Ingen rolig lunchläsning alls. Men det är alltid bättre att veta. Och jag vet att så här vill jag inte ha det. Vill du?

Ingen rolig lunchläsning alls. Men det är alltid bättre att veta. Och jag vet att så här vill jag inte ha det. Vill du?

Oxfam Sveriges rapport ”Vårt ojämlika Sverige – utsatthet och extrem förmögenhet” kom precis och visar med stor tydlighet att den ekonomiska ojämlikheten i Sverige har nått nivåer som inte bara är socialt orättvisa, utan också samhällsekonomiskt och demokratiskt problematiska. Vägen Sverige går på är farlig. Samtidigt som allt fler människor i Sverige lever i ekonomisk utsatthet koncentreras förmögenheter i en takt och omfattning som saknar motstycke i modern tid.

Rapporten visar att hundratusentals (med en 7a i början) människor i Sverige lever i fattigdom eller allvarlig materiell och social utsatthet. Antalet personer som inte har råd med tillräcklig mat, som tvingas avstå från nödvändiga utgifter eller som har svårt att hålla sina bostäder varma har ökat kraftigt. Det handlar inte om marginalfenomen, utan om en bred utveckling som påverkar barnfamiljer, ensamstående, äldre och människor med svag ställning på arbetsmarknaden. Samtidigt urholkas välfärdens förmåga att kompensera för dessa klyftor.

Parallellt med detta sker en extrem förmögenhetskoncentration. I Sverige finns i dag 46 extremt rika individer vars samlade förmögenhet överstiger vad nästan 80 procent av befolkningen, dvs 8 miljoner människor, äger tillsammans. Förmögenheterna hos dessa allra rikaste växer dessutom betydligt snabbare än inkomsterna och tillgångarna för resten av befolkningen. Oxfam visar hur denna utveckling är ett resultat av politiska vägval, där skattesystem, kapitalbeskattning och bristande förmögenhetsbeskattning har gynnat kapitalägande framför arbete.

Rapporten understryker också att ojämlikhet inte enbart är en fråga om pengar, utan om makt. När enorma resurser koncentreras till ett mycket litet antal individer riskerar den demokratiska balansen att rubbas. Ekonomisk makt kan omsättas i politiskt inflytande, opinionsbildning och möjligheten att påverka regelverk till egen fördel. Det hotar tilliten, sammanhållningen och i förlängningen demokratins legitimitet.

Mot denna bakgrund vet jag vad jag vill verka för: den ekonomiska ojämlikheten i Sverige är inte naturlig eller oundviklig, utan politiskt skapad och därmed politiskt möjlig att förändra. Jag vill vara med och förändra den. Oxfam pekar på behovet av en mer rättvis och progressiv beskattning, ökad transparens kring förmögenheter samt politiska mål för att minska ojämlikheten.

Det ligger helt i linje med mitt framröstade förslag på Miljöpartiets stämma. Det är hög tid att alla partierna går samman för detta måste genomföras. En genomgripande översyn av skattesystemet med fokus på rättvisa, hållbarhet och långsiktig finansiering av välfärden är inte något som kan skjutas på framtiden längre. Det är bråttom. Bara kolla vår demografi. Ett rimligt och nödvändigt första steg är att börja beskatta de 46 rikaste personerna i Sverige mer. Du vet de som äger mer än nästan åtta miljoner människor i Sverige. De extremt rika har råd. För dem skulle det knappt märkas mer än som en siffra på ett papper. För samhället som helhet skulle det innebära resurser till välfärd, minskad utsatthet och ett tydligt steg mot ett mer jämlikt och hållbart Sverige. Tax the rich. Men gör sen om hela skatte- och bidragssystemen.

https://oxfam.se/wp-content/uploads/2026/01/Vart-ojamlika-Sverige-Utsatthet-och-extrem-formogenhet.pdf