Jag hann precis publicera en edit på mitt förra inlägg om den inkryssade V-ledamoten.

Jag hann precis publicera en edit på mitt förra inlägg om den inkryssade V-ledamoten. Sen blev förstanyheten i samtliga svenska medier jag har tittat på att misstänkt valfusk utreds i Borlänge. Undra om det kommer hävda att svensk media drevar mot V när de rapporterar om detta? Kommer det hävdas att medierna inte skrivit om detta om det gällt andra partier? Självklart hade det skrivits om detta vilket parti det än varit. Jag hade skrivit om det om det så gällt MP. Hade jag inte skrivit om det hade jag fått en drös arga meddelanden innehållande ungefär samma invektiv som flera från vänsterhåll skrev mot mig tidigare.

Hur som. Detta hade jag skrivit om vilket parti det än hade gällt. Vilken kandidat som helst. Jag sitter i valnämnden I Växjö kommun.

Val. Är. För. Mig. Heligt.

Blotta misstanken om valfusk gör mig ledsen. Jag hoppas innerligt att misstankarna inte stämmer och att detta läggs ner fort. Också för vänsterns skull.

Riksenheten mot korruption utreder misstänkt otillbörligt verkande vid röstning. Enligt medieuppgifterna ska människor ha skjutsats till vallokaler och försetts med förkryssade riksdagsvalsedlar för Vänsterpartiet. Det finns också uppgifter om att människor ska ha erbjudits pengar för att rösta på en viss kandidat.

Det pågår en förundersökning. Det är inte fastslaget att valfusk har skett, vem som i så fall är ansvarig eller om den nyvalde ledamoten själv har haft någon del i det. Åklagaren har inte velat uppge om det finns någon misstänkt. Locket är på.

Men tyvärr hintar det om att mina frågor om Vänsterpartiets listor och interna processer knappast var orimliga. Det gör mig ledsen. Jag tycker väldigt mycket om många av de vänsterpartister jag känner. För deras skull vill jag att detta inte ska vara sant. De är fantastiska människor.

Jag vill också passa på att återigen uppdatera den tidigare bilden. Borlänges gruppledare sade först att han inte hade koll på vem kandidaten var. Nu har han backat från den formuleringen. Han säger att han visst vet vem det är, men att han inte känner honom personligen eller har haft med honom att göra. Vänsterpartiets distriktsordförande Amanda Dalmans säger dessutom att den nyvalde ledamoten ”absolut inte” är okänd inom partiet.

Det ska självklart också återges. Sån är jag. Nya uppgifter ska tas in när de nyanserar den ursprungliga bilden. Men samtidigt mtp misstänkt valfusk tar jag nu upp ytterligare en aspekt i den första artikeln jag tyckte var underlig. Mannen har tillsammans med en moderat (!) startat ett företag som inte har några intäkter ännu. Han har skuldsanering och lever på existensminimum. Samtidigt har han betalt åtskilliga resor ur egen ficka för företagets räkning till Somalia under våren.

De jag känner med skuldsanering skulle inte haft råd med resor till Afrika i pluralis. Troligtvis finns en bra förklaring. Frågade V honom om de resorna inför att han placerades på listan?

Aftonbladet skrev också om Borlänges gruppledare inte kände till mannen. Och jag undrar om Aftonbladet, och andra medier som skrivit om gruppledarens ord, då också drevar mot V? Att även de är ”skitblaskor” som inte är värd att läsa? Vilka medier ska jag läsa enligt dessa vänsterfolk? Att jag följer fel medier får jag fö ofta höra från män till höger när jag hänvisar till etablerade medier. Jag brukar fråga dem vilka jag ska följa. De svarar sällan på vilka medier jag borde följa i stället, men några har faktiskt föreslagit Riks. Det säger kanske en del. Det gör mig ont om vänstern också vänder gammelmedia ryggen.

Måhända borde jag inte skrivit ut kandidatens namn i mitt första inlägg eftersom min kritik gällde Vänsterpartiets processer. Det jag ifrågasatte var hur ett parti kontrollerar, förankrar och tar ansvar för sina kandidatlistor. Men hans namn stod i artikeln och i bilden jag delade. I texten gavs också information om honom som en valberedning borde frågat om. Jag skrev fö inget om hans ursprungsland.

Trots det har jag anklagats för att ”dreva mot somalier”. Det när jag kritiserade ett politiskt parti och dess rutiner. Jag skrev hans namn, inte hans födelseland eller etnicitet. Andra hävdar att jag över huvud taget inte borde ”dreva mot Vänsterpartiet”.

Men jag har under många år kritiserat Tidöpartierna, Socialdemokraterna, Centerpartiet och mitt eget parti. Ska jag bara få kritisera Tidöpartierna? Får jag inte berömma dem om de någon gång gör något bra? Ska jag endast skriva om den miljöpartistiska politik jag håller med om och tiga om allt annat?

Nej. Så tänker jag inte agera.

Det mest kränkande i reaktionerna är ändå att en person antyder att min kritik av Vänsterpartiets kandidatprocess skulle visa att jag stöder Netanyahu och Israels agerande mot det palestinska folket.

Hur hamnar hen ens där?

Det verkligt skrämmande i det som mitt inlägg renderade i är hur fullständigt polariserad diskussionen om Israel och Palestina har blivit även här hemma i Sverige.

Jag anser att Israel begår folkmord mot palestinierna. Jag anser samtidigt att Hamas terror mot civila är fullständigt oförsvarlig. Jag vill se ansvariga i både Israels ledning och Hamas ställas inför rätta för vad de har gjort mot civila.

Det är inte att välja mellan två maktorganisationer. Det är att välja de civila människornas sida. Ändå möts jag av grova anklagelser från båda hållen. Från delar av vänstern liknas jag vid kristdemokrater och sverigedemokrater och tillskrivs stöd för Netanyahu. Från högerhåll kallas jag ex terroristkramare när jag försvarar palestiniers rättigheter och fördömer Israels agerande.

Det visar hur oerhört infekterad och polariserad frågan har blivit. För vissa tycks det inte räcka att fördöma dödandet av civila. Man måste också acceptera deras hela världsbild, deras ordval och deras uppdelning av människor i goda och onda. Minsta invändning mot den egna sidans berättelse tolkas som stöd för motståndarsidan. Hur hamnade vi här?

Palestinska barn är inte ansvariga för att Hamas mördar civila. Israeliska och judiska civila är inte ansvariga för Netanyahus regerings galenskap. Att fördöma Hamas gör inte någon till anhängare av Israels regering. Att säga att Israel begår folkmord gör inte någon till terroristkramare.

Jag tycker evinnerligt synd om de civila palestinier och israeler som får betala för vad makthavare och väpnade grupper gör. Det är de som begraver sina barn, förlorar sina hem och tvingas leva med sorg och rädsla. Storgubbarna på båda sidor är de jag vill sätta på de anklagades bänk i en domstol. De begår brott mot mänskligheten.

Jag kan tyvärg inte låta bli att undra: Om människor här i Sverige, långt från bomberna, inte ens klarar av att diskutera konflikten utan att misstänkliggöra, demonisera. avhumanisera varandra och vräka ur sig invektiv och kräkningar – hur ska då de människor som lever mitt i konflikten någonsin kunna få möjlighet att leva sida vid sida?

Jag tar fullt ansvar för att mitt första inlägg kunde ha formulerats bättre. Jag tog in de nya uppgifterna om att gruppledaren har ändrat sitt uttalande och att distriktsordföranden säger att ledamoten inte är okänd inom partiet så fort jag fick kännedom om dem.

Men jag accepterar inte att tillskrivas åsikter jag inte har. Jag accepterar inte att kritik mot ett partis interna processer görs om till ett angrepp på somalier. Och jag accepterar definitivt inte att någon antyder att jag stöder Netanyahu eller Israels agerande mot palestinierna.

Vi måste kunna diskutera både svensk politik och Israel–Palestina utan att klistra de grövsta tänkbara etiketterna på varandra. Annars är det inte bara samtalet som går förlorat. Då bidrar vi själva till precis den polarisering som gör förståelse, samexistens och fred allt svårare.

Det gäller även i mitt älskade Sverige. Som nu har att hantera misstänkt valfusk.

Återigen. Min kritik gällde Vänsterpartiets interna processer, och jag borde kanske ha hållit fokus där. Men hans namn och bakgrund stod i artikeln. Men uppgifterna jag tog upp är samtidigt sådant som en valberedning normalt bör fråga om och väga in innan någon placeras på en riksdagslista: ekonomiska problem, skulder, pågående skuldsanering, bolagsengagemang, utlandsanknytningar och andra omständigheter som kan påverka förtroendet eller innebära en sårbarhet.

Att ha skulder eller skuldsanering gör naturligtvis inte automatiskt någon olämplig som politiker. Inte heller är företagande eller resor i sig misstänkt. Men omfattande ekonomiska problem är relevanta att känna till när man nominerar någon till ett av Sveriges högsta förtroendeuppdrag. En riksdagsledamot kan komma att arbeta med känsliga frågor och få insyn i information av stor betydelse. Då måste partiet åtminstone ha ställt frågorna och gjort en samlad bedömning.

Det blir särskilt bekymmersamt när detta ställs mot gruppledarens första uttalande: att kandidaten var relativt ny, att han inte hade kandidatens kontaktuppgifter och inte riktigt visste vem han var. Gruppledaren har senare förtydligat att han visst vet vem kandidaten är men inte känner honom personligen eller har haft med honom att göra. Distriktsordföranden säger att kandidaten absolut inte är okänd i partiet.

Men om den lokala gruppledaren hade så begränsad kännedom om en person som partiet placerat på sin riksdagslista är det rimligt att fråga hur mycket partiet och valberedningen faktiskt visste om hans bakgrund. Det går inte att utan vidare dra slutsatsen att de kände till alla de förhållanden artikeln tar upp.

Här finns också en viktig demokratisk aspekt. Säkerhetspolisen gör inte en allmän lämplighets- och bakgrundsprövning av varje riksdagsledamot innan personen får tillträda sitt uppdrag. Säpo utför registerkontroller när en ansvarig verksamhetsutövare begär det inom ramen för en säkerhetsprövning, men själva riksdagsmandatet kommer från väljarna. En folkvald kan inte underkännas genom en vanlig anställningsprocess efter valet. Demokratin trumfar. Och det ska den göra.

Just därför blir partiernas arbete före valet så viktigt. När samhället inte kan behandla folkvalda som vanliga arbetssökande måste partiernas valberedningar ta ett stort ansvar för att verkligen känna sina kandidater, kontrollera relevanta uppgifter och bedöma deras lämplighet innan namnen sätts på valsedeln.

Det är den processen jag ifrågasätter. Inte hans somaliska bakgrund och inte hans rätt att bli vald trots skuldsanering och annat. Skallkraven uppfyller han.

Jag tar till mig kritiken mot hur jag formulerade mitt första inlägg och mot att jag skrev ut hans namn. Men när man lägger samman uppgifterna om hans ekonomi och övriga engagemang med gruppledarens ursprungliga besked om den begränsade kännedomen blir bilden bekymmersam. Då är det fullt legitimt att fråga vad valberedningen visste, vilka kontroller den gjorde och vilken bedömning som låg bakom nomineringen som jag ser det.

Det är inte ett drev. Det är en relevant fråga om partiernas ansvar för vilka personer de erbjuder väljarna att ge landets högsta politiska förtroendeuppdrag. Hade ställt den för alla partier.