Jag får ta emot många invektiv. Ofta grova. Nästan alltid från män, ibland från kvinnor. Mönstret är tydligt.

Jag får ta emot många invektiv. Ofta grova. Nästan alltid från män, ibland från kvinnor. Mönstret är tydligt. När argumenten i sak tar slut tar tillmälen vid. Då handlar det plötsligt inte om energi, klimat, ekonomi eller systemanalys längre, utan om mig som person. Det är i sig talande. Och det är också därför jag vill skriva detta. Inte för att spela offer, utan för att säga tack till alla er andra.

För parallellt med invektiven får jag varje vecka meddelanden av rakt motsatt slag. Långa, genomtänkta, vänliga meddelanden från människor runt om i Sverige. Efter mitt senaste inlägg om alla invektiv som haglar över mig har jag fått särskilt många från kvinnor som skriver att de känner igen sig. I tonen. I motståndet. I strategin att försöka tysta när man inte kan bemöta i sak.

De meddelandena betyder mer än ni anar. Att någon tar sig tid att skriva att de lärt sig något. Att de gärna läser långa texter. Att de uppskattar att resonemang får ta plats. Att fakta, pedagogik och respekt fortfarande har ett värde. Det gör skillnad. På riktigt. Jag vill vara tydlig med detta. För varje spydig kommentar, varje etikett, varje försök att förlöjliga, finns det människor som läser, tänker, lär och delar vidare.

Människor som inte skriker högst, men som bär upp samtalet. Människor som ger mig energi att fortsätta skriva, fortsätta förklara och fortsätta stå kvar i det som är obekvämt men nödvändigt. Så ett stort och innerligt tack till alla er som skriver vänliga och uppmuntrande ord till mig. Tack för att ni hör av er. Tack för att ni läser. Tack för att ni delar.

Tack för att ni säger ifrån på ert sätt genom att visa att saklighet fortfarande räknas. Ni ska veta att era meddelanden betyder oerhört mycket för mig. PS: fått okej att dela meddelandet jag fick idag.