Idag på prideveckans röda dag, bar jag min mors knytblus och ett rött läppstift. Jag firar jämlikhet.

Idag på prideveckans röda dag, bar jag min mors knytblus och ett rött läppstift. Jag firar jämlikhet. Inte bara för hbtqi utan för alla människor. För mej innebär en jämlik värld, en hållbar värld. Det är ett samhälle där ingen behöver be om sin plats, för den är given. Självklart är friheten att älska, att tro, att utvecklas, att leva. Utan rädsla för hat, förtryck, smärta, död eller osynlighet.

Jämlikhet innebär att ingen hålls tillbaka, och ingen lämnas bakom. Månniskor når sin fulla potential. Min orubbliga övertygelsen är att ett samhälle blir riktigt starkt först när det bär alla, inte bara några.

Mina tankar går idag framför allt till människorna i Gaza. I Gaza pågår brutal kollektiv bestraffning av civila. Israels bomber faller över bostäder, skolor och sjukhus, allt medan hjälpsändningar vägras komma in till de behövande. Svält. Ett övergrepp som världen vid det här laget borde kalla vid sitt rätta namn.

I Gaza släcks tusentals liv, och det hejas på av högernationalister som Trump och hans allierade. De ser krig, förtryck och murar som lösningar. Planen verkar nu vara att fördriva palestinierna från Gaza.

Att stå upp för mänskliga rättigheter är inte att välja sida mellan folk, mellan länder. Det är att välja sida mot förtryck.

Vi är alla människor, oavsett kön, ursprung, hudfärg, kropp, språk, tro, bakgrund eller kärlek. Min vision är att en dag ska allas rättigheter vara självklara. Jämlikhet är nog det finaste ordet jag vet. Och imon ska jag hitta något orange i min garderob därför.