Jag har lovat Per att dela hans inlägg.

Jag har lovat Per att dela hans inlägg. Han har argumenterat i år för att jag ska inse att hans forskning om el är ett paradigmskifte. Jag håller inte med. Jag har därför varit tydlig med att jag kommer att bemöta hans synsätt, men också bjuda in fler till diskussionen. Ser ni poängen med Pers indelning? Jag förstår fortfarande inte den slutsats Per vill att jag ska dra av hans forskning.

Drugville och att all el därför inte blandas i ledningarna köper jag inte. Men oss börja i det Per och jag är överens om. Det finns redan i dag full möjlighet för konsumenter att välja förnybar el i sina elavtal. Många gör det, jag själv inkluderad. Ursprungsmärkning, revision och garantier är viktiga styrinstrument. De påverkar investeringssignaler, affärsmodeller och marknadsutfall. Där råder ingen oenighet. Jag förnekar inte publicerad vetenskap som Per brukar hävda då jag inte köper hans tre publicerade artiklar som ett nytt paradigm.

Tvärtom. Men att acceptera publicerad forskning innebär inte att okritiskt acceptera varje slutsats räckvidd eller hur resultaten används normativt i den offentliga debatten. Att pröva generaliseringar, ifrågasätta tolkningar och analysera användningen av forskningsresultat är en kärnuppgift i vetenskapligt arbete, inte ett avsteg från det. Att tre artiklar är publicerade av samme skribent innebär inte att den etablerar ett nytt paradigm. Paradigmskiften uppstår när ett forskningsfält i bred mening tar upp, testar, replikerar och vidareutvecklar resultaten över tid.

Där befinner sig inte Pers artiklar. Att påstå något annat är att blanda ihop vetenskaplig publicering med vetenskaplig konsolidering och att tillskriva enskilda bidrag en betydelse de inte har. Per hävdar att jag är i det ”gamla paradigmet” och vägrar förstå. Jag ser det som att jag är noggrann med att hålla isär tre saker som inte ska blandas ihop: fysik, marknadsdesign och moralisk argumentation. När dessa nivåer glider in i varandra uppstår just den begreppsförvirring som försvagar både vetenskapens trovärdighet och den politiska diskussionen.

Trots det delar Per och jag flera grundläggande utgångspunkter. Konsumentval påverkar marknaden. Ursprungsmärkning, transparens och revision är viktiga styrmedel. Förnybar el ska prioriteras, byggas ut och ges bättre villkor eftersom det fossila måste fasas ut. Där vi skiljer oss åt är på systemnivå. Att el som fysisk storhet inte kan spåras i elnätet är ett tekniskt och fysikaliskt faktum. Det är inte en åsikt och inte ett uttryck för ett föråldrat synsätt.

El följer Kirchhoffs lagar, inte bokföringslogik. Det är därför elsystemet fungerar som det gör. Ursprungsgarantier, avtal och revision är marknads- och redovisningsinstrument. De är viktiga, men de förändrar inte hur elnätet fungerar i realtid. Att påpeka detta är inte att gå fossil- eller kärnkraftsintressen till mötes. Det är att hålla isär analytiska nivåer. Pers analogi mellan el och pengar kan möjligen fungera pedagogiskt. Men den är just det: en metafor.

När metaforen börjar användas som bevis för hur elsystemet faktiskt fungerar, då har man lämnat den vetenskapliga beskrivningen och gått över i normativ argumentation. Där följer jag inte med in. Som ekonom och akademiker är skillnaden avgörande. Banknätet är ett bokföringssystem. Elnätet är ett fysikaliskt realtidssystem. Pengar kan lagras i tid. El kan det inte. Pengar är rättigheter och fordringar. El är produktion i exakt samma sekund som konsumtion.

När jag tar ut pengar från banken använder jag ett värde som redan finns bokfört på mitt konto. Sedlarna kan ha cirkulerat i många sammanhang tidigare utan att det förändrar värdets natur. Samma värde om det är en 100kr som dras från mitt konto, en helt ny 100-sedel, eller en gammal som hoprullad använts för att snorta kokain. Vilken sedel jag får kan jag inte välja.

Värdet är detsamma. Men sedlarna kunde legat på laget. När jag tar ut el ur vägguttaget måste någon samtidigt producera el i systemet. Annars kollapsar frekvensen. Det finns därför ingen motsvarighet i elsystemet till bankens balansräkning, penningtvättsspärrar eller separerade värdeflöden. Alla kraftslag matar in samtidigt. Alla konsumenter tar ut samtidigt. Det som i varje ögonblick reglerar mitt uttag är produktioneb i realtid, inte mitt elavtal. Men mitt elavtal, mitt val påverkar då den sänder en signal till marknaden vad det är för elproduktion jag förordar.

Jag kan välja vilken produkt jag betalar för i mitt avtal. Jag kan inte välja vilken produktion som i varje sekund håller nätet stabilt när jag trycker på strömbrytaren. Pers synsätt krånglar till det. Fokusera på att få folk att välja förnybar el i sina elavtal. Det räcker för mej. Att vara publicerad innebär inte att ens forskning per automatik utgör ett paradigmskifte. Genomslag för nya modeller uppstår genom kritisk diskussion, replikering och vidareutveckling i forskarsamhället, inte genom att tillskriva meningsmotståndare oförståelse eller ovilja att lyssna på vetenskap.

Jag uppmuntrar människor att välja förnybart. Jag gör det själv. Jag försvarar ursprungsgarantier som styrmedel. Men jag kommer inte att säga att elen i vägguttaget inte blandas, eftersom det är fel på systemnivå, oavsett hur ofta det upprepas eller hur väl det passar ett politiskt eller kommunikativt mål. Detta handlar inte om ovilja att lyssna på vetenskap, och inte om rädsla för ett skifte. Det handlar om att vägra kalla marknadsdesign för fysik och om att hålla isär vetenskaplig analys, metafor och moralisk argumentation.

Vi tjänar varken vetenskapen eller omställningen på att sudda ut den skillnaden. Hur som. Det är egentligen inte jag som ska diskutera detta. Detta är inte mina doktorsämnen. Att jag har många universitetspoäng i el- och energisystem väger i sammanhanget lätt. Det intressanta är vad områdets giganter anser om Pers publiceringar. Christian Azar Lina Bertling Tjernberh Erik Dotzaur Lisa Göransson Filip Johnsson Anna Krook Riekkola Tomas Kåberger Björn Sandén Lennart Söder Lars Zetterholm Max Åhman