egen-informationsinhamtning-/

När informerades regeringen? Hur?

Vilka säkerhetsbedömningar har gjorts kring detta? Är det verkligen ointressant att högerextremister rekryterar just migrationsministerns son?

Vilka åtgärder har vidtagits – om några?

Sen borde intervjun oxå belyst att sonen inte “bara” lajkat tveksamma inlägg på sociala medier, utan också varit fysiskt aktiv i den våldsamma aktivistgruppen White Boys, deltagit i aktioner, rekryterat andra unga och mottagit propagandamaterial från Det fria Sverige. I intervjun reduceras vad sonen gjort till något slags “mobilmissbruk”. Det är inte sant trots att Forssell upprepade gång på gång mantrat ”vad gör våra barn med sina mobiltelefoner?” Detta var aldrig bara digital aktivism. Det handlar om konkret deltagande i en antidemokratisk rörelse som hyllar våld, rasideologi och antisemitism. Det handlar om fysisk organisering. Att likställa det med TikTok är inte bara ovärdigt, det är ett medvetet försök att förringa vad detta faktiskt är: en säkerhetsfråga. Nazism är INTE ett approblem. Det är en ideologi som borde dött för evigt med Hitler!

Och det blir närmast parodiskt när Forssell förklarar att sonen efter samtal med honom helt tagit avstånd från nazism. Om det verkligen vore så enkelt, att en vuxen kan bota våldsbejakande extremism genom allvarsamt samtal, föreslår jag att Sverige genast skickar Johan Forssell på turné till alla ungdomar som riskerar att dras in i våldsbejakande miljöer. Glöm socialtjänst, skola, civilsamhälle och avhopparverksamhet – vi har ju Pappa Forssell!

Samtidigt är regeringens och Moderaternas hantering av situationen närmast farsartad. Under veckor försökte man skydda ministerns anonymitet och man har till och med försökt påverka media att inte publicera hans namn. Det luktar Trump mer än Tryckfrihetsförordning. Att ansvariga försökt tysta granskande journalister istället för att bemöta fakta är inget annat än en praktskandal.

Men det största sveket i detta är ändå mot sanningen. När Forssell säger att han inte hade en aning om sin sons engagemang, trots att han följt honom på sociala medier, trots bilder på honom med klistermärken från Det fria Sverige, trots symboler och kodord som varje antifascist och varje journalist lärt sig känna igen, då framstår detta inte som ett ärligt misstag, utan som ett aktivt val att låtsas sej inte veta. Alternativt struntat i sonens liv på nätet.

Samtidigt som Forssell spelar chockad och beklämd över att hans son ”hängts ut”, intar han en klassisk offerroll. Det är så synd om honom, hans son. För familjen Forssell är egentligen jättesnälla och fredliga. Alla som haft synpunkter på att Sverige har en Migrationsminister vars son är nazist är elaka. Att det var just han själv som satt i direktsändning, uttalade sig i tidningar, skrev på sociala medier att vi måste vara hårda mot gängkriminellas familjer, att föräldrar måste ta ansvar, det verkar inte gälla just honom och hans familj. För då handlade det om någon annans barn. Någon annans ansvar. Någon annans skuld.

Tystnaden från SD är också talande. Partiet som annars skriker högst om hårda tag har inte haft något att säga om att en moderat toppministers son varit aktiv i våldsbejakande nazism. Den selektiva indignationen talar sitt tydliga språk. SD har inga synpunkter. Föreställ er om det hade varit en MP-minister vars son gått med i Hamas och sökt rekrytera fler medlemmar. Vad hade SD sagt då? Jag utgår från inget eftersom det har varit vad SD sagt nu. Det blir väldigt dubbla måttstockar om de fortsätter uttala sen på sätt de gjort förut. Det inkluderar hela regeringsunderlaget. Det blir nämligen rasism.

Forssellintervjun resulterade tyvärr i fler frågor än svar. Det är fortfarande oklart när säkerhetsmyndigheterna reagerade, hur regeringen informerade sig och vilka säkerhetsbedömningar som gjorts. Det är oklart vad Forssells egen roll har varit, som pappa, men också som minister, med ansvar för Sveriges migrationspolitik och arbetet mot våldsbejakande extremism.