Jag är trött på populism. Trött på alternativa sanningar. Trött på ett uns sanning där allt annat med vilje tas bort.

Jag är trött på populism. Trött på alternativa sanningar. Trött på ett uns sanning där allt annat med vilje tas bort. Vi ska väl inte låta vårt älskade Sverige möta framtiden med bas i felaktigheter?! Det är fler uns sanning i följande mening än i det Sveriges finansminister sa: ”Det var Moderaterna som köpte in likkistan för svensk kärnkraft.” Följande säger finansministern i klippet. I VERSALER.

KOMMER DU IHÅG HUR DET VAR MED ELPRISERNA HÖSTEN 2022? DE VAR SKYHÖGA. EN AV ORSAKERNA TILL DET VAR ATT KÄRNKRAFTREAKTORER BLEV NEDLAGDA AV SOCIALDEMOKRATERNA. Barsebäck lades ner av politiker. Det blev dyrt, så det kommer inte göras om. Resten föll offer för det nedåtgående elpriset, nya tvingande investeringar i säkerhet efter Fukushima och andra investeringar i de gamla verken som inte gick att räkna hem under kvarvarande livstiden särskilt om alternativkostnaden oxå beaktades.

Det var verkligen inte den nedlagda kärnkraften som gjorde att svenska elpriser smittades av elpriser på kontinenten. Det var den volatila elmkn med marginalprissättning som gjorde det. Att marginalpriset blev så högt berodde på Putins invasion av Ukraina som ledde till strypt fossilgas till EU. Då sköt marginalpriset i höjden. Men det glömmer Svantesson nämna. Hon räknar kallt med att hennes väljare inte känner till det. Det är oerhört cyniskt agerat.

Och vilket parti föreslog dessutom en volatil mkn? Moderaterna! Dessutom nedlagd kärnkraft i Sverige motsvarade 17TWh årligen. Kommuner och regering har givit veto eller sagt nej för galet mkt mer vind. Sisådär 540TWh har inte byggts. NU VÄNDER VI DEN HÄR UTVECKLINGEN. VATTENFALL OCH REGERINGEN HAR NU GETT BESKED. DET BLIR NY KÄRNKRAFT FÖR FÖRSTA GÅNGEN PÅ FEMTIO ÅR. BRA FÖR PLÅNBOKEN, DIN PLÅNBOK, BRA FÖR KLIMATET OCH BRA FÖR FÖRETAG SOM BEHÖVER EL FÖR ATT KUNNA VÄXA.

Så många tankevurpor. Var ska jag börja? Från slutet! Menar Svantesson att svenska företag ska börja växa först om tio år när vi hoppas ha ny kärnkraft? Vet hon hur lite ny kärnkraft Vattenfall skissar på att bygga? De har inte ens fattat investeringsbeslutet ännu och flaggar tydligt för att riskdelningen måste bli bättre. Dvs ännu mer skattepengar behövs. En ännu högre uschskatt än den som Regeringen föreslagit.

Och med det kommer det inte att bli bra för hushållens plånböcker. Elen kommer att kosta mycket mer. Befintliga kkverk är bra för klimatet. Men absolut inte nya. De är mycket dyra att bygga. Vi kunde fått mycket mer el för de pengarna med ett förnybart elsystem. Dessutom statliga subventioner till kk skrämmer bort investerare i förnybart. Mao länder som satsar på kärnkraft tar död på intresset att bygga snabbbyggt förnybart.

Växer efterfrågan på el kommer behovet av mer el täckas med det som finns. Och det som finns är fossilt. Inte bra för klimatet alls. Sen undrar jag fortfarande om de där återstarterna av R1 och R2 som tidöavtalet stipulerade skulle utredas. Vad blev med de utredningarna? https://www.facebook.com/share/v/1BFxSwtHQo/?mibextid=wwXIfr Denna gång var det Socialdemokraterna som lagt ned kärnkraften i Sverige. Innan ständigt fått bemöta påståendet att Miljöpartiet lagt ner Sveriges kärnkraftverk.

Troligen har MP också stängt alla andra kärnkraftverk runt om i världen. Vad är väl marknadskrafter mot lilla Miljöpartiet? Inse vilken makt MP har! Så skrev ihop en text om det. Sveriges har till att börja med ett av världens bästa energisystem. I vissa jämförelser det bästa. Men ändå hävdar de som inte begriper bättre att det är nedläggningen av gamla kärnkraftverk som förstört för Sverige.

Aldrig nämner de att kommuner har lagt veto mot vindkraft på land, att regeringen sagt nej till vindkraft till havs och dessutom tagit bort finansieringen av stamnät till havs. Jämfört med alla vindkraftsprojekt som fått nej är de megawatt som de stängda gamla kärnkraftverken bidrog med små. Vindkraftsbolag har nu lämnat Sverige och bygger istället sina parker i andra länder – länder där regeringarna står för stamnät till havs och säger ja till vindkraft.

Dessutom: politiker la ner kärnkraftverken i Barsebäck. Övriga verk har stängts till följd av konkurrens på elmarknaden. I Ringhals 2:s fall handlade det om en sargad bottenplatta som gjorde att verket kördes på låg effekt och med dispens. Det som påverkar kärnkraft allra mest i dag är den volatila elmarknaden. Kärnkraftverk slits hårt om de ska gasa och bromsa upprepade gånger. Den volatila marknadsmodellen infördes den 1 januari 1996 efter ett initiativ av statsminister Carl Bildt 1992.

Han är moderat. Den gemensamma elmarknad som EU beslutade om 2006 – med massivt utbyggt elnät – påverkar också kärnkraft rejält, eftersom nätet möjliggör utökad elhandel mellan länder. Det gynnar inte kärnkraft lika mycket som förnybart. Europa är indelat i elområden, och systemet ses nu över. Sverige har fyra prisområden, efter att Danmark protesterat mot att Sverige ”stängde inne” el. EU agerade – mot Sverige. Inte mot till exempel Tyskland, som fortfarande är ett enda elområde.

Det är galet, anser jag. Men det har inneburit dyrare el i södra Sverige. Numera exporterar Sverige el – men vi importerar elpriser. Tanken bakom elområdena var att styra nyetableringar av elintensiv industri till norr och ny elproduktion till söder. Samtidigt får Svenska kraftnät in flaskhalsavgifter som ska användas till att förbättra stamnätet. Men de projekten har dragit ut på tiden och pengarna har lagts på hög. Det vill säga: elen från norr når inte söder – trots att kärnkraftverket i Finland har stöttat upp.

Samtidigt har Norge byggt en kabel till Storbritannien med samma kapacitet som Sveriges största kärnkraftverk. Det är tur att det nu finns effektiv och förhållandevis billig teknik som kan balansera elnätet. Men vindkraftverkens teknik för att delta i balansmarknaden används inte – Svenska kraftnät köper inte in den tjänsten. Jag antar att det är för att tjänsten inte behövs för att upprätthålla dagens nätstabilitet.

Samtidigt tvingas ägare till vindkraftverk i norr stänga ner sina verk när elpriset blir för lågt – el som annars hade kunnat tränga ut fossil el på kontinenten. Kuriosa som är bra att känna till: Effektskatten på kärnkraft infördes 1983 (2,7 öre/kWh) av regeringen Palme. Den var delvis tänkt som en kompensation för alla snabbstopp som kärnkraftverken gör – snabbstopp som är en stor belastning för nätet. Ett stopp i Oskarshamns kärnkraftverk 2003 släckte ner halva Sverige och Danmark.

Ett annat stopp våren 2023 i två verk räddades av batterisystem, men stora delar av Stockholm, inklusive kollektivtrafik och TV-sändningar, slocknade. 2006, 23 år senare, höjdes effektskatten med 2,6 öre till 5,3 öre/kWh (regeringen Persson; den nytillträdde Reinfeldt lät höjningen vara kvar) 2008, bara två år senare, höjdes den igen – med 1,4 öre till 6,7 öre (regeringen Reinfeldt) 2014, sex år efter förra höjningen, höjdes den med ytterligare 1,05 öre till 7,75 öre (S+MP-regeringen tillträdde då) 2018 togs effektskatten bort helt – av samma S+MP-regering År 2018 fanns det fortfarande möjlighet att vända stängningen av kärnkraftverk – men det gjordes inte.

Verken var gamla och nya, tvingande säkerhetsbestämmelser efter Fukushima trädde i kraft 2020. Att anpassa verken skulle ha kostat miljarder. Sådana investeringar kräver att det finns tillräcklig återstående livslängd på verken – annars är de inte ekonomiskt försvarbara. Särskilt inte om elpriset är lågt och trenden dessutom nedåtgående. Intervjuer med styrelseordföranden för ägarbolaget bekräftar att stängningen skedde av kommersiella skäl. Hade Putin redan då invaderat Ukraina och strypt tillgången på fossilgas, är jag säker på att de verk som var säkerhetsmässigt okej hade fortsatt köras.

Men det hade också krävt fler ledningar till kontinenten – annars hade elpriset stängts inne i Sverige, vilket gjort kärnkraften olönsam. Varken den volatila marknaden eller den utökade elhandeln nämns särskilt ofta som orsaker till att kärnkraftens konkurrenskraft urholkats. Istället talas det ofta om effektskatten – och ibland om elcertifikaten för vindkraft. Tidigare också om att kärnkraft inte får byggas var som helst, samt att det finns ett tak för antalet reaktorer i Sverige.

Det har till och med påståtts att det enbart är politik som hindrar nybyggnation av kärnkraft – att det inte finns några marknadsskäl. Den nuvarande regeringen hävdade först att om politiken bara blev mer “neutral”, så skulle kärnkraft byggas igen. Men de ville inte finansiera något själva. Istället la de ut en jätteräkmacka för att få kärnkraftsbolag att ansöka om att bygga – men inte ens det hjälpte.

Nu ska staten investera miljarders miljarder för att bygga kärnkraft och dessutom betala ett fast, högt elpris i minst 40 år. Jag har aldrig sett så många – och så kritiska – remissvar som till den utredningen. Vurmen för ny kärnkraft kommer att märkas i välfärden. Och dessutom: ska staten äga kärnkraft tillsammans med Vattenfall och industrin. Kärnkraft tar lång tid att bygga. Kärnkraft byggtid blir en väldig risk för skattebetalare.

Inga nya ansökningar om vindkraft har kommit in i år alls. Vurmen för kärnkraft i Sverige har skrämt bort dem till andra länder. Så hur vi ska ha råd att bygga tillräckligt mycket ny kärnkraft för att både täcka det nya elbehovet (som väntas bli dubbelt så stort) och ersätta de gamla reaktorerna – det begriper inte jag. Även om vi bygger några nya reaktorer behöver vi massor av ny vindkraft.

Men de bolagen väljer bort Sverige. Och med dem sannolikt också de elslukande nyetableringar vi pratat om. Och då kanske Sverige inte behöver bygga någon ny elproduktion alls – inte ens kärnkraft. Det räcker att livstidsförlänga de verk vi har. Så synd. Vi hade enormt bra kort på hand – och alla har nu slarvigt spelats bort på grund av en närmast religiös övertygelse om att bygga ny kärnkraft. En bra artikel om hur vi hamnade här.

Från 230109. Då låg den öppen och jag kopierade texten. https://www.dn.se/sverige/sa-skapade-politik-och-marknad-en-perfekt-storm-som-stangde-reaktorerna/ Reportagets text. Reportaget är skrivet av Hans Olsson o Hans Rosén Så skapade politik och marknad en perfekt storm som stängde reaktorerna Beskyllningarna haglade i valrörelsen: Vems fel var det att svenska reaktorer har stängts? Verkligheten bakom slagorden är att alla partier utom SD och V har varit djupt delaktiga i att skapa den situation som har gett mindre kärnkraft och högre elpriser.

– Det blev en perfekt storm, säger teknikhistorikern Per Högselius. Valet 2022 har redan döpts till Energivalet av statsvetarna. Inte minst blev det en kamp om historieskrivningen: Vem var skyldig till den prekära situation som Sverige hamnat i, med skenande elpriser som riskerade att knäcka både hushåll och företag? Magdapriser, sade Moderaterna. Putinpriser, sade Socialdemokraterna. I centrum för debatten stod kärnkraften. Varför hade svenska reaktorer stängts i förtid, med minskad elproduktion som följd?

Högersidan identifierade det här som en potentiell vinnarfråga i en tid av elkris. Dessutom var kärnkraftsvurmen ett kitt i den spretiga koalition som gick för maktskifte. Argumenten for snart iväg och de fanns två versioner. Enligt högersidan hade rödgröna regeringar genom politisk klåfingrighet och inkompetens raserat ett närmast fulländat elsystem. Enligt den andra hade politiken spelat en mer eller mindre försumbar roll. Socialdemokrater och centerpartister pekade på marknadskrafterna och tvådde sina händer.

I själva verket har det varit många kockar om den soppa som blev 2022 års elkris. Olika regeringar och partier på bägge sidor av blockgränsen har under många år brottats med en grundläggande fråga: Vad ska politiken göra, och vad ska lämnas över till marknaden? Det här var en het potatis redan när alliansregeringen tillträdde 2006. Tidigare borgerliga regeringar hade spruckit på kärnkraftsfrågan. Både Fredrik Reinfeldt (M) och Maud Olofsson (C) förstod att de måste lösa ut den.

När alliansregeringen tillträdde på hösten 2006 var det mindre än fyra år kvar tills kärnkraften egentligen skulle ha varit helt avvecklad i Sverige. Efter folkomröstningen 1980 beslutade riksdagen att den sista reaktorn borde stängas senast 2010. Men 1997 slopade S-regeringen ett slutdatum för avvecklingen och någon ny bortre gräns sattes aldrig. Det var så kärnkraftsfrågan såg ut för den nytillträdde statsministern Fredrik Reinfeldt (M). Visserligen hade en andra reaktor i Barsebäck nyss stängt men i övriga kärnkraftverk rullade produktionen på.

Elleverantörerna gjorde goda vinster och den avgående S-regeringen hade nyligen höjt den så kallade effektskatten på kärnkraft för att ta tillbaka en del av överskotten till statskassan. Det var inget som alliansregeringen motsatte sig, tvärtom. Finansminister Anders Borg (M) följde den tidigare regeringens exempel och höjde effektskatten ytterligare. Men den stora omläggningen av energipolitiken återstod. 2009 träffade de fyra borgerliga partierna en överenskommelse där både Centerpartiet och Kristdemokraterna övergav sitt tidigare kärnkraftsmotstånd och istället gick med på att det under vissa omständigheter skulle vara tillåtet att bygga nya reaktorer.

– Jag trodde att jag skulle få avgå på grund av den där energiöverenskommelsen. När jag kom till våra kommundagar i Visby så hälsade inte ens folk på mig. De var rasande, minns dåvarande C-ledaren och näringsministern Maud Olofsson. Kärnkraften skulle inte längre få några statliga subventioner och kärnkraftsägarna fick ett utökat skadeståndsansvar vid stora olyckor. M, KD, FP och C var överens om att det inte längre skulle vara politiken som beslutade om kärnkraftens framtid, det skulle marknaden sköta genom strikt kommersiella bedömningar.

Samtidigt beslutade regeringen om en utbyggnad av förnybar energi för att minska sårbarheten i energisystemet. Verktyget var de så kallade elcertifikaten som i praktiken innebar subventioner till vindkraften. Det var en historisk uppgörelse. Men mindre än ett år efter att den godkänts av riksdagen ritades spelplanen om av händelser på andra sidan jordklotet. Klockan 14.46 den 11 mars 2011 inträffade en jordbävning på havsbottnen öster om Japan. Skalvet gav upphov till en tsunamivåg som dränkte kärnkraftsverket i Fukushima.

Radioaktivt cesium motsvarande 168 Hiroshimabomber spreds i atmosfären. I Sverige som i många andra länder ledde olyckan till omfattande skärpningar av säkerhetskraven. Kärnkraftsbolagen stod inför mångmiljardinvesteringar. Dessutom led en del reaktorer, som närmade sig slutet av sin livslängd, av andra brister som krävde kostsamma åtgärder. Samtidigt tog utbyggnaden av vindkraften fart på allvar, med understöd av systemet med elcertifikat som hade förstärkts av alliansregeringen. Den tekniska utvecklingen gjorde också vindturbinerna mer kostnadseffektiva.

Elpriset pressades ner till rekordlåga nivåer. Investerarnas kalkyler talade tydligt till vindkraftens fördel. Billig el, ett överskott som kunde exporteras, en kraftig expansion för det förnybara. Läget kunde te sig ljust när alliansregeringens andra mandatperiod gick mot sitt slut. Men under ytan lurade problemen, som flaskhalsarna i nätet mellan elområdena som hade införts 2011. Och några investeringar i ny kärnkraft syntes inte till. Tvärtom. I januari 2014 aviserade ägarbolaget OKG att den äldsta reaktorn i Oskarshamn skulle ställas av.

Kärnkraften hade hamnat i motvind. Den skulle snart tillta. När Miljöpartiet grundades 1981 var motståndet mot kärnkraften en av drivkrafterna. För miljöpartisterna handlade det om mycket mer än kilowattimmar och effektbalanser. Det var en djupt ideologisk fråga om ansvar inför naturen och kommande generationer. Det skulle dröja 33 år men i september 2014 fick MP direkt inflytande över frågan när partiet tog över regeringsmakten tillsammans med Socialdemokraterna. Statsminister Stefan Löfven själv var kärnkraftsvän sedan sin tid som bas för industrifacket Metall, men i hans parti fanns skilda uppfattningar.

I den nya regeringen var kompromisser med de gröna statsråden ofrånkomliga. I valrörelsen hade MP inte hymlat med att man ville se stängningar av reaktorer under den kommande mandatperioden. Men enligt Åsa Romson, som blev klimat- och miljöminister, hade MP accepterat idén om att de yttersta besluten skulle fattas av marknadens aktörer. – Vi hade landat i att politiken inte skulle gå in och detaljstyra, som när Barsebäck lades ner. Istället skulle vi jobba med de ekonomiska incitamenten så att de blev mer styrande.

Det här sättet att tänka kring marknadens roll var ju redan etablerat genom den borgerliga energiuppgörelsen, säger Åsa Romson, i dag forskare på Svenska miljöinstitutet IVL. MP ville lägga ett större ekonomiskt ansvar på kärnkraftsbolagen, både för avfallet och vid olyckor. Enligt miljöpartisterna handlade det om att avskaffa dolda subventioner. För kärnkraftsbolagen blev det ytterligare en minuspost i finanserna. Dessutom lade den rödgröna regeringen på ännu en höjning av effektskatten.

Då kom beskedet från Vattenfall: Reaktorerna 1 och 2 i Ringhals skulle läggas ner några år i förtid. – Det var ingen påtryckning från den politiska sidan. Det var ett rent kommersiellt beslut, sade dåvarande styrelseordförande Lars G Nordström i en intervju med SvD förra året. Moderaten Mikael Odenberg var vid den här tiden generaldirektör för Svenska kraftnät, och hade tidigare varit sitt partis energipolitiska talesperson. Hans bestämda uppfattning är att effektskatten spelade stor roll men att flera partier delar ansvaret.

– Den sista höjningen gjordes av Magdalena Andersson men den största gjordes av Anders Borg. Partierna var lika goda kålsupare, de byggde upp skatten till orimliga höjder. Att bara säga att det var onda socialister och miljöpartister, det är helt enkelt inte sant, säger Mikael Odenberg. Per Högselius, professor i teknikhistoria vid KTH, beskriver omständigheterna kring nedläggningsbesluten som ”en perfekt storm” där många faktorer sammanföll. – Det finns en politisk komponent i det men historien är mycket mer komplex än så.

Jag skulle säga att det är andra faktorer som överväger. Per Högselius pekar på de låga elpriserna som gjorde kärnkraften olönsam och dyra säkerhetskrav efter Fukushima. Men eftersom marginalerna redan var små så blev varje skattehöjning kännbar. – Men den sista höjningen var inte många procent och hade i praktiken ingen stor betydelse. Man hade nog gett upp under den här perfekta stormen även om det inte var en kärnkraftsskeptisk regering.

Det fanns ingen ekonomi i att bygga nya kärnkraftverk och det var det intrycket som rådde, säger Per Högselius. När nedläggningsbeskedet kom från Vattenfall hade Stefan Löfven redan dragit slutsatsen att det krävdes ett bredare politiskt grepp. Statsrådet Ibrahim Baylan fick i uppdrag att leda en energikommission. Det var också ett sätt att skapa en motvikt till MP:s radikala linje. Målet var en överenskommelse som skulle hålla över maktskiften.

Ibrahim Baylan vill i dag inte ge någon kommentar, med hänvisning till att han lämnat politiken. Men S-källor uppger för DN att även näringslivet var starkt pådrivande för en bred uppgörelse. Man ville ha långsiktighet. Slutresultatet blev i mångt och mycket en fortsättning på alliansens energiuppgörelse från 2009. Nya reaktorer skulle fortfarande få byggas på de platser där kärnkraftverken ligger i dag. Inga stängningar skulle ske genom politiska beslut.

Ett mål hade satts upp om ett helt förnybart elsystem 2040, men det innebar inget förbud mot kärnkraft bortom det årtalet. Och effektskatten fasades ut. Förre Centerledaren Maud Olofsson hade vid den här tiden lämnat politiken och satt i styrelsen för...